Canceled – När ondskan vaknar
Roman, Sverige
Förlag: Mondial
Författare: Joakim Lundell & Kristoffer Cras
Omslag: Daniel Bjurgprd
Antal sidor: 213
Inbunden
Jag var en av alla de som inte övertygades av den Joakim Lundell-producerade Feed (Johannes Persson, 2022) och ännu mindre av efterföljande års Canceled (Oskar Mellander, 2023).
Det är lätt att avfärda filmerna helt baserat på dess upphovsman, men längre än så i mitt filmtittande har jag kommit. Det var helt enkelt två rätt dåliga filmer, där bristen på någon form av originalitet och bitvis rätt taskigt manus bidrog till att göra det till sura upplevelser. Men skam den som ger sig, och funkar det inte på film kanske det funkar i bokform?
Svaret får vi i prequelromanen Canceled – När ondskan vaknar (2023) som alltså berättar om händelserna som leder fram till filmen i fråga. En prequel världen skrikit efter? Kanske inte, men samtidigt är det något i mig som fascineras av att man tror så hårt på sin grej att man inte bara berättar via film utan även ger sig in i litteraturens värld. Till skillnad från de två filmerna, som Lundell inte regisserat, står han här som författare. Huruvida det faktiskt är han eller medförfattaren Kristoffer Cras som står för lejonparten av skrivandet låter jag vara osagt och får i min okunskap lita på omslaget som tydligt basunerar ut att det är två författare (där den mer namnkunnige av de två står med betydligt större bokstäver).
I boken följer vi youtubern och spökjägaren Alex, som efter att ha lagt på digitala effekter på en av sina videos gått från att vara en av de mest populära videomakarna till att bli ett skämt. Han blir alltså, som titeln antyder, canceled. När han får nys om ett spår som kan leda honom till ett riktigt spöke gör han allt för att komma tillbaka och få med sig sitt gamla gäng, som till en början är skeptiska. Spåret visar sig vara något i hästväg och Alex med sitt team bakom kanalen Gone Ghosting ger sig ut på en jakt som tar dem jorden runt.
Jag ska vara helt ärligt – jag minns ytterst lite av filmen Canceled, den satte inga spår alls hos mig som tittare. Därför skulle jag vilja ge boken det att den är betydligt mer intressant, men det säger samtidigt inte jättemycket om dess kvalitéer. Den är mer Da Vinci-koden än en skräckberättelse, där det främsta fokuset ligger på spökjägargängets jakt på ledtrådar i diverse länder. Och för all del, det finns väl viss underhållning i det, men det är också svårt att ta boken på allvar. Jag är inte den som kräver realism, men det får gärna kännas trovärdigt. Bara en sån sak som att Alex har råd med allt det han gör löser man genom att förklara att han var tidig med bitcoin. Det blir för många såna enkla lösningar för att ta berättelsen framåt och boken lägger dessutom krokben för sig själv genom att ofta presentera ett tillsynes oöverstigligt hinder för Alex – för att på nästa sida enkelt gå vidare med någon plötslig lösning.
Det är en bok som i hela sin karaktär är halvdan. Den är småtaskigt skriven och stundtals känns det inte som att den korrlästs särskilt noga. Handlingen har, som nämnts i stycket ovan, sina tydliga problem. Samtidigt är det lättuggad litteratur som ändå försöker bygga något större av en i grunden enkel skräckhistoria. Ibland kanske man inte kräver mer än så, men det är heller ingen bok som man kommer minnas särskilt länge.
— — —
David Larsson