Caged (Originaltitel: Captifs)
Skräck, Frankrike, 2010
Regi: Yann Gozlan
Manus: Yann Gozlan, Guillaume Lemans
Medverkande: Zoé Félix, Eric Savin, Arié Elmaleh mfl.
Distributör: Njuta Films
Längd: 82 minuter
Finns på svensk dvd och blu-ray från 2011-08-17
— — —
En trio franska läkare har precis avslutat sitt uppdrag i Balkan och ska bege sig tillbaka till sitt hemland. När de befinner sig i bilen på väg tillbaka stannas de av ett gäng maskerade män som tillfångatar dom och placerar dom i några slags burar, långt ifrån allt vad civilisation heter. De har ingen aning om varför de är där, var de är eller vad deras kidnappare egentligen vill dom, men det visar sig vara allt annat än goda avsikter som de okända männen har.
Fransk tortyrskräck låter väldigt mycket som en film gjord dessa dagar, så det är knappast någon förvåning att en film som Caged (2010) har gjorts. Fransmännen har ägnat sig åt våldsam skräck innan, och tortyrtemat är sedan ett par år tillbaka en etablerad liten subgenre inom skräckfilmen. Problemet är att ingen av dessa två faktorer är värst spännande i sig. Fransmännen har väl bitvis lyckats med att chockera och skrämma, men inte mer, och tortyrgenren har inte varit rolig sen Eli Roth lät Ruggero Deodato få en cameo i Hostel II (2007). Därför är det heller inte någon större förvåning att Caged inte är någon direkt märkvärdig film på något vis alls.
Det vore fel att säga att Caged är en direkt usel film, vilket den inte är, men den är heller inget speciellt. Man har sett berättelsen förut, i betydligt intressantare sammanhang, och regissören Yann Gozlan bidrar inte med något vare sig eget eller nytt till en redan stagnerad fåra inom skräckfilmen. Filmen känns i princip på alla sätt och vis som en väldigt typisk skräckfilm som följer redan uppsatta mallar och regler för hur det ska vara och hur det ska se ut. Givetvis, och tyvärr, har filmen till större del ett grönblått och tråkigt foto som knappast gör den roligare att titta på. Även detta verkar vara någon slags allmänt bestämd regel bland skräckfilmsregissörer idag, något jag hoppas att man överger snarast möjligast, då det är både tröttsamt och tråkigt. Jag kan förstå att de miljöer karaktärerna befinner sig instängda i knappast är något färgglatt paradis, men så många skräckfilmer har lyckats med en klaustrofobisk känsla utan att begränsa färgsättningen till en handfull färger.
Man kan bara undra när den här trenden bland skräckfilmare kommer att sluta, det är en dag jag kommer välkomna med öppna armar. Jag är beredd att tro att det finns talang där ute, men att den går till spillo med halvt meningslösa filmer som Caged. Att berätta en historia som blivit filmad ett tiotal gånger tidigare gör väl ingen glad, och att dessutom göra det med ett foto som är lika urvattnat som filmens handling gör inte saken bättre. Det krävs något mer, något nytt, för att en film som Caged ska kunna bli intressant. Nu blir det aldrig mer än en film i mängden, en film som inte behövs. En medioker axelryckning, varken mer eller mindre.
Betyg: 3 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör