Bögskräck
Skönlitteratur, Sverige, Oddbooks, 2010
Författare: Fred Anderson
Språk: Svenska
165 sidor
Finns att köpa genom svenska återförsäljare sedan 2010
— — —
Svensk skräcklitteratur har tveklöst fått sig ett uppsving på senare år. Främst i och med John Ajvide Lindqvists framgångar, men även författare som Andreas Roman, CJ Håkansson och Anders Fager har givit ut klart läsvärd skräcklitteratur. Vilket man givetvis får se som något positivt, men man vill ju ändå ha mer av den varan. Därför var det med stor entusiasm jag tog emot bokdebutanten Fred Andersons novellsamling Bögskräck (2010).
Novellerna i boken har det gemensamma att de alla har homosexuella karaktärer i huvudrollen, därav den smått fyndiga titeln. Jag kan inte minnas någon annan skräckroman, eller novell för den delen, där en homosexuell ens fått spela en viktig roll. Här skildras allt från varulvar till zombieapokalypser, det är ett rätt brett fält som Anderson rör sig i här. Detta får stå som ett tydligt bevis på att det hos författaren finns en uppsjö av idéer till noveller, och det förvånar mig därmed inte att det är i det formatet som han bokdebuterar. Det enda negativa här med novellformatet är väl att vissa av berättelserna känns för korta, man hade mer än gärna läst ytterligare några sidor, men detta får väl å andra sidan snarare ses som en komplimang till författaren än något dåligt.
Andersons största svaghet som författare ligger, som hos många andra skräckförfattare, i språkbruket. Stundtals lyckas han inte riktigt få till formuleringar och repliker, vilket gör att det inte alltid känns helgjutet. Man får dock ha i åtanke att när det kommer till skräcklitteratur så är det knappast språket som är det viktigaste, utan snarare innehållet och dess förmåga att skrämma och/eller underhålla läsaren. Detta lyckas Anderson väl med, även om vissa noveller givetvis är bättre än andra. Han lyckas undvika att det någonsin blir tråkigt, det är ett genomgåemnde rappt tempo i novellerna som hela tiden håller upp intresset hos mig som läsare. Som med alla novellsamlingar, finns det givetvis favoriter här. I den bästa av dom, Frostblomma, som skildrar en astronauts sista ögonblick uppe i rymden, skapar Anderson en vacker berättelse om jordens undergång, och att våga släppa taget om det man har mest kärt.
I efterordet till boken berättar Anderson att flera av novellerna delvis bygger på självupplevda erfarenheter, vilket inte är helt svårt att se när man läser. Det finns någon slags äkthet här som visar på att författaren har mer att säga än att bara visa upp ett stycke otäckheter i novellform. Förhoppningsvis får vi ser mer av Anderson som författare i framtiden, för här finns det helt klart tecken på både fantasi och talang för det skrivna ordet, något man bara kan hoppas att författaren tar vara på. Även om han kanske inte riktigt är uppe på den absoluta toppnivån av svensk skräcklitteratur skulle jag inte bli värst förvånad om han i framtiden ger ut något som kan konkurrera med ”de större” namnen i genren.
Även om det kanske inte kommer följa någon våg av homosexualitet i skräcklitteraturen efter Bögskräck är det ändå ett unikt och intressant tema att använda sig av. Det gör inte direkt novellerna bättre, men det ger dom en säregen prägel som, om inte annat, visar på att Anderson gjort något som ingen annan hittills gjort, åtminstone inte såvitt jag vet. Trots de språkliga snedstegen så tycker jag definitivt att det här är en klart läsvärd novellsamling som man definitivt bör kolla upp om man har något intresse av vilka olika former den svenska skräcklitteraturen kan ha. Om inte annat för att du troligen aldrig tidigare har läst om en homosexuell varulv.
Betyg: 6 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör