American Horror Story: Roanoke (2016)

American Horror Story: Roanoke
Skräck, USA, 2016
Distributör: 20th Century Fox
Skapad av: Ryan Murphy och Brad Falchuk
Medverkande: Lily Rabe, André Holland, Angela Bassett mfl.
Längd: 399 minuter
På svensk DVD från 2017-11-05


Egentligen borde man bara gotta sig och njuta som skräckfantast. Det har väl aldrig funnits så många skräckserier att välja bland på TV, där timmarna inte räcker till för att hinna med allt. Ändå är det inte med enbart positiva ögon jag ser på det här, mycket för att det tyvärr verkar röra sig mer om kvantitet än om kvalitet. Förvisso är det väl bara TV-serieversionen av Rosemary’s Baby som varit dålig på riktigt, men det är å andra sidan inte mycket, förutom Hannibal och Penny Dreadful som stuckit ut som riktigt bra heller.

Den namnmässigt mest uppenbara skräckserien American Horror Story är ett typexempel på att blanda och ge, där en säsong ofta kan börja riktigt lovande, för att sedan hålla på för länge och pysa ut allt eftersom att serien tuffar på. Därför kändes det fräscht när man verkligen provade något nytt i och med seriens sjätte säsong, Roanoke, som är någon slags blandning av found footage och mockumentär kring inspelningen av en serie i serien. Meta, med andra ord. Säsongen handlar om paret Shelby och Matt som flyttar till ett gammalt hus som visar sig vara rejält hemsökt. Deras missöden görs det sedan en fiktionalisering av, som blir publiksuccé och man väljer att låta skådisarna OCH personerna som skådisarna porträtterat få bo i huset, under kameraövervakning, den natt då det sägs att alla hemskheter träder fram…

Lady Gaga dyker upp som häxa.

Jag inser nu när jag skriver handlingen i text att det låter rätt fånigt. Kan det här verkligen fungera? Vad jag läst så har säsongen mötts av rätt ljummen kritik, men jag vill mena att det är seriens hittills mest stabila och genomgående hållbara säsong. Den når förvisso inte de toppar som exempelvis säsong två Asylum gjorde, men tack vare att man valt att begränsa antalet avsnitt till tio, istället för tretton, hålls det hela mycket tightare och drar inte ut på handlingen i onödan. Dessutom är säsong sex väl medveten om det tillsynes löjliga i sitt upplägg och drar nytta av det, utan att för den skull bli självmedveten på det där osympatiska sättet. Istället känns det lite som att man experimenterar kring hur man kan lägga upp en säsong och berätta den på ett tidigare oprövat sätt. Hade skaparna varit ett par oprövade duvungar hade det lika gärna kunna ha fallit platt, men med fem säsonger (plus andra serier) i bagaget har de koll på vad de gör, och det landar rätt bra.

Det kan vara min vurm för found footage-konceptet och de mockumentära inslagen, men Roanoke är i mitt tycke den starkaste säsongen av American Horror Story på länge. Den känns som ett fräscht inslag i en serie som börjat gå på lite för många fällor varje säsong och som visar att man ibland faktiskt behöver begränsa sig för att det ska fungera. Dessutom är deras tagning på Roanoke-legenden (läs om den på nätet, sjukt fascinerande!) intressant och att Kathy Bates stortrivs i sin roll som labil skådespelare gör det hela knappast sämre. För dig som gett upp serien tack vare för många bristfälliga säsonger rekommenderar jag att ge Roanoke en chans, om inte annat för att se något du inte tidigare sett på TV.

Betyg: 7 av 10

– – –

David Larsson; FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*