Amasonkvinnornas Guld / Gold Of The Amazon Women
Äventyr, USA, 1979
Distributör: Studio S
Regi: Mark L. Lester
Medverkande: Bo Svenson, Anita Ekberg, Donald Pleasance m.fl
Längd: 90 min
— — —
När man ligger sjuk på soffan och tycker synd om sig själv finns det ju ett antal saker som kan lyfta humöret ett par snäpp. Glass, ett varmt täcke och en film eller två att titta på. Turligen hade jag ingredienserna för humörhöjning i hemmet, och filmen som skulle pryda min tv-skärm en stund framöver blev Amasonkvinnornas Guld från 1979. Ögnade baksidan av Studio S-utgåvan och upptäckte till mitt stora nöje att det är Mark L. Lester som regisserat den. För oss med ett hjärta som klappar för 80-talsfilmen är han något av en hjälte. Han regisserade den fenomenala actionpastejen Commando (Mark L. Lester 1985) som gick varm i var och varannan VHS-spelare, och nu DVD-spelare. Utöver den har han också Eldfödd (1984), Class Of 1984 (1982), Showdown In Little Tokyo (1991) med vår egen Dolph Lundgren och Class Of 1999 (1989) på CV’t, och en rad andra titlar. Kändes alltså som att Amasonkvinnornas Guld hade alla förutsättningar för att bli 90 minuter underhållning.
Tom Jensen (Bo Svenson) är en före detta upptäcktsresande som nu befinner sig i New York och arbetar. Han träffar där en gammal man som berättar om några kartor som sägs visa vägen till den mytomspunna platsen El Dorado där det enligt sägnen finns enorma rikedomar. Men Jensen är inte den enda som har fått nys om detta, utan det har även den onde knarkhandlaren Blasko (Donald Pleasance). Mitt i samtalet med den gamle mannen får den samma två pilar i ryggen, skjutna av två för väderleken och modet underligt klädda kvinnor. Kvinnorna begår självmord via pil när Jensen försöker få fatt i dem. När Jensen sedan sitter på en middag och sällskapet får in en flaska förgiftat vin så bestämmer han sig för att tillsammans med sin kumpan Luis Escobar (Richard Romanus) resa till Amasondjungeln för att förhoppningsvis hinna före Blasko och hans mordförsök. Blasko är dem hack i häl och äventyret tar dem snabbt in i djungeln där de såklart hamnar i diverse äventyr, som sig bör. Kommer de två kumpanerna hinna före Blasko till skatten, och om de gör det, kommer de att komma därifrån levande?
Jag läste någonstans på Internet att detta är filmen du tror att du sett, men förmodligen har du inte gjort det. Citatet stämmer bra för jag trodde faktiskt med tanke på titeln att jag hade sett den, speciellt eftersom jag för några år sedan tillsammans med mitt filmgäng körde ett kannibal och djungeläventyrsrace med allt vad vi kom över. Men vi måste ha missat denna, för den kom som en komplett överraskning för mig. Amasonkvinnornas Guld är ett äventyr, ett ganska spretigt sådant, där några av actionscenerna kommer från ingenstans helt utan förvarning. Man får ibland känslan av att det fanns ett manus som någon sedan gick in och lade till några actionscener och annat i, och när de sedan började filma så var det bara köra på för det stod ju i manus. Bo Svenson knäpper upp översta skjortknappen och bara kör på, inga konstigheter.
Vissa av scenerna, exempelvis den lite för långa dansscenen, känns bara inslängda utan att tjäna något egentligt syfte medan vissa av actionscenerna bara är välkomna även om de kommer oväntat. Är ju en sådan film onekligen där man inte riktigt är hundra på vad som händer trots att storyn är väldigt enkel. Det gör inte något heller, för man rycks med i det spretiga. En bidragande faktor till medryckningen är faktiskt Bo Svenson. Det ser ut som att han trivs och samspelet mellan honom och Richard Romanus känns genuint. Scenen där de sjunger en sång tillsammans kändes både spontan och rolig. Överlag är skådespeleriet i filmen ganska bra, speciellt för att vara vad gemene man skulle säga är en b-film. Anita Ekberg känns tyvärr ganska trött i rollen som amasondrottning Na-Eela, men i övrigt är ensemblen inte fy skam. Kanske ingen Oscarsvinnande tolkning från någon av dem, men helt klart godkända.
Där Amasonkvinnornas Guld faller mest är tyvärr i bildkvalitén. Jag är uppvuxen med piratkopierade VHS’er så jag brukar inte klaga på bilden så ofta. Oftast är det ju faktiskt så att DVD’n är lite uppfräschad både bild och ljudmässigt, men så är inte fallet med denna. Merparten av filmen är sådär gryning som filmer som dessa var under 70-talet, och det tycker jag bara om, medan andra scener är pixliga, smetiga och riktigt dåliga. Dansscenen som omnämndes ett stycke upp är exempel på detta. Ruskigt dålig bild, och det bidrog bara ytterligare till känslan av att scenen var helt meningslös. Finns några scener till där bilden tyvärr är under all kritik. Men mestadelen av filmen har som tur var bara den där sköna 70-talslooken som jag saknar i dagens filmer som ska vara lite ”smutsiga” men mest känns fräscht och rent. Kan vara så att bilden aldrig varit bättre, varken vid filmens release eller på någon annan DVD-utgåva, men tyvärr stör det stundtals när bildkvalitén sjunker så drastiskt som den gör. Ljudet på denna utgåva fungerar dock bra och lämnar egentligen ingenting att önska.
Sammanfattningsvis så är Amasonkvinnornas Guld ett skapligt äventyr på en b-filmsnivå och jag kände att den passade bra där jag låg sjuk på soffan. Kände mig dock lite snuvad på konfekten då jag hoppades att Mark L. Lester skulle leverera mer med tanke på vilken kalasrulle Commando är, och den här filmen hade alla förutsättningar att vara bättre än den är. En tuff huvudroll, en rolig sidekick, äventyr, amasoner och skumma typer är ju receptet på en välsmakande anrättning, men här blir det mest en god förrätt. Man vill ha mer, men man bjuds mest på en aptitretare bara. Sevärt är det absolut om man som jag gillar lite halvostiga äventyrsfilmer från guldåldern för film, också känt som 70/80-talet.
Bo Svenson är bra i huvudrollen och ibland brukar jag fundera på varför han inte är en större skådespelare rent karriärmässigt än vad han är, för han gör inte bort sig i de roller jag sett honom i. Finns flera filmer där jag utan tvekan hade godkänt ett utbyte av skådisar och satt in Bo i någon av rollerna istället. Amasonkvinnornas Guld är en film för en slapp söndag när man ligger på soffan nerbäddad och bara tar det lugnt. Sevärd, men jag hade hoppats på mer. Vill ge filmen något högre betyg för storyn och utförandet är kul, men bilden drar tyvärr ner upplevelsen. Kommer det en uppfräschad version kommer jag att köpa även den utgåvan, för det är filmen värd trots allt. Om inte annat för Göteborgs hårdaste, Bo Svenson.
BETYG: 5 av 10
— — —
Mikael Hammarberg