Alma Wants New Playmates
Skräck/drama, 2023, Sverige
Regissör: Daniel Hållquist
Medverkande: Sara Jussi, Louise Staaf, Mia Frid, Daniel Hållquist
Längd: 82 min
Betyg: 4 av 10
Hur ofta har man inte hört att det inte görs bra, eller ens intressant, genrefilm i Sverige?
Hur ofta har man inte i samma veva hört att både Norge och Danmark ligger långt före oss? Tyvärr är det inte att fara med osanning att säga detta heller, det räcker med att titta ett år tillbaka för att se att det stämmer rätt bra. Där Norge kom med De Uskyldige och Danmark med Speak no Evil kom Sverige med… ja, just det. Feed. Vad detta beror på överlåter jag till någon mer sakkunnig att diskutera, jag kan bara konstatera att det så klart rimligtvis bör finnas filmskapare även i vårt avlånga land som kan göra spännande genrefilm.
Ni kan därför ana min glädje när jag såg ett inlägg i någon skräckfilmsgrupp på Facebook att en svensk film med inspiration från både Franco OCH shot on video-traditionen var på gång! Efter lite kontakt med den Gävlebördige regissören Daniel Hållquist, som också dyker upp som en av skådisarna i filmen, fick jag den stora äran att kika på det färdiga resultatet.
Handlingen är inte särskilt komplicerad. Ett par kvinnor åker till en lägenhet för att köpa en våningssäng de sett i en annons. De anar snabbt att något inte står helt rätt till med mannen som säljer sängen, då han har täckt för alla fönster i lägenheten med sopsäckar, något han menar beror på att han jobbar skift. Ju längre de blir kvar i lägenheten, ju längre blir det klart att något mycket riktigt är fel. Snart är de fast i lägenheten med mannen, och någon Alma han nämner, som vill tala med dem…
Det första som slår mig är att man har fått till ett rätt bra foto, framförallt om man har den låga budgeten i åtanke. I många av de svenska lågbudgetproduktioner jag sett har både foto och ljud varit mer störande än bristfälliga skådespelarinsatser eller dåligt manus, något som man alltså undviker här. Det finns också en del scener där man tänkt till ytterligare kring det visuella och låter rummet bada i rött ljus, något som definitivt för tankarna till hur en Franco-rulle kan se ut. Likheterna stannar heller inte där. I filmen förekommer mycket lesbiskt sex och det blir en stor del av handlingen, där man dock till skillnad från vissa Franco-produktioner inte visar det på ett särskilt grafiskt sätt som mer liknar porr än spelfilm.
Tyvärr är Franco-parallellerna också en av Alma Wants New Playmates svagheter, då den de facto inte handlar om jättemycket. Den pågår där i lägenheterna och tidigare nämnda sexscener blir väldigt långa och upptar stor del av speltiden. Det bidrar till att jag ofta tänker att det här kanske hade passat bättre som en ungefär hälften så lång kortfilm, för att tajta till tempo och rytm. Å andra sidan kan man argumentera för att Franco ju ofta jobbade så här i sina filmer, och han har ju ingen brist på folk som uppskattar det väldigt, men jag är inte en av dem. Det är också lite synd, för jag tycker det i grunden finns en fascinerande film här som dock rubbas av att det hela helt enkelt blir för långt.
Vad jag i slutändan bär med mig är att Daniel Hållquist uppenbarligen är en regissör med intressanta idéer och som har mod att göra en något okonventionell film. Även om det skaver lite i skådespeleriet ibland och filmen hade kunnat kortats ner något, ser jag hellre det här än femtio produktioner med högre budget som helt saknar själ (ja, Feed, jag tittar på dig).
— — —
David Larsson; FromBeyond-redaktör