Agent 117 – uppdrag i Rio (2009)

Agent 117 – uppdrag i Rio Aka, OSS 117: Rio ne répond plus
Komedi, frankrike, 2009
Distributör: Studio S
Regi: Michel Hazanavicius
Skådespelare: Jean Dujardin, Rüdiger Vogler, Alex Lutz, Louise Monot m.fl.
Längd: 96 min
Finns på svensk dvd från 2011-05-18

— — —

Agent 117 är kodnamnet för den franska specialagenten Hubert Bonisseur de La Bath. Ursprungligen så var den uppenbart James Bond-inspirerade agenten en litterär angelägenhet, uppdiktad av författaren Jean Bruce. Storhetstiden var under 1950-talet och det tog inte länge innan den populäre fiktiva agenten bök upp på vita duken. 2010 kom hans senaste äventyr som fått den svenska titeln Agent 117 – uppdrag i Rio. Utan att överdriva kan man nog säga att det idag rör sig om lite mer komiskt förhållningssätt till efterkrigstidens spionraffel.

Året är 1967 och agent 117 (Jean Dujardin) är på jakt efter en gammal nazist vid namn Von Zimmer (Rüdiger Vogler) som i sin ägo har en mikrofilm där namnet på flertalet tredje riket-kollaboratörer avslöjas. Som så många andra nazister så flydde Von Zimmer till Sydamerika efter Tysklands fall och spåren leder genom Von Zimmers son Heinrich (Alex Lutz) till Rio De Janeiro. Tillsammans med vackra Mossad-agenten Dolorès (Louise Monot) reser agent 117 till Brasilien för att spåra upp den gamle elakingen och lägga fingrarna på mikrofilmen. Det visar sig inte vara helt enkelt då agent 117 dels blir förföljd av hämndgiriga kineser från ett tidigare uppdrag, samt att han i Rio ställs mot allt från mexikanska fribrottare till hungriga krokodiler. Något som försvårar ytterligare är att agent 117 också råkar vara en komplett idiot.      

Det rör sig naturligtvis om en skamlös James Bond-parodi med hans franska klon agent 117 som utgångspunkt. Agent 117 (eller OSS 117 som han heter i frankrike) är en totalt förlegad figur som är helt missanpassad i det färgsprakande 1960-talet. Han är sexistisk, fördomsfull och allmänt inkompetent vilket alla verkar förstå, förutom han själv då förstås. Han lyckas konstant förolämpa sin judiska medagent och har inte minsta förståelse för varför hon inte ser honom som Guds gåva till kvinnorna. Humorn funkar i sin befriande politiskt inkorrekta skepnad riktig bra och Jean Dujardin (känd från den franska filmatiseringen av serietidningsfiguren Lycky Luke) passar riktigt bra i rollen som den korkade 1950-talsreliken agent 117. I synnerhet Dujardins överdrivna minspel höjer den galna dialogen ytterligare ett snäpp.

Agent 117 – uppdrag i Rio är också en stiligt iscensatt historia och det märks att filmens regissör Michel Hazanavicius har lagt energi både på ett fånga 1960-talets klädmode samt dess experimentfulla filmestetik. Det är snyggt och genomgående rappt och till filmens höjdpunkter hör scener som när agent 117 försöker ”grilla krokodil” och när han får i sig LSD av misstag, med resultat att han släpper fram sin ”egentliga” läggning. Visst tramsas det lite väl mycket ibland, och stundtals blir det lite ansträngande när alla i filmen, förutom den kvinnliga Mossad-agenten Dolorès, är totalt imbecilla. Vissa skämt når naturligtvis inte hela vägen fram, men det är lite svårt för mig som helt okunnig på det franska språket att avgöra om detta beror på ”svåröversatta franska ordvitsar” eller helt enkelt – uselt skrivna skämt. Men är man ute efter mysig romantisk komedi, eller något smart ”bröderna Coen-tragikomiskt”, så tror jag att det räcker med att titta på filmen fodral för att förstå att man är fel ute. En fransk Austin Powers (Mike Myers) eller en spionvariant av kommissarie Clouseau (Peter Sellers) är förmodligen, precis som det står på fodralet, mer passande referenser.

I det franska hemlandet blev Agent 117 – uppdrag i Rio en stor biosuccé och förgicks även av samma filmteams Agent 117 Uppdrag i Kairo (2006), en film som inte ens nådde Sverige på dvd. Man kan dock se spionkomedin Agent 117 – uppdrag i Rio som helt fristående även om jag tror att vi ”oinvigda svenskar” kanske missar en del av de interna hänvisningarna. Det tycker jag ändå inte spelar så enormt stor roll då det i grund och botten rör sig om en Jamas Bond-parodi, vilket de flesta av oss kan relatera till. Och visst är det idag politiskt inkorrekt att inte se efterkrigstidens spionhjältar, med den stelbente översittaren James Bond i spetsen, som inskränkta mansgrisar?  

Betyg: 6 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*