Taake – Noregs Vaapen (2011)

Taake
Noregs Vaapen
Black Metal, Norge, 2011
Karisma  / Dark Essence
Längd: 46:48

— — —

”True Norwegian Black Metal” står det på baksidan av blackmetalgruppen Taakes femte skiva Noregs Vaapen. Detta är ett påstående som det är svårt att argumentera emot. Skivan innehåller inte bara Taake, naturligtvis med general Hoest i spetsen, utan det har även bjudits in ett flertal minst sagt creddiga blackmetal-krigare. Nocturno Culto, Atilla Csihar, Demonaz och Skagg är några gäster som inte behöver ytterligare presentation. Naturligtvis finns även Hoests vanliga live-vapendragare med och tillsammans ställer de till en sjuhelvetes drabbning…

Jaja, nu får det vara slut med lökiga ordvitsar, hur låter plattan egentligen? Jo tack riktigt bra på sina ställen faktiskt. Taake har förvisso alltid varit en intressant angelägenhet. Det har handlat om rå stenhård svartmetall som heller inte varit allt för överdrivet skogsromantisk, så som den norska scenen ofta tenderar att vara. När Darkthrone glidit över till punk och Satyricon börjat spela rock´n roll har Hoest bredbent stått kvar i den svarta myllan med pungen hängande ut genom sina söndertrasade jeans. Men missförstå mig inte, det handlar inte heller denna gång inte om någon kassettbands-blackmetal spelats in i grannens nedsläckta garage. Att produktionsatmosfären är så ”necro” som möjligt är här absolut inte viktigare än den musikaliska kvaliteten. Skivans bas och gitariff lyfts tydligt fram, något annat skulle vara skamligt då det handlar om ofta riktigt välskrivet material som inte förtjänar att gömmas i en allt för grumlig produktion.

Noregs Vapen klarar att vara medryckande melodisk, och på sina ställen faktiskt förförigt svängig, samtidigt som den absolut inte gör avkall på hastighet och aggression. Med andra ord en inte helt enkel balansgång. Skivan sparkast igång starkt med Fra vadested til vaandesmed. Nocturno Culto gästar och visst låter det en smula retro-Darkthrone, speciellt över vissa trumpartier som gungar på som om Fenriz själv skulle sitta bakom skinnen. Vemodiga solospåret Orkan pulserar sedan igång som ett ursinnigt spöregn. Med fraser som ”Feltherrenes vitnesbyrd, Hardt mot hardt, nu våkner snart Norge” målar Hoest en mörk vision hur svartklädda män kommer tågande ut genom dimman ur mörka vindpinade granskogar för att sätta eld på kristna kyrkor och allt annat som inte är ursprungligt och ”äkta”. En smula fånigt kanske, men också en fantastiskt medryckande. Tänkt er Darkthrone runt Transilvanian Hunger, men med klarare produktion så förstår ni vilken känsla jag syftar på.

Låtarna Nordbundet, med Attila Chisar, och Du ville ville vestland fortsätter med fanan i topp och speciellt den sistnämnda är svår att få ur skallen after att man varvat den några gånger. Demonaz gästar och visst finns känslan av Blashyrkhs snöklädda berg i bakgrunden. Speciellt ett lugnare parti i låten skulle absolut kunna vara hämtad från sentida Immortal. Myr inleder i samma fålla men bjuder på en rejäl överraskning 3:20 in i låten. Mycket tok i form av fioler och felor har man hört inblandat i black metal, men detta var nog första gången jag hör någon plocka skiten ur en banjo i dessa sammanhang. Ett experiment eller en kul grej? Svårt att säga men plötsligt blir det lite väl mycket Nattefrost-tokeri av det helt. Visst är det ett lite tokroligt inslag, men är det speciellt bra? Njaa…

Sedan blir det tungt apokalyptiskt muller på Helvetsmakt, och sedär! Plötsligt dyker en mandolin upp. Till låtens stora försvar bör kanske tilläggas att detta instrument passar betydligt bättre in i låtens sound än tidigare nämnda banjo. Ännu en riktigt bra låt även om den inte kommer upp samma höjder som någon av skivans första 4 låtar. Skivan rundas sedan av med Dei vil alltid klaga och kyta. Pulsen är till en början riktigt hög och aggressiv men efter någon minut börjar det snarare lunka fram. Tyvärr är inte denna låt tillräckligt karismatiskt för att kunna ses som en värdig avslutning utan blir mest tradig. Speciellt när den är över 10 minuter.

Kalla Noregs Vaapen för en norsk All Star blackmetal-platta, eller ett kompisförstärkt Taake-projekt. Men trots några riktigt bra låtar så skulle jag gärna velat ha en lite längre spellängd och ett något mer fokuserat intryck. Skivans första fyra låtar är dock riktiga pulshöjare och bådar absolut gott inför framtida Taake-projekt. Hoest fortsätter vara en norsk svartmetallkrigare av avsevärt hög rang. Det är heller inte hans fel att skivans titel och vissa texter kanske skaver för vissa efter Utöja-massakern. Det här handlar om helt andra saker än förvirrad nationalism och rasism.

Betyg: 6,5 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson