Resident Evil 5
Format: Xbox 360/PS3/PC
Kategori: Action/Skräck
Utvecklare och utgivare: Capcom
Release: Mars 2009
— — —
I sexton år har TV-spelare världen över fruktat ett namn, ett namn som de vet i princip alltid har inneburit ruskigheter. Namnet är Resident Evil, spelserien som debuterade redan 1996 och som idag är ett namn som alla spelintresserade känner till och som de flesta har spelat. När man gav ut det första spelet gjorde man något på många sätt unikt där man satte spelaren i en skräckfylld situation, där den enda lösningen ibland kunde vara att pumpa kulor in i en hungrig zombie. Sedan dess har det rullat på, med spel till alla möjliga konsoler och även till viss del i olika utföranden.
När Resident Evil 4 släpptes 2005 var det en slags nystart, som togs emot med fantastisk kritik både från recensenter och spelare. Där ändrade man formeln och lade mer betoning på actionaspekten, även om skräck fortfarande spelade en viktig roll. I den femte installationen i Resident Evil-serien har man valt att köra vidare på detta vinnande koncept. Man har även, liksom föregångaren, låtit spelet utspela sig i ett för huvudkaraktären totalt främmande land, i detta fall ett afrikanskt sådant, där terrorn ökar ännu mer till följd av faktumet att man inte alls hör hemma där.
Handlingen spinner vidare, är man inte insatt i Resident Evil-historia kan det vara svårt at hänga med. Här spelar man som Chris Redfield, som dök upp redan i det första spelet, som skickas på uppdrag i Afrika. Där träffar han Sheva Alomar, som blir ens partner under spelet, och de båda finner sig snart i en fasansfull situation där de lokala invånarna är drabbade av Las Plagas-viruset, som i princip förvandlar människor till mordiska och skoningslösa elakingar. Ju längre in i spelet man kommer avslöjas det att större saker ligger bakom, och Chris måste tillsammans med partnern Sheva kämpa för att rädda världen och sina egna liv.
En av alla de otäckingar man stöter på i Resident Evil 5.
Jag, liksom många andra, älskade sättet man förnyat serien med Resident Evil 4, där man introducerade en ny sorts terror för spelaren. Att del fem fortsätter i samma andra är alltså ett logiskt val, och jag finner mig snabbt in i Resident Evil 5 återupptäcka allt jag gillar med upplägget och sättet man får ta sig an spelet på. Den största nyheten med det här spelet är att man lagt till ett slags partnersystem, där Shevas liv är lika viktigt som ens eget. Dör hon, är det alltså slutspelat och man får försöka igen. Till en början fann jag detta fruktansvärt frustrerande, då hon tycktes dö hela tiden, gång på gång, och jag var inte sugen på att behöva rädda både hennes liv och mitt eget. Men, ju längre spelet går lär jag mig acceptera systemet mer och mer, och även om jag väl egentligen tycker att spelet skulle klarat sig lika bra utan, fungerar det när man väl kommer in i det.
I Resident Evil 4 fick man slåss mot besatta spanjorer, här är det afrikaner med samma virus, fast i en betydligt elakare och mer utvecklad form. Man känner sig lika vilsen och övergiven här som i fyran, och det främmande språk som fienderna talar låter alltid som hotfulla rop (vilket det säkert också är) och man tar upp vapnet så fort man hör minsta ljud. Jag uppskattar stort att spelet bygger vidare på det man byggde upp i föregående spel, man får dyka djupare i Resident Evil-mytologin och får även återse gamla, kära och icke kära, ansikten som får en att engagera sig mer. Förutom några enstaka småfåniga mellansekvenser tycker jag handlingen funkar bra och driver spelet framåt på ett engagerande sätt.
I nävarna på den här bjässen är det bra att ha en partner som Sheva till hands…
Liksom i det föregående spelet är bossfighterna här inte alltid bara att mata fienden full med kulor av allehanda sort, ofta måste man finna en särskild strategi för att få ner dom största och värsta monstren. Här slåss man bland annat mot en gigantisk spindel och en enorm tentakelförsedd best, där fighten utspelar sig på en båt, som för tankarna till Lovecraft och hans kosmiska fasor. Detta är aspekter som jag uppskattar stort, då det gör att man i princip har något nytt att se fram mot vid varje bossfight. Dessutom blir det gärna svettigt och man får många nära-dödenupplevelser innan man till slut inser vad som måste göras och man lyckas besegra bossen.
Spelets främsta akilleshäl är sammanfattningsvis partnersystemet som tar lite tid att vänja sig vid, och som kunde finslipats ytterligare. Ibland blir man irriterad på att Sheva beter sig som någon som aldrig hållt i ett vapen, och man måste offra sig lite för att rädda henne och få fortsätta spela. Lika bra som del fyra i Resident Evil-serien är det alltså inte, det blir aldrig lika otäckt och miljöerna är inte riktigt lika ruggiga som i det föregående spelet. Men, uppskattade man del fyra, och om man gillar spelserien i allmänhet, bör man finna mycket att uppskatta även hos Resident Evil 5. Det är snyggt och man drivs hela tiden framåt utan att behöva spendera massa tid på onödiga inslag. Trailern som dykt upp för Resident Evil 6 ser minst sagt lovande ut, och jag kan knappt vänta på att återigen få slänga mig in i den världen som är Resident Evil och återigen tvingas använda både hjärna och avtryckarfingrar för att klara livhanken.
Betyg: 7 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör