Night of the Crabs
Skönlitteratur, Skräck, Storbritannien, 1976, New English Library
Författare: Guy N. Smith
Språk: Engelska
144 sidor
— — —
1970-talet var en gyllene period för att göra film om djur som löper amok. Steven Spielberg gjorde braksuccé med Jaws (1975), och efter det körde bolagen stenhårt och närmast öste ur sig skräckisar som fokuserade på elaka djur av alla möjliga slag. Man kan möjligen ana att folk vände sig till dessa filmer för skön och lättsmält underhållning; de ville ha valuta för pengarna, och fick det ofta.
Riktar man blicken från USA och istället lägger fokus på Storbritannien, har vi där författaren Guy N. Smith, som med största sannolikhet hade sett Jaws, eller någon av de filmer som följde, och kom på den briljanta(?) idén att djurskräck väl lär göra sig alldeles ypperlig i bokform också. Sagt och gjort. I Night of the Crabs (1976) plågas en liten kuststad i Wales av ondsinta jättekrabbor som en dag kommer upp ur vattnet för att söka människor att tugga på. En professor tar upp kampen mot detta, och tillsammans med en fager dag kämpar de på liv och död mot de vidunderliga bestarna, som verkar vara nästan omöjliga att få kål på…
Att boken är skriven på 70-talet märks rätt tydligt, då det här handlar om ren och skär exploitation i bokform. Smith är inte sen med att börja ösa på med sexscener och krabbmassakrar, och det är i princip så som hela boken sedan fortgår. Huvudpersonerna förklarar sin kärlek till varandra, trots att de nyss träffats, har lite skönt sex och funderar sen på hur de förbaskade krabborna skall tas itu med. Det är lika skräpigt som det låter, om inte mer. Om folk vanligtvis anklagar skräckförfattare för att vara dåliga på att skriva, så har dom inte läst Guy N. Smith. Jag vet inte om han har brister som författare, eller om han helt enkelt ger blanka fan i kvalitet och kör på 100% tokigheter, men i Night of the Crabs finns det åtskilliga passager som är så löjliga att man inte kan annat än skratta.
Night of the Crabs är, på gott och ont, väldigt mycket ett barn av sin tid. Det märks var den har hämtat inspiration från, och när man läser den känns det som att kika på en djurskräckis från 70-talet, fast med mer sex och betydligt skräpigare. Trots att jag vanligtvis är en total sucker för allt vad det innebär, kommer jag på mig själv med att småstöra mig på boken vid flertalet tillfällen. Man kan inte direkt påstå att man bryr sig om karaktärerna för fem öre, dialogen är skrattretande usel, och sexscenerna känns som att de skulle kunna passa bättre i valfri Harlequin-roman. Med andra ord är det här en bok för oss som verkligen snöat in sig på konstigheter, och är man inte beredd att offra ett par timmar för skräp i bokform bör man hålla sig undan. Det bör dessutom tilläggas att Smith skrivit flertalet uppföljare till den här boken, vilket givetvis bara spär på skräpnivån ytterligare.
Betyg: 4 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör