Torso (Originaltitel: I corpi presentano tracce di violenza carnale)
Skräck/Thriller, Italien, 1973
Regi: Sergio Martino
Manus: Ernesto Gastaldi
Distributör: Njuta Films
Medverkande: Suzy Kendall, Luc Merenda, Tina Aumont m.fl.
Längd: 79 minuter
Finns på svensk DVD från 2007-05-01
— — —
En av de mer framträdande namnen inom giallotraditionen är Sergio Martino, som med ett flertal bidrag som hållit hög klass definitivt förtjänas att nämnas när genren kommer på tal. Martino rörde sig, liksom många andra italienska regissörer, inom ett ganska brett filmfält, även om man kan sätta en ”kult”-stämpel på det mesta han har gjort, där han regisserade allt från fartfylld action till kannibalfilm. I mina ögon besitter han helt klart kompetens att arbeta inom alla dessa genrer, men jag måste ändå säga att det är giallon som är hans starkaste sida.
Torso (1973) handlar om ett gäng unga konststudenter, som en dag börjar terroriseras av en galen mördare, som med sin scarf först stryper sina kvinnliga offer, för att sedan brutalt stympa och våldföra sig på deras lik. En kvinnlig student vet att hon har sett någon bära samma scarf som mördaren strypt sina offer med, men hon kan inte riktigt minnas vem det är, och mördaren vill undvika alla chanser att bli avslöjad. Några tjejer ur konstklassen åker iväg från storstan till ett hus på landsbygden, men det visar sig att även mördaren bestämt sig för att följa efter dom, för att försöka utrota det sista motståndet.
Det jag snabbt kan konstatera efter att ha sett den här filmen är att det inte är något av genrens starkaste kort, och inte heller det bästa Martino regisserat. Tyvärr lider den lite av att sakna något som gör den originell och unik, och filmens intrig fortlöper i ett bra tempo utan att lämna lika stora intryck som man önskat. Därmed inte sagt att det är en dålig, eller ens medioker, film, långt ifrån. Martino visar att han behärskar genren väl, och ger ändå tittaren en mordhistoria, som i sin sista akt höjer sig kvalitetsmässigt och blir riktigt spännande och tät. Även om han inte är lika visuellt begåvad som Dario Argento eller Mario Bava, bjuds tittaren här på ett gäng riktigt läckra stads- och bymiljöer och ett foto som tar fram det vackra i dessa. Soundtracket, signerat Guido och Maurizio de Angelis (som i vissa filmer väljer att kalla sig för den smått bizarra pseudonymen Oliver Onions!) passar utmärkt och bidrar till att ge filmen en skön stämning.
Till skillnad från många andra giallofilmer fokuserar den här inte så mycket på utredningen eller försöket att lösa gåtan vem som är mördaren, utan det är mer fokus på själva mordsekvenserna. På så sätt påminner den lite mer om en slasherfilm, fast jag skulle inte dra det så långt att kalla det en slasher, då den ändå har flera stilistiska drag som helt klart tyder på att det i slutändan är en giallo vi har att göra med. Det är inte alltför svårt att som tittare lista ut vem som är mördaren, fast det beror i mångt och mycket på att det egentligen inte finns så många tänkbara karaktärer att välja mellan, och det blir därför aldrig något jag direkt stör mig på. Till skillnad från några av de andra samarbeten som Martino gjort med manusförfattaren Ernesto Gastaldi är inte Torso en lika smart film, utan ligger på en betydligt enklare nivå, vilket i sig inte måste vara något negativt, men i mina ögon är de bästa giallofilmerna de som erbjuder lite mer hjärnaktivitet.
Även om Martino gjort bättre film, så är Torso helt klart något man bör kolla upp, i alla fall om man har ett intresse för italiensk film. Det är intressant att se att den har vissa karaktärsdrag som man flera år senare kunde återfinna i den enorma våg av amerikanska slasherfilmer som sköljde över filmmarknaden. Torso är helt enkelt en tempomässigt tillfredsställande och underhållande film, som kanske inte lämnar några jättestora bestående intryck, men som helt klart är värd att slänga ett öga på, och som lyckas undvika att bli tråkig, även om den kanske är lite för enkel för sitt eget bästa.
Betyg: 5,5 av 10
– – –
David Larsson: Frombeyond-redaktör