Meny Stäng

The Human Centipede II (Full Sequence) (2011)

The Human Centipede II (Full Sequence)

Skräck, 2011

Regi: Tom Six

Medverkande: Laurence R. Harvey

Distributör: Bounty Films

Längd: 88 min

Finns på import-blu-ray/dvd från och med 2011-11-21

— — —

Då var det dags igen. Uppföljaren till en av de mest omdiskuterade (läs: oförtjänt uppmärksammade) filmerna de senaste åren är nu här. Jag var inte direkt en av de som stod i led och suktade efter att återigen få se Tom Six berätta en skräckfilmsvariant på ass-to-mouthpornografi, men jag började åtminstone bli måttligt nyfiken då jag fick höra att den inte alls skulle vara lik den första filmen, som mot alla odds fick en film om en galen vetenskapsman som bygger en mänsklig tusenfoting att vara tam och tråkig.

The Human Centipede II utspelar sig i en alternativ verklighet där den första filmen bara är just en film. Här kommer skurken Martin in i bilden. Han är sjukligt besatt av filmen The Human Centipede (2009) och spenderar dödtiden på sitt jobb som nattvakt i ett parkeringshus med att titta på filmen i sin vaktkur och fantisera om att få realisera sina drömmar. Till skillnad från sin idol Dr. Heiter har Martin dock ingen medicinsk bakgrund så han studerar filmen maniskt för att lära sig hur man bygger en egen mänsklig tusenfoting samtidigt som han plockar försvarslösa kandidater från parkeringsgaraget.

Till skillnad från den första filmen har Tom Six här försökt röra sig utanför den simpla strukturen den tidigare höll sig till. Det visar sig dock att han tagit sig vatten över huvud då en stor del av filmen visar sig bli en virrvarr av scener som är klumpigt sammanfogade till varandra utan synlig eftertanke. Där den första filmen åtminstone lyckades med att röra sig från punkt A till punkt B – att den sen misslyckades med att förmedla något av intresse mellan hållpunkterna är en annan historia – trasslar sig The Human Centipede II bort någonstans under vägen och tillfällen till att faktiskt erbjuda handling som fördjupar mer än ytskiktet ersätts med chockvärde. Åtminstone lyckas Tom Six med att faktiskt chockera vid ett par tillfällen, men i det långa loppet känns det mest som att filmen trampar vatten.

Bland de många bristerna som finns är en av de mest uppenbara papperstunna handlingen. Till att börja med består en större del av filmen av att skurken Martin ska samla ihop de offer som ska bilda den mänskliga tusenfotingen, och mellan dessa strukturellt identiska sekvenserna plågas man som tittare av att få en inblick i Martins ointressanta vardag där man tar i från tårna med att ytterligare etablera att Martin är en störd individ – något som vi redan förstått för länge sen och inte behöver få bekräftat i vad som känn som en smärre evighet. När vi väl når punkten då Martin faktiskt ska sammanfoga sin tusenfoting lyfter filmen förvisso något då man man äntligen slipper de poänglösa transportsträckorna, men ersättningsnumret är inte så värst mycket bättre. Snabbt så tröttnar jag på att se denna korpulente man jaga sina ambitioner till att försöka få en grupp människor att göra på sig i klunga.

En av de främsta sakerna som drog ned The Human Centipede var dess utförande som ej utmanade utan kändes alldeles för utslätat för att sticka ut på något vis mer än sitt uppseendeväckande koncept. I det avseendet kan man åtminstone säga att The Human Centipede II (Full Sequence) ändå lyckas. Det bjuds på ett par sekvenser som faktiskt just chockerar, men dock så sker dessa tillfällen så långt in i filmen att jag, när äcklet avtagit, inser att jag inte får glömma bort att jag innan dess hade varit uttråkad i en dryg timme också. I sitt försök att vara så extrem och smutsig har man även fått resultatet att kännas som en amatörproduktion. Allt från det helt onödiga svartvita fotot till den hopplöst tillyxade handlingen som inte tycks leda någonstans ger The Human Centipede II (Full Sequence) mig inget alls utöver de fåtal gånger jag faktiskt blir äcklad. Förvisso är det taffliga skådespelet skrattframkallande, men det håller verkligen inte i längden till att bli road av. På samma sätt som höjdpunkten i The Human Centipede var Dieter Lasers vansinnige kirurg Dr. Heiter, är höjdpunkten här Laurence R. Harveys tjocksmock Martin som ibland lyckas roa med sin oerhört bisarra närvaro. Även fast om hans skådespel inte är något att hurra över lyckas han åtminstone med att spela en motbjudande individ till hundra procent. Sen om det var Tom Sixs avsikt att man som tittare egentligen skulle skratta åt honom är en annan fråga.

Betyg: 2 av 10

— — —

Rickard Blixt: FromBeyond-redaktör

2 Comments

  1. Fredrik F. G. Granlund

    Jag har länge tänkt se den här filmen, men även sedan jag fått tag i den dragit ut på det hela, utan att tidigare ha läst någon recension, kanske undermedvetet för att helt enkelt inte bli alltför besviken. Den första filmen hade verkligen höjdpunkter (men självklart också ”nedpunkter”), och jag uppskattade kanske särskilt dess slut, vilket dock egentligen är/var fullständigt logiskt. Nu när jag läst den här recensionen drar jag mig ytterligare för att se den här uppföljaren – men jag bugar och bockar för en välskriven, saklig, motiverad och intressant recension . . . Fin läsning!

  2. Alex

    Känner att jag behöver väga upp den här sågningen med en snabbrecension:

    Där den första filmen var väldigt konventionell och steril i formen, så är uppföljaren utstuderat vidrig rakt igenom. Från Martins flottiga mage och måltid med vita bönor, via de skitiga miljöerna, till vansinnesvåldet i finalen. Snyggt (svartvitt) foto och fantastiskt ljud, där Martins fnitter och flåsanden ackompanjeras av en abstrakt vägg av noise och drones. Filmen levererar med råge vad den utlovar gällande osmakligheter och chockscener, så pass mycket att man sitter och skrattar snarare än äcklas åt vansinnet. Den ger precis vad den lovat och mer, och historien kommer att ge den här filmen den upprättelse den förtjänar!

    7/10

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *