Sawako Decides
Drama, Japan, 2009
Distributör: Third Window Films
Regissör: Yûya Ishii
Skådespelare: Hikari Mitsushima, Ryo Iwamatsu m.fl
Längd: 112 minuter
Finns på DVD sedan 2011-10-03
— — —
Yûya Ishiis Sawako Decides är en japansk hemvändarfilm som har vunnit ett flertal priser runt om i världen. Tyvärr är dock filmen långt ifrån felfri och kan av många nog upplevas som alldeles för långdragen. Lyckas man se bortom detta så kommer man dock att finna en intressant och stundtals tänkvärd berättelse som faktiskt lyckas skänka lite originalitet till denna något uttjatade genre.
Den unga kvinnan Sawako (Hikari Mitsushima) är inne på sitt femte år i Tokyo, där hon för tillfället jobbar på sitt femte jobb sedan hon kom till staden. Kvällarna spenderar hon med sin femte pojkvän, Kenichi och dennes dotter Kayoko. Hennes vistelse i metropolen blev inte riktigt som hon hade tänkt sig, när hon vid 18 års ålder rymde hemifrån för att flytta dit tillsammans med sin dåvarande pojkvän. Hennes jobb leder ingenstans, hennes chefer saknar helt respekt för henne och till råga på allt så verkar hon inte kunna utveckla några direkt starka känslor för Kenichi, som i sin tur pressar henne att ta över rollen som Kayokos nya mamma. Sawako säger dock aldrig ifrån, och verkar aldrig direkt bry sig om omvärldens påtryckningar. Hennes livsfilosofi är nämligen att saker och ting är som de är, och att man inte kan göra något åt dem. Hon flyter helt enkelt med strömmen, oavsett om den leder henne till platser hon själv inte önskar besöka. Det är en rätt tröstlös och monoton tillvaro, och det hela blir inte bättre när hon får veta att hennes far är döende. Trots att hon inte pratat med sin far på fem år och inte har några som helst planer på att fara hem igen, så lyckas Kenichi övertala henne att återvända till den lilla hemstaden och försöka rädda faderns affärsrörelse i dennes frånvaro. Väl hemma möts Sawako av bistra miner och elaka rykten, och genom sina försök att tillfredställa så väl sin far, pojkvän och de anställda på fabriken finner hon sig till sist vid ett vägskäl där hon måste besluta vad hon egentligen vill göra med sitt liv.
Sawako Decides är först och främst en berättelse om en inre resa, som handlar om hur Sawako genom att ställas öga mot öga med sitt förflutna plötsligt finner sig i en sits där hon måste granska den livsfilosofi hon så länge levt efter. Detta är ett klassiskt upplägg för en slags berättelse vi sett göras många gånger förr. Tyvärr hanterar inte Yûya Ishii detta fullt så kompentent som man skulle kunna ha önskat. Sawakos ovilja att engagera sig i samtal med sina kollegor, eller för den delen att fördjupa sig känslomässigt med sin pojkvän är helt enkelt inte vidare spännande att se på för åskådaren. Filmens budskap om hur alldeles för många människor fastnar i samhällets hjulspår och inte lever livet för sin egen skull känns även stundtals lite väl övertydligt. Ett bra exempel på detta är när man i en tidig scen besöker ett zoo och kommenterar att parkens gorilla ”inte njuter av livet alls”. Att använda ett fängslat djur som en talande metafor för situationen Sawako befinner sig skulle kunna ha fungerat väl, om man inte redan hade inkluderat så många scener som visar upp hennes likgiltighet. Det blir helt enkelt kaka på kaka av det hela, och man blir väldigt snabbt mätt på den trista stämningen. Att man valt att lägga så stor fokus på att visa denna apati leder dessutom till att det tar väldigt lång tid innan filmens handling faktiskt får någon fart, och chansen är stor att många åskådare kommer förlora intresset under den inledande timmen av filmen.
Men om man fortsätter att se på filmen så finns det en stor chans att man kommer att bli glatt överraskad. Likt i många svenska hemvändarfilmer måste Sawako göra upp och komma tillfreds med människor och händelser från sitt förflutna, och denna process leder till att Sawako utvecklas mer och mer som karaktär. Tack vare detta känns inte längre Sawako lika endimensionell som under filmens första hälft, och det är svårt att inte börja engagera sig i hennes livsöde vid denna punkt. Hennes förhållande med sin far växer sig dessutom allt starkare ju sämre dennes hälsa blir, och det hela bygger upp till ett väldigt emotionellt crescendo när det oundvikliga så inträffar. Sawako Decides lyckas visa upp några genuint fina ögonblick mellan far och dotter, och dessa scener är några av filmens verkliga höjdpunkter.
Filmens vändpunkt kommer när Sawako slutligen gör det livsförändrande valet att omvandla sin uppgivna devis till något positivt istället. Saker och ting må vara som de är, men då får man helt enkelt göra sitt bästa för att ta sig igenom livet så gott man kan! Det är en väldigt uppfriskande vändning filmen tar, och det är här man börjar se det speciella med Yûya Ishiis film. Halvvägs in i filmen börjar han nämligen bjuda på scener som känns genuint varma och ibland bisarrt komiska. Bland annat bjuds publiken på en scen där Sawako författar en regeringskritisk sång i ett försök att öka försäljningen av musslor i sin fars fabrik. Denna scen skiljer sig så mycket från resten av filmen att det nästan överrumplar åskådaren, och det tar ett tag att riktigt inse vad man just har sett. Lägg sedan till scener med kallprat om vattenmeloner på en begravning, och en man som blir bombarderad av gravaska, så står det klart att filmens andra hälft skiljer sig väldigt mycket från den första. Dessa tragikomiska scener är mer än välkomna, då de lyfter upp filmen och ger den lite välbehövd fart i handlingen. Tyvärr är dessa scener alldeles för få, vilket resulterar i en känsla av obalans i filmen.
Ett av filmens största problem är att man i jakten på att visa upp hur tråkig Sawakos vardag faktiskt är, aldrig riktigt vågar ta ut svängarna med varken karaktärer eller handling. Detta är väldigt synd, då filmens grundidé trots allt är bra, och skulle kunna ha blivit en riktigt fin filmupplevelse om man bara hade vågat ge filmen det där lilla extra. Att man sedan valt kända skådespelare som Hikari Mitsushima och Ryo Iwamatsu till några av de större rollerna, och sedan inte låter dem utnyttja sin fulla potential känns som ett slöseri med talang. Man verkar ha varit rädd för att löpa hela linan ut med filmen vilket tyvärr gör att den känns något uddlös.
Sawako Decides är något av en urvattnad och slätstruken filmupplevelse, vilket är synd, då den hade potential att kunna ha blivit riktigt bra. Sawakos förhållande till sin far och resten av invånarna i den lilla fiskarbyn skulle kunna ha blivit ett väldigt vackert hemvändarporträtt, speciellt med de små glimtar av humor som stundtals lyser upp filmen. Det långsamma tempot och de lite för alldagliga karaktärerna gör det dock tyvärr svårt att uppskatta denna film till fullo. Även om alla ingredienserna som behövs för en fin berättelse om inre mognad och acceptans finns närvarande, så räcker det helt enkelt inte hela vägen.
— — —
Johan Axell; filmvetare och frilansande skribent