Tärningen är kastad
Regi: Rolf Husberg
Deckare, Sverige, 1960
Distributör: Sandrews
Medverkande: Åke Falck, Anita Björk, Allan Edwall, Sigge Fürst, Sven Lindberg, Sif Ruud, Toivo Pawlo, Gio Petré
Längd: 94 min
Ute på svensk DVD
– – –
Det vore ett understatement att säga att vi gillar deckare i Sverige. Beck, Wallander, Maria Wern, och Morden i Sandhamn är bara några av serierna – och så har vi en uppsjö till. Deckargenren i sig är det inget fel på. Tvärtom gillar jag en välregisserad och tät deckare med mångbottnade karaktärer och en spännande story. Mina invändningar ligger snarare i det faktum att nutida svenska deckare ofta görs efter en mall och nästan alltid är massproducerade. Filmerna i en deckarserie spelas in samtidigt, och då snackar vi elva filmer (Wallander-serien) på samma gång. Inte konstigt att slutresultatet då blir högst slentrian, tråkigt och anonymt. Vi har i Sverige trots allt en filmhistoria med många bra deckare. Arne Mattssons filmserie om privatdetektiv Hillman från 60-talet är utmärkta i sin blandning av spänning och humor. Dessutom har de en högst konstärlig ådra i form av de visuella effekterna som gör filmerna till en fröjd för ögat. 1976 gjorde Bosse Widerberg Mannen På Taket som tog den svenska kriminalfilmen till en ny nivå. Den innehöll flera feta actionscener – starkt inspirerade av dåtidens amerikanska actionfilmer, som aldrig tidigare skådats i svensk film. Våldet var så autentiskt att folk svimmade vid åsynen av filmens första brutala mord.
En ny standard var satt. Tyvärr har den aldrig efterlevts särskilt bra här i landet. Nutida producenter vill uppenbarligen hellre ha en mjölkko än en originell thriller. Men nu lämnar vi 2000-talet och förflyttar oss tillbaka till 1960. Då regisserade nämligen Rolf Husberg deckaren Tärningen är kastad. Handlingen kretsar kring produktionen av ett tv-program som heter just ”Tärningen är kastad”, och som skrivs av den cyniske och otrevlige Jerk Domare (Åke Falck). Det är en deckarserie som svenska folket älskar att följa och Jerk måste varje vecka hitta på nya originella mordmetoder. Han kläcker idén att mördaren stryper sitt offer för att sedan hänga denne i en snara för att få det att likna ett självmord. Nästkommande dag hittas seriens medarbetare Leif Hagman (Jan Malmsjö) hängd i studion. Han är mördad. Någon imiterar mördaren i deckarserien och det är upp till Jerk Domare att finna denne innan han slår till igen. Tärningen är kastad – nu finns ingen återvändo.
Som handlingen visar är Tärningen är kastad en metafilm. Det är ett roligt grepp som skruvar till det hela och som använts många gånger efter denna. Men metainslagen stannar där, det är bara en förevändning för filmens intrig kort och gott. Filmen har en känsla av noir som utmärks av de mörka stadsbilderna med märkliga filurer som vandrar längs gatorna iklädda hatt. Den cyniske Jerk påminner om en noirs anti-hjälte snarare än en älskvärd och ömklig detektiv av Beck-typ. Filmen är också, till skillnad från samtida deckare helt befriad från humor.
Om man ska ge sig på en jämförelse med Mattssons deckarsvit så är denna inte i närheten lika visuell. Det handlar inte i samma grad om välkomponerade bilder som hos Mattsson. Filmens uttryck ligger inte i bilderna utan i dialogen som är amerikanskt råbarkad. Det fungerar också förvånansvärt bra och blir aldrig styltat eller löjligt. Däremot är tempot i långsammaste laget vill jag villigt erkänna. Ibland försvinner koncentrationen kring själva mordmysteriet och istället kretsar filmen kring karaktärernas kärlekshistorier och mänskliga relationer. Det handlar inte direkt om något psykologiskt djup men det fungerar. Skådespelarna sköter sig bra. Det är tunga namn i listan som Allan Edwall och Anita Björk där den förstnämnda spelar plågad poet med stor finess. Gio Petré som senare i karriären spelade i sexploitation-filmerna Ann & Eve – de erotiska och Fanny Hill har en viktig biroll.
Tärningen är kastad är inget filmiskt mästerverk. Men den gör vad den ska, det vill säga levererar en spännande berättelse där alla karaktärer är potentiella mördare. Filmen passar nog bäst att ses i fåtöljen med en kopp varm choklad till. Perfekt att avnjuta en ruskig höstkväll när regnet öser ned.
Betyg: 6,5 av 10
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent