Red Scorpion (1988)

Red Scorpion

Action, USA, 1988

Regi: Joseph Zito

Manus: Arne Olsen, Jack Abramoff, Robert Abramoff

Medverkande: Dolph Lundgren, M. Emmett Walsh, Al White mfl.

Distributör: Soul Media

Längd: 101 minuter

Finns på svensk blu-ray/dvd-kombo från 2011-

— — —

För 20 år sen hade man knappast trott att våran största, och i princip enda, actionexport skulle gå och bli folklig. Att Dolph Lundgren skulle vara med och leda Melodifestivalen, något av det allra svenskaste vi har i TV-väg, var inte direkt troligt när han som den ryske maskinen Ivan Drago stod och pucklade på en betydligt mindre Sylvester Stallone i boxningsringen. Idag är det dock inget konstigt att Dolph, eller Hans som han hette från början, är ett välkänt ansikte i var och varannan svensssons hem. Han har, liksom många andra, även berättat om sin uppväxt som sommarpratare i radio, och upplevs väl idag mer som en skojfrisk spexare än en kallsinnad och stenhård mördarmaskin i en actionfilm.

I Red Scorpion (1988) är det dock allt annat än någon fjantig melodifestival som gäller för allas vår Dolph. Här spelar han en rysk spetsnazagent av ypperligaste sort. Han skickas iväg på ett uppdrag i Afrika där han ska störta en icke-kommunistvänlig typ som enligt uppgifter behandlar sitt folk ytterst illa. Väl framme i Afrika nästlar han in sig för att fullfölja sitt uppdrag, men komplikationer uppstår snart och det blir inte så enkelt som han trott. När han dessutom sviks och torteras av sina egna landsmän bestämmer han sig för att ta upp geväret och ge de onda ryssarna en dos av deras egna medicin.

Dolph har väl aldrig varit, och kommer heller aldrig bli, erkänd som skådespelare, men det kvittar fullständigt i en film som Red Scorpion. Här gör han vad han ska, vilket innebär att se tuff ut, hantera vapen på rätt sätt, och kläcka ur sig stenhårda oneliners i stridens hetta. Filmen följer mallen för 80-talsaction tämligen väl och bjuder väl inte direkt på några större överraskningar. Ryssarna är här fortfarande världens elakaste typer som inte drar sig för något för att uppnå sitt mål, och givetvis ser en typisk rysk mördarmaskin ut precis som Dolph gör, blond, grovhuggen och stor.

Trots att klyschorna haglar är Red Scorpion ett ytterst nöjsam filmupplevelse, där regissören Joseph Zito, som tidigare ligger bakom de utmärkta slasherfilmerna Fredagen den 13:e del 4 (1984) och The Prowler (1981), att han hanterar genren mycket väl. Tempot är på topp i princip hela tiden, och trots att filmen klockar in på sisådär hundra minuter, vilket annars kan vara i längsta laget för en film av sånt här slag, blir det aldrig långtråkigt.

Man tar vara på genrens konventioner väl och bjuder tittaren på en kavalkad av välregisserade actionscener. Den som gillar sin action våldsam och skoningslös kan hitta en del godbitar i Red Scorpion, där särskilt en scen involverande en avskjuten arm framträder som filmens mest spektakulära ögonblick. Det hela görs inte sämre av att specialeffektslegenden Tom Savini har varit med och bidragit till filmens blodspillan.

Red Scorpion kommer knappast övertala de cineaster som föredrar sin film svårmodig och djup, utan ger istället vad den lovar; halvkorkad underhållning av prima kvalitet. Den är egentligen inte värst unik på något sätt, men den förvaltar actionarvet så pass väl att det kvittar fullständigt. Dolph Lundgren fungerar utmärkt i sin roll, och man får väl erkänna sig smått stolt över att det faktiskt är en svensk som springer runt och skjuter ihjäl onda kommunister på bästa möjliga sätt. Kul är också att Soul Media gett filmen en såpass fin behandling på blu-ray att den bildmässigt blir en fröjd att titta på, något man för några år sen knappast var bortskämd med när det kom till actionfilmer från 80-talet.

Betyg: 6 av 10

– – –

David Larsson; From Beyond-redaktör,