Vanishing on 7th Street
Skräck/Thriller, USA, 2010
Regi: Brad Anderson
Manus: Anthony Jaswinski
Medverkande: Hayden Christensen, Thandie Newton, John Leguizamo mfl.
Distributör: SF
Längd: 92 minuter
Finns på svensk dvd från 2011-09-21
— — —
Människan har alltid, och kommer alltid vara, rädd för mörkret i någon mån. Vi kan aldrig vara helt säkra vad som egentligen lurar i det fördolda, där vår fantasi är det enda som sätter gränserna. Detta har man tagit tillvara på i filmindustrin sedan länge, och ingen genre har väl utnyttjat mörkret som skräckfilmen har gjort, med skiftande resultat. Säkert är att vi kommer få se fler filmer som använder sig av mörkret för att skrämmas, och det ligger väl helt enkelt i att vi aldrig riktigt kommer kunna släppa rädslan för mörkret heller.
I Vanishing on 7th Street (2010) inträffar ett strömavbrott i Detroit, vilket i princip får hela staden att slockna. När det kommer tillbaka ljus på en del platser upptäcker man att nästan hela staden har försvunnit tillsynes spårlöst, med klädhögar som enda vittne om att de någonsin varit där. I centrum för detta står ett gäng överlevare som snart märker att mörkret döljer något livsfarligt som hotar att göra staden helt och hållet obebodd. Det utvecklar sig till en kamp mellan människorna och mörkret, där varje strimma ljus kan innebära skillnaden mellan liv och död.
Idén till den här filmen bygger upp möjligheter för väldigt mycket. Det är inte någon helt och hållet unik idé, men fungerar ändå som premiss för en skräckfilm anno 2010, då rädslan för mörkret är något ständigt aktuellt, oavsett vilken tidsålder vi befinner oss i. Man har smakfullt förlagt handlingen till en storstad, där byggnaderna i sig framstår som fruktansvärt hotfulla i det folktomma mörkret. Det blir mer skrämmande att se en miljonstad tömt på människor istället för exempelvis en landsbygdsort, då man förstår att det är något väldigt fel som håller på att hända.
Hantverksmässigt sett får filmen godkänt, där miljöerna stundtals är läckra att titta på, vilket tyvärr dras ner av det emellanåt lite väl urblekta fotot som gör filmen mer grådassig än snygg. Skådespelarna gör det dom ska, varken mer eller mindre, men de får heller aldrig värst mycket att arbeta med. Karaktärerna är relativt platta och erbjuder inte många möjligheter till nyans eller fördjupning, utan blir istället mer eller mindre klichéartade figurer som man har sett för många gånger förut.
Filmen lider också av ett “M. Night Shyamalan”-komplex, då den inte lyckas leverera utifrån dess premisser, liksom dennes filmer sällan gör. Filmens slut håller verkligen inte för vad den inledningsvis lovar, utan känns istället som någon slags kompromiss som utförts på grund av att filmskaparna inte haft någon riktig koll på hur de skulle knyta ihop det hela. Man lyckas faktiskt att få till en till en början intressant intrigutveckling där man involverar Roanoke, en brittisk koloni i USA där invånarna en dag helt plötsligt försvann, och där man fann ordet “Croatoan” inristat på en stolpe. Detta hade man gärna fått driva vidare på och använt sig av redan existerande myter, men tyvärr utvecklas aldrig detta vidare och lämnas till att vara en referens.
Jag är egentligen inte förvånad att Vanishing on 7th Street i slutändan inte håller för vad den lovar. Det känns sorgligt nog typiskt för en sån här film att bygga upp ett spännande scenario bara för att sen göra tittaren besviken på det mediokra som följer. Den har inget direkt unikt att erbjuda och fungerar väl på sin höjd som söndagsunderhållning. Det är synd, för den hade potential att bli något mer, och det hade varit trevligt att istället bli förvånad över att en film av denna kaliber faktiskt lyckas leverera. Dessutom har regissören Brad Anderson tidigare visat att han är en verkligt talangfull regissör med sin paranoiabestänkta thriller The Machinist (2004). Resultatet blir istället att filmen fumlar lika mycket i mörkret som dess stackars karaktärer gör, till ingen direkt nytta.
Betyg: 3,5 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör