KKM
Skönlitteratur, Sverige, Vertigo Förlag, 2011
Författare: Jonas Inde
Språk: Svenska
41 sidor
Finns att köpa genom svenska återförsäljare sedan 2011
— — —
Vanligtvis om det dyker upp en bok som någon från Killinggänget skrivit kanske man nästan väntar sig humor i någon form. Så är inte fallet med Jonas Indes KKM (2011), men så är ju Inde också den ende som hoppat av Killinggänget. Med ett självmordsförsök i bagaget kan man också ana en inte helt problemfri tillvaro för Inde, och därför förvånar det kanske inte lika stort att han väljer att skriva en bok med en väldigt mörk ton, och som till råga på allt handlar om en mördare.
KKM följer ur ett jagperspektiv en mördare, som förblir namnlös genom hela boken, som berättar om sin vardag. Efter en misslyckad flört på Facebook bestämmer han sig för att ta en annan människas liv för första gången, något som senare ger honom mersmak. Det som följer är en stundtals riktigt vidrig inblick i denne mans liv, där en konstant mörk ton råder, vilket inte är så konstigt med tanke på ämnesvalet.
Det här lyckas att vara mer än bara en idé som låter bra på papper, det fungerar faktiskt riktigt bra. Inde lyckas från sida ett att på något underligt sätta engagera läsaren i en man vars perspektiv på tillvaron inte tillhör det vi skulle kalla för normalt. Mördaren är intressant som karaktär, inte enbart på grund av sin sjuka läggning, utan främst för sin dubbelsidiga natur. Han kan i vissa stunder se sig själv som någon slags övermänniska som innehar rätten att mörda de han tycker förtjäna det, för att i andra stunder inse sina brister och påpeka dom tydligt för läsaren. Mördaren ser på människor som vinnare och förlorare, där han sorterar in sig själv i den senare kategorin. Vinnare är de som lyckas i livet, de som får den snygga tjejen och det välbetalda jobbet, även om det inte nödvändigtvis betyder att de är bra människor. Han inser sin störda sida och påpekar att han kan skilja på rätt och fel, men ser mord som den sista utvägen för att finna någon sorts lycka.
Med tanke på vad boken handlar om kommer det inte direkt som någon överraskning att dess innehåll stundtals är riktigt obehagligt. Inde drar sig inte för att beskriva de dåd mördaren utför, och mot slutet av boken är dessa av en riktigt vidrig karaktär som chockar samtidigt som det fascinerar. I dessa stunder förs tankarna till de äckligare delarna av American Psycho (1991), som liksom denna lät mördaren stå i fokus för huvudrollen. I KKM kommer ingen undan, det är en på flera sätt skoningslös bok som visar upp några av de mörkaste skrymslen som kan döljas i en psykopatisk människas vridna sinne. Samtidigt drar det aldrig åt att bli något frosseri i det äckliga och stötande, Inde lyckas samtidigt berätta en historia som fångar tag i läsaren, främst på grund av att den är så fascinerande i sin obehagliga natur.
Hoppas man på en dos Killinghumor ska man hålla sig långt borta från KKM, då Jonas Inde håller sig så långt borta från allt vad glädje heter som han bara kan. Obehagligt och fascinerande på flera sätt, det är en berättelse som kommer etsa sig fast hos mig, trots dess ytterst blygsamma längd, och något jag med största sannolikhet kommer att återvända till, även om jag nu vet vilka otäckheter som väntar mig. Med andra ord är detta ingen bok för alla, men de som vet att de uppskattar denna typen av litteratur kan nog finna mycket hos KKM, och liksom jag hoppas på att Jonas Inde fortsätter att i litterär form utforska de mörkare sidorna av livet.
Betyg: 7 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör