Black Death
Skräck, England, 2010
Regi: Christopher Smith
Manus: Dario Poloni
Medverkande: Sean Bean, Eddie Redmayne, Carice van Houten mfl.
Distributör:
Längd: 102 minuter
Finns på svensk dvd och blu-ray från 2010-10-27
— — —
Bland det värsta som Europa någonsin upplevt är digerdöden som härjade under 1300-talets mitt. Ungefär var tredje europe dog, och många fler smittades, vilket visar på en hög dödssiffra. Man kan bara föreställa sig den skräck och terror som rådde då, kanske ännu mer med tanke på den järnhand som kristendomen styrde folket med. Detta borde bädda utmärkt för en skräckfilm som utspelar sig under den eran. Britten Christopher Smith, som senaste åren givit ifrån sig ett gäng stabila skräckisar av rätt skiftande sort, tog tag i denna idé.
Resultatet är Black Death (2010), där vi får följa en munk som leder en riddare (Sean Bean) och hans anhang till en avlägsen plats i det pesthärjade England. Rykten har gått om en by som undvikit den hemska smittan helt, och de beger sig dit med avsikt att fånga en häxa som kan återuppliva de döda, då detta strider mot allt vad gud och kristendomen står för. Givetvis går uppdraget inte utan komplikationer, och gruppen finner sig snart hamna i en by där allt inte står rätt till och där människorna inte är vilka de utger sig för att vara.
På pappret borde det här fungera hur bra som helst. Jag gillar det regissören gjort tidigare och jag tycker definitivt att miljön och tidseran är som gjord för en skräckfilm, men tyvärr faller det platt någonstans på vägen. Black Death är ett gediget hantverk, inget snack om saken där. Det är snygga miljöer och ett genomgående bra foto, och jag kan heller inte klaga på skådespelarna, även om dom inte lämnar några direkt bestående intryck. Problemet med filmen är handlingen i sig, jag tappar så småningom intresset ju längre filmen går, då det inte känns som att det finns värst mycket att berätta. Vid en viss punkt i filmen stannar handlingsutvecklingen nästan upp, vilket gör att resterande delar av filmen både känns smått oengagerande och trista.
Filmen har tveklöst en stor potential att bli något riktigt bra, men det känns aldrig som att man tar tillvara på detta. Allt prat om en by där människorna dyrkar något annat än Gud tappas bort och följs aldrig upp på ett nog tillfredsställande sätt. Man bygger upp för något fantastiskt, men landar i slutändan på något ytterst halvdant istället, vilket bara gör det hela ännu till en ännu större besvikelse, då man hoppas på att få något man aldrig får. Stämningsmässigt är det stundtals rätt otäckt, men endast stundtals och man lyckas aldrig få detta att hålla i sig värst länge. Man utnyttjar helt enkelt inte sina möjligheter, och trots att man slänger in både häxeri och skumma, ogudaktiga byar blir det aldrig något jag direkt fastnar för.
Black Death är inte en usel film, egentligen är den inte heller dålig, utan mest bara ointressant och något som mest lämnar mig med en axelryckning. Den har helt enkelt inte något att erbjuda som man inte sett förut, och trots en del anmärkningsvärda våldsscener så känns filmen som ännu en dussinskräckis. Här finns så mycket möjligheter att man förundras hur dom inte kunde lyckas ta tillvara på dom, och man kan bara fråga sig varför dom nöjde sig med att i slutändan bara göra en rätt ordinär skräckis utan några direkt särskiljande egenskaper. Synd på så bra förutsättningar.
Betyg: 3,5 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör