Sweden, Heaven and Hell, Italiensk titel: Svezia, inferno e paradiso
Mondodokumentär/Italien/1968
Distributör: Klubb Super 8
Regi: Luigi Scattini
Längd: 85 min
Finns på svensk dvd
— — —
1960-talat var en omvälvande period även inom filmbranschen. Italienska filmteam flög exempelvis jorden runt i jakten på häpnadsväckande konstigeter de sedan kunde biografvisa för den lokala publiken. Hittade filmteamen inget direkt chockerande så var det inget större problem. Det var ju bara att själv iscensätta något spektakulärt som de sedan med hjälp av en pålagd speakerröst kunde blåsa upp några snäpp till. Denna spekulativa dokumentärfilmsgenre kom att kallas för Mondofilm, vilket lite löst kan översättas till ”världsfilm”. Startskottet kom 1962 med jorden runt-exploaterande Mondo Cane. 1968 var det Sverige som lades under den luppen i Luigi Scattinis Sweden, Heaven and Hell. Och någon direkt hyllning av den svenska modellen är det absolut inte frågan om.
Tekniskt sett så är Luigi Scattinis visuella utredning av Sverige en ren fröjd. Allt är snyggt filmat och hopklippt med ett oklanderligt flyt och tematiskt passande 1960-talspop kontra svenska kulturklassiker. Men det som gör denna pseudodokumentär till något extra är de helt sanslösa lögnerna som läggs fram till den italienska publiken som fakta. Redan under filmens förtexter börjar en förvriden nidbild målas upp då en samling blåklädda kvinnor hoppar runt på stora studsbollar mitt centrala Stockholm. Japp, såhär kan det se ut i det vansinniga landet Sverige i norra Europa. En förvriden plats där staten släppt på de etiska tyglarna så långt att, framför allt landets kvinnor, har ballat ur totalt. För att ge en inblick i hur filmen beskriver Sverige ska jag ge några exempel på de ”sanningar” som presenteras:
I Sverige inleds sexualundervisningen redan vid 5-årsåldern, vilket naturligtvis leder till att svenskars sexuallitet blir tom och mekanisk. Kondomautometer finns överallt och ungdomarna byter partners var och varannan natt medan föräldrarna uppgivet finner sig i det moraliska förfallet. Det har till och med gått så långt att det erbjuds lustbåtar i stockholmsskärgård. Där kan unga kvinnor dansa och kopulera med flertalet partners, ofta samma natt. Utanför Stockholm huserar otäcka motorcykelgäng. De åker skränande runt och letar efter värnlösa flickor som de kan gruppvåldta. Detta är också anledningen till att så många svenska kvinnor är öppet homosexuella – blir en kvinna våldtagen kan hon nämligen bli lesbisk. Förövrigt så tillåts syskon i Degerfors gifta sig med varandra och en likörpralin kan leda till fängelse på någon av landets fyllerianstalter. Slår du ner en tjuv som försöker stjäla din bil är risken tyvärr stor att du själv åker i fängelse. Landets ungdomar tillåts nämligen härja runt fritt och stjäl cyklar, mopeder och bilar för glatta livet. Dessa färdmedel används förstås för promiskuösa möten och dumpas ofta efter användning i något vattendrag. Men detta har Sverige kunnat lösa på ett smart sätt då blinda barn används för att bärga de sjösatta fordonen. Jo alla är ju ändå blinda i det svarta vattnet resonerar den företagsamma svensken.
Ja sedan det blir bara värre och värre. Svenska staten är stenhård när det kommer till parkeringstillstånd och det finns till och med en egen kvinnlig poliskår som delar ut böter till parkeringsbanditer. Naturligtvis extraknäcker dessa kvinnor ofta som nakenmodeller vilket av överordnade hyllas. Barn lämnas förövrigt in på barnparkeringar och tillåts knappt vara hemma, vilket till viss del kan förklara varför de växer upp och blir sexuellt promiskuösa och olyckliga. Åldringar lämnas istället in på elefantkyrkogården där de i ensamhet får vänta på döden. Porr kan köpas i suvenirbutiker och den senaste uppfinningen är pornografonen där man kan lyssna på autentiska samlagsljud. Skärgården är givetvis fylld av nakna solande nymfer men under skärgårdsbergen finns också forskningslabb. Där uppfostras ”perfekta” svenskar i väntan på det stundande kärnvapenkriget. När röken lagt sig kan sedan forskningslabbssvenskarna befolka världen som någon form av perfekt härskar-ras. Svenskarna borde ju vara lyckliga med sitt välstånd men det svenska samhället håller på att vittra sönder inifrån. En likgiltighet till både sex och livet i sig har spridit sig bland ungdomen. Svenskar tar livet av sig i massor och droganvändandet skjuter i höjden. Och inte är Sverige längre något ställe för latinlovers heller, nu nöjer sig nämligen bara svenska kvinnor med svarta män. Sverige är uppenbarligen en himmel och ett helvete på samma gång.
Ja sällan har nog uttrycket göra en höna av en fjäder passat bättre. I viss fakta finns ibland ett uns av sanning men allt är sett ur väldigt effektsökande glasögon. Det som kanske är mest kul med denna skamlöst roande dokumentär är att den egentligen säger mest om sina upphovsmän; det katolska Italien. Saker som i Sverige inte var direkt superkontroversiellt ses som grundläggande bevis på den svenska dekadensen. Kvinnlig frigörelse har tvingat in de arma barnen på dagis. De tar inte längre hand om åldringarna och har till och med egna kvinnoklubbar. Den liberala svenska sexual-liberalismen har lett till att den manshegemoniska makten är rubbad. Ett hot som indirekt riktas mot den italienska machomannen. – Se upp annars kan det här snart vara Italien!!! Underhållande nog hindrar inte detta Scattini från att hejdlöst exploatera den svenska kvinnan. I var och varannan scen visas nakna svenskor som skuttar runt och badar bastu eller spelar i något svenskt konstigt nakenband. Det är självfallet här filmens tänkta huvudbehållning finns. Att låta de latinska männens fantasier om de lösaktiga svenska kvinnorna eggas ordentligt. Eftersom allt är maskerat som en dokumentär så gick filmen också att visas på biografer där inte ”pornografi” var tillåtet. Även om det kanske inte är så extremt vågat för den moderna åskådaren är är det ändå sexploitation det i grund och botten handlar om. Att använda ord som dubbelmoral är egentligen inte tillräckligt.
Jag förstår att vissa kan bli en smula provocerade när de ser en film som Sweden, Heaven and Hell. Men mycket vatten har flutit under broarna och förresten blir det nog ganska svårt att lämna in någon form av retroaktiv stämningsansökan på svenska folkets vägnar. Allt är egentligen på tok för förvridet för att det ska gå att ta på allvar. Även om man ibland tappar hakan åt det hämningslösa förtal som läggs fram som vedertagen fakta så kan man heller inte låta bli att gapskratta. Ja har du lite självironi så är denna nidbild i dokumentärform helt klart bland det roligaste du kan hitta. Och vem vet, kanske får de se din egen mamma eller mormor skutta runt mitt i den svenska dekadensen.
Betyg: 8 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör