Grotesque (2009)

Grotesque, aka, Gurotesuku
Skräck, Japan, 2009
Distributör: Njutafilms
Regi: Kôji Shiraishi
Längd: 73 min
Finns på svensk dvd från 2010-04-21

— — —

Idag delar FromBeyond med sig av en kommersiellt fungerande och inte alltför dyr filmidé? Leta fram en snubbe som ser lite skum ut, ett par hobbyskådisar som är bra på att skrika, samt en hyfsat bra makeupartist. Hyr en lagerlokal, klä den med skyddsplast och sätt igång med filmandet. Manus? Inte så viktigt. Låt istället den skumma snubben genast sätta igång att utsätta skrikskådisarna för så mycket utdragen tortyr som möjligt, och glöm inte att säga till makeupartisten att överdriva så mycket som han bara orkar. Obs, det här är viktigt! – kom ihåg att rikta den fiktiva tortyren mot offrens kön och ögon. Detta kommer förhoppningsvis att göra filmen så omtalad att det räcker att du klämmer in den på någon obskyr filmfestival för att den ska bli en ökänd ”snackis” världen över. Profithungriga filmbolag kommer på grund av filmens rykte att vilja distribuera den. Har du lite extra tur så blir den kanske till och med förbjuden i vissa länder. Har du sådan tur kommer filmen få ett odygdigt undergroundskimmer och det är inte omöjligt att filmen kommer generera i årtionden framöver. Allt detta till trots att det faktiskt rör sig om en taffligt gjord skitfilm som egentligen ingen förtjänar att se.

Ovanstående text passar ganska bra in på Kôji Shiraishis Grotesque. Precis som namnet antyder är detta inget för minderåriga och kräkmagade. Storyn är enkel. Tre skådespelare. Ett skyddsplastinrett rum med diverse verktyg. Efter ett par obehagliga frågor sätter filmens sadist igång med sin tortyr. Klarar offren att med sin överlevnadsvilja ge sadisten njutning lovar han att släppa dem lösa. Men är detta fysiskt möjligt, och är detta verkligen något de kan lita på?

Tortyren är till stor del sexuellt riktad, vilket förmodligen är anledningen till att den förbjudits i exempelvis Storbritannien och Norge. Det sexuella våldet är också betydligt mer otäckt än de obligatoriska kroppsdelsstympningarna – där man uppenbart ser att det rör sig om gummiproteser. Precis när de stackars unga offren tror att det värsta är över tas allt till en ytterligare nivå av vansinne. Det hela kryddas filmtekniskt med grådassigt dv-foto och fantastiskt överdriva ljudeffekter.

Ja vad ska man säga? Det som brukar slå mig med tortyrporr av denna typ är en rejäl känsla av tristess. Och ärligt talat så händer det inte speciellt mycket i Grotesque heller. Tortyren kör igång ganska omgående och eftersom karaktärerna inte får någon speciell presentation så sympatiserar man inte speciellt mycket med dem. De framstår mest som två anonyma köttsäckar som är där på grund av sina fysiska attribut som kvinna och man (inte helt olikt pornografi med andra ord). Poängen ska nog vara man ska bli illa berörd och helchockad av det som filmens offer utsätts för. Förvisso har Grotesque några scener som inte känns allt för aptitliga, typ spikar i pungkulor och syl i ögonlogen, men allt är ärligt talat så överdrivna att de inte riktigt kan tas på allvar. Blir man berörd? Nej inte speciellt, kanske är jag avtrubbad men mest blir jag dåsig och uttråkad. Filmens 73 minuter känns faktiskt även de lite som utdragen ögontortyr.

Grotesque har fått viss undergroundstatus men har under de senaste åren brädats rejält både i chock- och kontroversfaktor av exempelvis A Serbian Film (2010) och The Human Centipede (2009). Japanerna var tidiga med denna typ av ”gränsöverskridande tortyrfilmer” och det är inte utan anledning att den japanska regissören Takashi Miike skymtade förbi i en liten roll i Eli Roths Hostel (2005). Grotesque har däremot inte mycket färskt kött att hänga i slaktkroken. Men det är klart, är du tokfrälst i de första två Guinea Pig-filmerna så blir du säkert tillfredställd även denna gång.

Vill ni ha en annan inte alltför dyr filmidé som också verkar fungera kommersiellt så så finns alltid den här: några för varandra främmande människor vaknar inlåsta i ett rum utan en aning om vem som fört dem dit eller varför. Gäsp…

Betyg: 3 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör