Mutants
Skräck, Frankrike, 2009
Regi: David Morlet
Manus: David Morlet och Louis-Paul Desanges
Distributör: Horse Creek Entertainment
Medverkande: Hélène de Fougerolles, Francis Renaud mfl.
Längd: 95 minuter
Finns på svensk DVD från 2010-10-06
— — —
Gällande våld så har man kunnat se en klar upptrappning i de senaste årens skräckfilm. Jämfört med tidigare årtionden kan man se 00-talet som det generellt sett mest brutala för skräckfilmen. Några som verkligen kört på detta spår är fransmännen, som under 00-talet kommit med ett gäng grafiskt våldsamma filmer som krupit under skinnet på mer än en härdad skräckräv.
I Mutants (2009) har världen drabbats av ett virus som gör människor till tankelösa monster som dödar allt i sin väg. Man får följa överlevarna Sonia (Hélène de Fougerolles) och Marco (Francis Renaud), som flyr undan till en stor övergiven byggnad där de söker skydd för det som väntar utanför. Marco har blivit smittad av viruset och blir värre och värre varje dag, samtidigt som Sonia desperat försöker få tag på en militärbas via radio, utan att få något svar. När ett nytt gäng överlevare anländer och kräver nycklarna till parets bil, tar det hela en ny vändning som kommer innebära stora förändringar för samtliga inblandade.
Jag har aldrig blivit värst imponerad av den nya vågen av fransk skräck. Jag har visserligen tyckt att en del av filmerna är bra, men inte så bra som de ofta framställts i recensioner och av skräckfilmspubliken. Det har saknats något som chockerande scener helt enkelt inte kan täcka upp, och filmerna har fallit lite på att de i slutändan inte kunnat erbjuda det som utlovats. Mutants skiljer sig en del från dessa filmer genom att vara en mer ”traditionell” zombiefilm, med stark betoning på det post-apokalyptiska, som känns starkt inspirerad av 28 Days Later (2002). Monstren här beter sig i princip likadant som i den brittiska filmen, och situationen med övergivna och folktomma områden är heller inte något nytt.
För den skull blir inte Mutants en blek kopia utav något annat, även om den i mångt och mycket är en rätt typisk zombiefilm för 2000-talet. Tempot är hela tiden bra och driver filmen framåt utan att det blir tråkigt, även om jag upplevde dess första halva som mer intressant än den andra. Man har lyckats få till en rätt genuin känsla av att världen faktiskt drabbats av ett virus. Miljöerna känns övergivna och det vilar en klar postapokalyptisk stämning över Mutants som var betydligt mer än jag väntat mig av filmen. Vanligtvis är jag motståndare till att använda ett färglöst och blåtonigt foto, men här fungerar det, då det förstärker den ödesmättade atmosfären och framhäver de vintriga landskapen på ett stundtals rätt snyggt sätt.
Till skillnad från sina landskamrater så är Mutants inte lika fokuserad på våldsaspekten, även om det skvätter en hel del (tyvärr rätt halvdant CGI-)blod när mutanter och människor drabbar samman. Det känns som att regissören Morlet har försökt satsa mer på att få fram en känsla än att vältra sig i våldsamheter, vilket jag är tacksam för. Mutants försöker aldrig vara chockerande, utan nöjer sig istället med att vara en zombiefilm för 00-talet. På så sätt känns den väl inte lika originell som några av de andra franska filmerna gjort, och idémässigt är den inte lika spännande, men det känns ändå som en frisk fläkt att man gör en sån här film.
Jag tycker tyvärr inte att Mutants håller riktigt hela vägen, dess första hälft slog mig med att vara både riktigt snygg och stämningsfull, medan dess andra hälft inte är lika intressant. Det är ingen film som kommer gå till historien som den mest originella och nyskapande skräckfilmen, men för stunden funkar den gott som underhållning. Det lär åtminstone finnas några zombiefans som kan uppskatta denna, även om det kanske egentligen inte är zombies man har att göra med. David Morlet har ändå lämnat ett nog starkt intryck på mig för att jag ska intressera mig för vad han gör framöver, och i dagens skräckfilmsklimat tycker jag det är värt en eloge.
Betyg: 5 av 10
– – –
David Larsson: FromBeyond-redaktör