La Petite Mort, aka La Petite Mort: Die Nasty (international titel)
Skräck, Tyskland, 2009
Distributör: Dark Entertainment
Regi: Marcel Walz
Skådespelare: Manoush, Thomas Kercmar
Längd 76 min
Finns på svensk dvd från 2011-04-20
— — —
Jaha, tysk hemgjord undergroundskräck. Dessutom med specialeffektshjälp av slafsfiluren Olaf Ittenbach. Om man på förhand tror att La Petite Mort är något som man kan ta med hem till svärföräldrarna på nästa söndagsmiddag så är man nog ute och cyklar. Naturligtvis rör det sig om Hostel-doftande tortyrporr där själva poängen är att se någon stackar utsättas för en massa fanstyg för att sedan ge tillbaka. Lite som en utveckling av ”rape and revenge” med stympning i stället för samlag. Jag är naturligtvis inte den som dömer film på förhand så ni ska få min högst objektiva analys av Marcel Walz La Petite Mort
Handlingen ser ut såhär. Ett tyskt par och deras tjejkompis ska på semester men på grund av flygförseningar fastnar de i Frankfurt. De bestämmer sig för att göra det bästa av tiden och passar på att utforska staden medan de väntar. De hamnar dessvärre i skumma kvarter och efter att blivit rånade på 20 euro så slinker de in på en bar för en liten nervlugnare. Tyvärr har de just knallat in på Madame Fabiennes (Manoush) hak som hon driver med sina två totalt rabiata döttrar. Efter att ha lyckats förolämpat en av döttrarna är det kört för turisttrion som tvingas ner i barens källare. Där har Madame Fabienne nämligen sin ”egentliga” verksamhet vilket innebär att hon säljer arma stackare som tortyroffer till perverst rikemansfolk. Gissa om det blir en riktig slaktfest?
Den här typen av skräckfilm brukar i regel klyva även skräckfilmsdiggare i två lag. Antingen tycker man att det är ett osmakligt och poänglöst slafsande bara för sakens skull, eller så tycker man uppskattande att det är det mest gränsöverskridande och vågade sedan Hedenhös. Själv bryr jag mig inte speciellt mycket då jag ofta tycker genren är på tok för överdriven (och för taffligt gjord) för att lyckas chockera. Undantag finns dock, Eli Roths Hostel (2005) var både spännande och obehaglig när den kom och franska Martyrs (2008), om man nu kan räkna den till tortyrporrsgenren, är bland det otäckaste jag någonsin sett. La Petite Mort är däremot inte så speciellt farlig. Första haltimmen ser väl ut som om valfritt medieprogram gett sig ut för att göra en egen ”Bullen-brevfilm”, sen kör förstås tortyren igång för överfyllda blodsmuggar.
Till en början är det Madame Fabienne och hennes två sadistiska döttrar som står för elakheterna. I synnerhet mannen i turistsällskapet hamnar i trubbel när brallorna åker av. Efter ett tag så dyker det också upp en betalande kund (Thomas Kercmar) för att även han ta del av det mänskliga slaktbordet. Det rör sig om en ful och rejält brännskadad liten filur med klart snedvriden sexuallitet. Han sätter entusiastiskt igång att dirigera tortyren efter sitt perversa sinne och gränserna pressas lite till.
Effekterna i filmen är absolut inte dåliga och Ittenbach öser på med både blod och realistiska kroppsdelsattrapper. Skådespelarna är inte direkt usla utan skriker och härjar runt för allt de är värda. Trots detta så bryr man sig inte speciellt mycket om hur det går för filmens olyckliga offer och när den så kallade ”betalande kunden” dyker upp i tomteutstyrsel övergår terrorn helt klart i komik. Tja, så länge effekterna levererar så misstänker jag att filmen hittar hem till tortyrporrsfantasterna. När filmen tar slut efter ynkliga 76 minuter så rycker jag själv mest på axlarna. Men det är klart, går man igång på denna typ av tyskt lågbudgetslafs så blir man säkert nöjd. Karaktärsutveckling och handling är naturligtvis sekondärt. Allt byggs upp runt några spektakulära och grafiskt ingående köttsliga scener. Inte helt olikt pornografi med andra ord. Tortyrporrsstämpeln sitter som en smäck på Marcel Walz La Petite Mort. Övrig analys är helt enkelt bortslösad energi.
Betyg: 3.5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör