Frankenstein vs. the Creature from Blood Coves
Skräck/komedi, USA, 2005
Distributör: Dark Entertainment
Regi och Manus: William Winckler
Skådespelare: Larry Butler, Corey Marshall, Ron Jeremy, Lloyd Kaufman m.fl.
Längd: 90 min
Finns på svensk dvd från 2011-04-29
— — —
”Gör det själv” independentskräckproduktioner borgar sällan för bra kvalitet, vilket naturligtvis inte är så speciellt konstigt. Att göra film är inte direkt billigt och saknas dessutom erfarenheten av ”smarta lösningar” så blir resultatet ofta något unket. Frankenstein vs. the Creature from Blood Coves regissör/producent/manusförfattare William Winckler är dock ingen duvunge. Efter 20-års arbetande åt diverse Hollywoodbolag bestämde han sig 2001 för att stå på egna ben. Och vad gör man om man vill skapa kommersiellt gångbara filmer och inte direkt har drivor med pengar? Jo exploitation förstås. William Winckler Productions första release var den Russ Meyer-doftande komedin The Double-D Avenger (2001). År 2005 var det dags att presentera nästa retrohyllning. Nu var istället temat svartvita klassiska monster i Frankenstein vs. the Creature from Blood Coves.
I ett laboratorium i närheten av Californias kust genomför forskaren Dr. Monroe Lazaroff (Larry Butler) och hans team gränsöverskridande experiment. En blandning av människo- och barracuda-DNA har resulterat i en tvåmeters amfibier (Corey Marshall) med livsfarliga giftklor. Detta tror Dr. Lazaroff kan bli det ultimata och slutgiltiga vapnet i kampen mot terrorism. Men något går fel när varelsen ska hjärntvättas, den bryter sig fri och fler ner i havets djup i närheten av strandområdet Blood Cove. Tyvärr är detta också den plats som en herritning använder för lättklädda fotosessioner. Och mycket riktigt, varelsen tvekar inte en sekund att sätta tänder och giftklor i de bikiniklädda kropparna. Dr. Lazaroff, vars forskning är en utveckling av Dr. Viktor von Frankensteins läror, ser inget annat val än att gräva upp det gamla Frankenstein-monstret för att sedan bussa honom på amfibievarelsen. Det vankas minst sagt en halsbrytande och giftkloförsedd uppgörelse vid Blood Coves strand. Men är det gamla Frankenstein-monstret fortfarande stark nog att rå på amfibiemonstret? Och går det överhuvudtaget att kontrollera honom?
Det är ingen tvekan om att det rör sig om en hyllning till Universal Studios klassiska svartvita monsterrullar, men även till engelska Hammer-filmer. Fotot går i svartvit och grundidén är att spöka ut några killar i gummidräkter och låta dem göra upp på en strandkant. Samtidigt stressar en småtokig forskare runt med sina assistenter och rör till allt ännu mer. Det hela görs också med en rejäl skopa ironiskt laddad humor eftersom upplägget naturligtvis är på tok för galet för att helt tas på allvar. Detta brukar jag vanligtvis ha lite svårt för i modern neo-exploitation, men den här gången funkar det faktiskt ganska bra. Till stor del beror detta på filmens skådespelare som lyckat klarar att överspela på ett lagom lökigt sätt. Bäst är Larry Butler som Dr. Monroe Lazaroff, en karaktär som uppenbart inspirerats av rollgestaltningar av både Peter Cushing och Vincent Price. Tyvärr så har Winckler också den dåliga smaken att pressa in lite väl långa nakenfotosessioner och strippklubbscener som drar ner tempot ganska mycket. Visst var det en hel del naket i Hammer-filmer också, men här känns det tyvärr onaturligt mjukporrigt och intvingat bara för sakens skull. Att manuset har lite logiska luckor spelar egentligen ingen större roll i en film som denna, men Winckler begår också några dramaturgiska klavertramp vilket resulterar i ett betydligt bättre tempo under de första 45 minuterna. Att ett av monstren (jag tänker inte spoila vem) dör på tok för tidigt förstör också lite då det saknas en riktig slutbatalj mellan de två hiskliga varelserna.
Även om William Winckler kanske inte har speciellt mycket pengar att pressa in i sin produktion så har han uppenbarligen kontakter. Snuskgubben Ron Jeremy finns med i en liten biroll precis som Tromas Lloyd Kaufman som pinsamt nog försöker sig på en Mel Brooks-imitation. Förutom porr- och playboytjejer så kan man även se allt från Star Trek-författare till experimentfilmaren Lisa Hammer skymta förbi, vilket naturligtvis är lite kul för den insatte. Winckler har också på ett imponerat sätt fått sitt filmteam att jobba som galningar och exempelvis effektkillen Rich Night står även för en av filmens större biroller. Den värsta arbetsmyran (förutom Winckler själv) är uppkomlingsskådisen Corey Marshall som inte har mindre en fyra roller, varav tre bakom mask. Naturligtvis så är Winkler själv också i en roll som nakenfotograf, precis som hans fru Dezzi Rae Ascalon som dock aldrig behöver visa brösten.
William Winckler vill nog gärna själv att man ska tycka att Ed Woods ande finns närvarande i filmen. För att ta sig till Blood Cove-stranden tar man helt enkelt Ed Wood-vägen, beskriver till exempel en birollskaraktär. Och visst märks det (om inte annat i filmens extramaterial) att Winckler gärna ser sig själv som någon typ av ny Ed Wood. Detta tycker jag däremot är en ganska fånig inställning. Ed Wood gjorde sitt bästa med den talang och de pengar han hade. Men att sjabbla bort saker, för att sedan kalla det för någon form av Ed Wood-hylling, tycker jag mest bara känns som en trött och krystad undanflykt. Ungefär som att bortförklara misslyckade krograggsförsök med ursäkten att man var för full.
Förutom att Frankenstein vs. the Creature from Blood Cove helt klart har vissa problem när det kommer till tempo och manusarbetet så är den också charmig och har en ganska skön självmedvetenhet. William Winckler hyser helt klar stor kärlek till gammal Universal-skräck vilket inte minst märks i de riktigt roliga monsterdräkterna. Någon videobutiksvältare är det inte, men har man inget att göra en söndagsförmiddag så varför inte? Ett stort plus till filmens mycket passande musik och den extramaterialsgenerösa utgåvan från Dark Entertainment.
Betyg: 4 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör