Gutterballs
Skräck, Kanada, 2008
Regi och manus: Ryan Nicholson
Distributör: Dark Entertainment
Medverkande: Alastair Gamble, Mihola Terzic, Nathan Witte m.fl.
Längd: 96 minuter
Finns på svensk DVD från 2011-04-27
— — —
Det är inte något allt för vanligt förekommande fenomen att man blandar in sport i skräckfilmer, även om det givetvis har förekommit en del mer eller mindre lyckade försök. Själva tanken är ju rätt skrattretande i sig, och det kanske är delvis därför som många av de här filmerna blir komiska emellanåt, oavsett om det är medvetet eller inte. Något jag aldrig sett användas tidigare i en skräckfilm är bowling, vilket är det övergripande temat i Ryan Nicholsons slasher Gutterballs (2008).
Filmen handlar om två rivaliserande gäng som brukar hänga på samma bowlinghall. En kväll spårar deras gnabb ut till ett bråk, där flera blir skadade. Ett killgäng bestämmer sig för att ta hämnd, och utför en brutal gruppvåldtäkt på en av tjejerna som tidigare förnedrat dom, där bland annat en bowlingkägla får spela en smärtsam roll. Dagen efter spelar gängen bowling som om inget hänt, men vad de inte vet är att en galen mördare rör sig bland dom, och han är ute efter mer än att bara slå ett par strikes Beväpnad med alla möjliga sorters bowlingattiraljer fäller han ungdomarna käglor, en efter en.
Dessa lågbudgetfilmer. Dessa eländiga lågbudgetfilmer. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde säga att det här är en fantastisk film gjord av entusiaster som lagt ner sin själ och fått fram ett strålande resultat, men sa jag det skulle jag ljuga, för Gutterballs är långt ifrån en bra film. Jag tvekar inte på att Ryan Nicholson och några av de andra inblandade gillar skräckfilm, men de visar här ingen som helst talang för att bidra själva till genren. Egentligen har den här filmen inte mycket nytt alls att komma med, utan man känner igen i princip allt från hur den typiska moderna lågbudgetskräckisen ser ut, vilket så klart är hur tråkigt som helst. Morden ser billiga ut och dras ut så långt som det bara är möjligt, skådespeleriet är på absolut lägsta nivå, ackompanjerat av en dialog som man inte kan förstå att någon faktiskt har skrivit in i ett manus, som dessutom visas upp med ett sedvanligt fult och lågbudgetdoftande foto som inte gör någon gladare.
Om man ska lyfta fram något originellt med Gutterballs så är det väl då temat, för åtminstone jag har då aldrig tidigare sett en bowlingskräckis. Tyvärr använder man inte detta till någon fördel, utan det blir mer trötta skämt om “balls” och liknande pubertala uttryck. Vilket för övrigt för oss till filmens fruktansvärda sexscener. Vanligtvis är inte jag den som ryggar tillbaka för naket på film, oavsett kön, men när man zoomar in könsorgan på det sättet som görs här kan jag inte annat än att rycka trött på axlarna och titta bort i frustration. Herr Nicholson och hans kompanjoner bör lära sig att man inte gör sexscener där man faktiskt visar upp könsorganen i närbild, om det inte är porr eller någon skum italiensk exploitation det rör sig om, vilket det här inte gör. Nu känns i och för sig Gutterballs som en porrfilm på vissa punkter, särskilt på skådespelarna som man undrar om dom inte är handplockade från valfri vuxenfilm, med tanke på hur icke-existerande deras förmåga att skådespela är.
Nej, som ni kanske förstått så är Gutterballs långt ifrån en lyckad film. Den innehåller allt som gör många lågbudgetskräckisar till dåliga filmer, och den lyckas heller inte tillföra något nytt till genren, trots att den utspelar sig i en bowlinghall, och att mördaren använder sig av bowlingredskap. Humorn är mer än trött, det är irriterande korkade sexscener och skådespelare samt dialog är av den lägsta klass man kan tänka sig. Om nu Ryan Nicholson vill skapa sig något namn i skräckfilmshistorien har han extremt mycket att bevisa, för det här försöket utmynnar enbart i ett gigantiskt magplask.
Betyg: 1 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör