The Haunting in Connecticut 2: Ghosts of Georgia
Skräck, USA, 2013
Distributör: Noble Entertainment
Regissör: Tom Elkins
Medverkande: Abigail Spencer, Emily Alyn Lind, Chad Michael Murray
Längd: 96 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2013-05-08
— — —
När familjen Wyrick flyttar in i sitt nya hus dröjer det inte länge innan den unga dottern att se saker som de andra i familjen inte kan. Hennes föräldrar väljer till en början att vifta bort flickans samtal med den osynlige Mr Gordy som rena fantasifoster, men de innan snabbt att det nog ligger mer sanning i dotterns ord än vad de någonsin kunnat ana. Det visar sig att huset de just flyttat in i en gång tillhörde Mr Gordys förfader som var en av huvudmännen för den underjordiska järnvägen, den organisation som hjälte färgade undan slaveriets ok till frihet. Men trots mannens goda gärningar så hände det något hemskt på gården, något så obeskrivligt fruktansvärt att det än idag hemsöker platsen. Vad är det egentligen som den bistre Mr Gordy vill säga familjen, och vad var det egentligen som hände i den undangömda hålan på familjens mark som slavarna sökte tillflykt i? Innan gryningen kommer måste familjen Wyrick möta några av historiernas mörkaste och mest skräckinjagande skuggor.
Låt oss få det kanske mest uppenbara undanstökat på en gång; The Haunting in Connecticut 2: Ghosts of Georgia har ett av de mest bisarra och lustiga namnen på länge. Om man bortser från faktumet att filmen på absolut inget sätt är en uppföljare till den första, någorlunda kompententa, The Haunting in Connecticut, så är det rent av förbluffande att man valt att placera den just i Georgia. Det är förvisso förståeligt att man ville utnyttja den första filmens popularitet för att ge den så kallade uppföljaren en extra knuff i rätt riktning, men när den utspelar sig över hundra mil från staten i fråga så blir det hela bara skrattretande. Utan några som helst kopplingar eller referenser till den första filmens berättelse, har man inget annat val än att se Ghosts of Georgia som en helt fristående film. Och kanske är det lika bra, då inget namn i världen hade kunnat räta ut den saliga röra som filmen faktiskt är.
Konceptet bakom Tom Elkins regidebut är i sig inte dåligt. Det finns trots allt på tok för få skräckfilmer som utspelar sig i USAs södra regioner, och framförallt sådana som tar tillvaro på landets allt annat än trevliga bakgrund med slaveri och rasism. Landets förflutna ruvar troligen på så många skräckinjagande historier att det skulle vara en riktig utmaning för en skräckfilm att lyckas toppa verkligheten. Men istället för att rota bland sägner och gamla böcker har man istället valt att rikta in sig på en något mer nutida berättelse. Grunden till filmens ligger nämligen hos den verkliga familjen Wyrick, en synsk familj vars livsöde mer än en gång har filmatiserats. Men där familjen i verkligheten, åtminstone enligt deras egen utsago, mest plågades av skugglika figurer i allmänhet, har man i Ghosts of Georgia lagt på ytterligare ett narrativt lager med referenser till slaveriets mörkaste dagar. Medan idén ser utmärkt ut på pappret, så faller hela berättelsen samman innan filmen knappt ens har börjat.
Den kanske absolut viktigaste delen av en skräckfilm är att man som publik på något sätt kan identifiera sig med karaktärerna, så att man därigenom kan engagera sig i deras öden rent emotionellt, och faktiskt bry sig om vad som händer med dem. Berättelsen om en familj av synska kvinnor borde rent teorietiskt sett kunna öppna för en hel del karaktärsutveckling och intriger. Dessvärre har man dock i Ghosts of Georgia valt att helt hoppa över karaktärspresentationer. Redan i filmens absolut första scen introduceras hemsökande spöken, utan att förklara vad som egentligen händer eller vem personen de visar sig för egentligen är. Inte heller familjens flytt till den stora Georgia-gården förklaras i någon större utsträckning. Istället är det först mot slutet av filmen som karaktärerna börjar ta lite större rum, vilket dessvärre inträffar lagom till att man inser att man egentligen inte har en aning om vad karaktärerna ens heter. Det är nämligen svårt att hålla fast vid de namn som nämns någon enstaka gång, när man inte vet mer om personen än att de är hemsökta.
Tyvärr är detta något av ett genomgående tema för filmens narrativ, då inte ens dess många spöken och gastar lyckas engagera. Medan den mystiske Mr Gordy stundtals står ut som riktigt otäck, och dessutom är ruskigt likt sin namne ur verkligheten, så är den större delen av filmens hemsökande andar ytterst grå och diffusa. Bokstavligt talat. Ghosts of Georgia använder sig nämligen av ett artistiskt grepp som jag egentligen inte kan beskriva som något annat än Instagram-flashbacks. I stort sett alla av filmens spökscener tyngs nämligen ner av svartvita eller sepiatonade filter, så som för att påminna publiken om att andarna kommer från en svunnen tid. Detta hade kunnat vara till filmens fördel, då det sannerligen får filmen att stå ut i sin genre, men det verkar helt saknas kontinuitet i valet av specialeffekter. Resultatet blir en förvirrande röra av flashbacks och nutida scener där det egentligen inte sägs något alls som för filmen framåt.
Ghosts of Georgia är en film som lider av det något motsägelsefulla problemet att det ständigt händer saker – utan att det händer något. Varje scen verkar vara fylld med spöken eller referenser till övernaturliga händelser, men inget av det har egentligen någon som helst relevans för filmen. Medan filmen har vissa kreativa idéer så är det sällan dessa riktigt klaffar, vilket i slutändan gör den till en oförståelig och seg upplevelse om en generisk boogieman i södra USAs sepiafärgade förflutna. Vill du få kalla kårar av spökena från ett av de största ländernas smutsiga historia, så kommer du nog att finna att verklighetens historieböcker gör ett betydligt bättre jobb än The Haunting in Connecticut 2: Ghosts of Georgia
Betyg: 4 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör