Med den otroligt våldsamma ”Cold Fish” (2010) demonstrerar den japanska regissören Shion Sono (”Suicide Club”, ”Love Exposure”) varför han är en av de mest intressanta regissörerna som arbetar i sitt hemland. Här visar han upp en mardrömslik historia om de allra svartaste sidorna av vad människan är kapabel till att…
Daniel Lees ”Three Kingdoms: Resurrection of the Dragon” (2008) tillför egentligen inget nytt och ibland känns den ärligt talat lite jäktad. Trots detta är den en välslipad spjutspets rakt i hjärtat på oss som gillar storslagna kinesiska krigsepos och wuxiafilm.
I ”The Nesting” flyttar en författare ut till ett gammalt hus, som visar sig lura på något helt annat än en fridfull och avkopplande tillvaro.
Dr. Carl Stoner och hans närsynta dotter Kristin driver ett fredligt ormlabb. Denna verksamhet är egentligen ett spel för gallerierna. Mot sin dotters vetande så försöker professor Stoner i själva verket hjälpa mänskligheten att ta nästa steg i evolutionen. Som försöksdjur får hans ovetande nya assistent David ställa upp.
”Piraya” är en strålande djurskräckis. Den är inte alls så pajig som man lätt skulle kunna tro utan har tvärtom seriösa intentioner. Det finns ingen humor att tala om, det handlar istället om kompetent skräckfilm gjord i den gamla skolan.
I den franska ”Mutants” har världen drabbats av ett virus som gör folk till zombieliknande varelser, och mitt i detta finns ett par som måste kämpa för sin överlevnad.
I ”Fish Story” får man via ett flertal, till synes, osammanhängande berättelser följa hur en bortglömd punklåt kan rädda mänsklighet från en komet som ska kollidera med jorden.
I Johannes Källströms debut ”Mörkersikt”, får vi ta del av ett gäng berättelser som har gemensamt att hemska saker invaderar vardagen och ställer verkligheten på ända.
I den italienska actionfilmen ”Hands of Steel” får cyborgen Paco det hett om öronen när han efter ett mordförsök blir jagad av sina skapare och uppdragsgivare.
Gillar du Bone Thugs-N-Harmonys mörkare spår, eller bara är spyless på den kristna kyrkans dubbelmoral så är Brothaz Grimms ”Blasphemy at its Best” helt klart något för dig.