”Jag en markis” är en av de där obskyra rullarna som är obskyr av en orsak.
Jag känner mig trots starka skådespelarinsatser med andra ord rejält otillfredsställd. För några år sedan hyllades Oren Moverman för antikrigsfilmen ”The Messenger”. Den gången var även jag rejält imponerad. Med ”Rampart” tog sig dock Moverman vatten över huvudet.
50-talets science fiction-filmer var länge svåra att ta på allvar. Med gorillor i rymdhjälmar, vindögda konmonster och jättelika gamar från yttre rymden var det kanske inte så konstigt. Att de alla sen använde sig av samma återanvända och klichéartade dialoger gjorde förstås inte saken bättre. Men det fanns en film…
Betyget för vemodiga ”Small Town Murder Songs” är godkänt, men jag kan inte låta bli att undra varför Glass-Donnelly nöjer sig med endast en liten ballad när han lika gärna kunde ha komponerat en praktfylld fullängdare.
En betydligt bättre idé än att se detta misslyckade försök till retrodoftande skräck är att leta sig tillbaka i tiden och se de filmer som faktiskt gjordes på 70/80-talet, eller förslagsvis slå på en film av Ti West, någon som faktiskt behärskar att göra film av det här slaget. I…
Looper är en film som med många medel lyckas bli en smått fantastisk filmupplevelse, där en läcker framtidsestetik vävs samman med ett välskrivet och mänskligt manus, och som blir en film om tidsresor som i flera avseenden, trots sin natur, känns trovärdig, vilket får ses som en stor bedrift.
Thriller – En Grym Film är en av de kultfilmer som förtjänat sitt rykte, och sin plats i en genrefilmskanon, i den mån en sådan finns. Med ett snyggt och våldsamt stiliserat bildspråk, är det en film som lever upp till den bild som skapats av den.
Gillar man skratta åt blodtörstiga inavlade dårar så får man en underhållande stund med Alex Chandons ”Inbred”, men mycket mer än så är det inte.
Trots ett lite väl brådskande hopknytande, där vissa frågor fortfarande hänger kvar i luften, så är ”The Pact” betydligt mer sevärd än det mesta annan direkt till video-skräck du hittar hos din lokala filmhandlare.
Sanningen är den att Motorsågsmassakern har sågat ihjäl sig själv – det finns inget mer att tillföra. Det enda som får smilbanden att rycka är det nostalgiska introt samt det överkörda bältdjuret i inledningsscenen. Mest för att det påminner om ett kärt minne i fjärran.