Gone Home
Format: PC
Kategori: Interaktiv berättelse
Utvecklare: Fullbright Company
— — —
Mycket tack vare Steams allt mer succéartade intåg som en stor aktör på spelmarknaden, har indieutvecklade spel fått större chans att ta plats. Spel där inte stora företag ligger bakom och där man inte lagt miljontals kronor på att utveckla det nya (och förhoppningsvis bästsäljande) spelet som får folk att rusa benen av sig till butikerna. Det gör också att utbudet breddas ordentligt, vilket i sin tur leder till att vi får ta del av en mer varierande flora av spel, där allt från retrodoftande plattformsspel till hyperkluriga pusselspel finns att köpa (ofta för en billig peng).
Gone Home är ett lysande exempel på ett spel som kanske inte ens hade varit möjligt om inte spelmarknaden sett ut som den gör idag. Gone Home är, liksom förra årets briljanta The Walking Dead, helt drivet av story och det är det välskrivna manuset som får dig att snabbt sugas in och inte vilja sluta spela. Spelaren antar sig rollen som Kaitlin, en 20-nånting kvinna som precis återvänder hem efter att ha rest runt i Europa och fått smaka lite på livet utanför USA:s gränser. Familjen har under Kaitlins månader i Europa flyttat in i ett nytt hus i en ny stad. Väl hemma upptäcker hon att huset är tomt, men hittar snart lappar som hennes lillasyster Sam lämnat henne. Spelaren utforskar sedan huset och hittar mer och mer ledtrådar till vad som hänt med Sam under de månader Kaitlin varit bortrest.
De kusliga miljöerna som möter en när man kliven in i huset är oerhört spännande och tilldragande. Här vill du utforska varenda liten vrå av hemmet, hitta alla familjens hemligheter och verkligen komma till djupet med vad som skett. Överallt finns små ledtrådar till vilka din familj egentligen är, allt från handskrivna brev från din syster till refuseringsbrev din far mottagit för sina sci-fi-böcker om en man som åker tillbaka i tiden och bland annat räddar JFK. Spelet är dessutom fullt av små detaljer som gör det än mer älskvärt. I en av husets bokhyllor står VHS-band staplade och bland titlarna på de inspelade banden ser man The Andromeda Strain och X-Files. Genom att man gett huset så mycket karaktär känns det än mer som att du befinner dig i ett faktiskt hus där någon bor, även om det är bristfälligt inrett och uppackat i sitt nuvarande stadie. Man har även varit tydlig med att sätta spelet i en viss tidsperiod; här är det mitten av 90-talet det handlar om, där nyheten om Kurt Cobains självmord blandas med inspelade kassettband med feministiska punkband.
Allt detta hade dock varit förgäves om inte Gone Home levt upp till vad det faktiskt är; en interaktiv berättelse. För att göra det bra krävs det att man lagt ner tid och själ i att skriva en bra historia och inte bara hafsat ihop någon ursäkt för att du ska få utforska ett hus tomt på människor. Det dröjer inte länge innan man inser att det inte är någon vare sig otäck eller mörk historia; Gone Home berättar istället en av de vackraste kärlekshistorier jag upplevt från ett spel. Att den lyckas göra så mycket på runt två timmar, som är den ungefärliga speltiden, är värt beröm bara det. Spelet får dig att inte bara anta rollen som Kaitlin, det får dig att rent av bli Kaitlin, om än för en stund.
Att spelet skrapar på ytan gällande vissa intrigtrådar ser man lätt förbi när man sugs in i spelet till en sån grad, att man knappt kan bry sig om något annat än vad som hänt ens syster Sam, och att hitta hennes ledtrådar blir till det absolut viktigaste du kan göra just nu. Visst ska jag inte sticka under stol med att jag gärna hade suttit ännu fler timmar och utforskat de familjesprickor som framträder och fått gå in i även ens föräldrars öden, för att inte tala om den skumma figur som ägt huset tidigare, och donerat det till din far. När konsolkriget mellan Xbox One och PS4 råder som allra starkast är jag mer tacksam än någonsin över att spel som Gone Home finns. Spel där inte grafik är allt, där man inte behöver skylta med någon unik gimmick till gameplay eller där man behöver kräma på med den allra fetaste reklamen. Gone Home låter dig istället sugas in i en filmisk upplevelse, som fortfarande inte lämnat mina tankar.
Betyg: 9 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör