Meny Stäng

Filmer som går! Filmer som slår!

Filmer som går! Filmer som slår! Affischer från svenska filmdistributörer 1958-1984
Facklitteratur, Sverige
Förlag: Klubb Super 8
Författare: Rickard Gramfors
Antal sidor: 384


Den amerikanska porrfilmen The Devil in Miss Jones försågs med lovord från såväl Variety som Göteborgs-posten.

Mycket har sagts om videovåldsdebatten och moralpaniken som präglade den. När det har gått närmare tre decennier sedan film censurklipptes i Sverige, och 14 år sedan Statens biografbyrå lades ner, vore ett fortsatt ältande att spilla krut på döda kråkor. Vad som däremot bör diskuteras, och som Rickard Gramfors tar upp i sin nya bok, är vilka intressen som den svenska filmcensuren gynnade och missgynnade.

Nu är Filmer som går! Filmer som slår! inte främst en bok om svensk filmcensur, utan en exposé över de oberoende filmdistributörerna i Sverige under åren 1958-1984. Men censurfrågan är relevant och finns med eftersom Gramfors tydligt kan visa hur vissa sorters film klipptes mer och förbjöds i större utsträckning än annan film. Sida upp och sida ner har ju skrivits om hur Ingmar Bergman kunde visa sådant som filmskapare med mindre kulturellt kapital var tvungna att klippa bort, och om hur Pier Paolo Pasolinis Salò – eller Sodoms 120 dagar släpptes igenom utan klipp. Censuren handlade ofta om smak, och som vanligt är det den bildade, urbana, medelklassens smak som är rådande.

Även gamla filmer gick upp på bio. Bud Abbott & Lou Castello Meet Frankenstein (1948) visades på svenska biografer 1976.

Men också ekonomi tycks ha spelat in när censorerna tog sina beslut. Genrefilmer från de stora filmbolagen från USA tycks ha sluppit genom censuren i större utsträckning än motsvarande rullar från de oberoende bolagen från Europa. Under 1960-talet klipptes exempelvis 70 procent av de italienska westernfilmerna, men endast 20 procent av de amerikanska. Det är genom dessa små faktauppgifter som textdelen av Rickard Gramfors bok pockar mest på mitt intresse. De målar upp en bild av hur den svenska filmcensuren dels var en fråga om smak – så kallad ”kvalitetsfilm” klipptes i lägre utsträckning än ren underhållningsfilm – och dels handlade om ett ingrepp i den konkurrenssituation som rådde mellan Hollywoods bjässar och deras svenska distributörer å ena sidan, och de mindre, oberoende, uppstickarbolagen å den andra.

En del fakta utmanar hela den gängse historieskrivningen om svensk film. Exempelvis finns det samtida beräkningar som visar att de fristående distributörerna stod för hälften av det svenska filmutbudet vid slutet av 60-talet. Om dessa bolag står det inte en rad i de svenska filmhistoriografiska standardverken, trots att de drog massor av publik, inte minst på landsortsbiograferna.

Om censurfrågan är en del av Filmer som går! Filmer som slår!, är genomgången av independentbolagen den andra. Läsaren får korta presentationer av distributörer som Film AB Corona, Rosenbergs filmbyrå AB, Pallas film AB och Succéfilm AB. Tillsammans utgjorde de, tillsammans med de övriga oberoende bolagen (25 av totalt 37 bolag 1969), en stor del av filmutbudet i Sverige. Det är inga djupgående analyser av företagen, men helt relevanta fakta om vilka filmgenrer de distribuerade, samt en och annan rolig anekdot om inte sällan excentriska direktörer.

SKRÄCK! SKRIK!! RAFFEL!!!

Det bjuds på inskannade annonser ur branschens egna tidskrifter, vilket dels ger en insikt i hur bolagen marknadsförde sig gentemot biograferna, och dels är ett underhållande nedslag i ett reklamspråk som knappast skulle hålla idag.

Sedan har vi bokens tredje, och mest omfattande, del; filmaffischerna. Här har hela 400 filmaffischer samlats, representerande populära genrer som action, western, skräck, science fiction, äventyr, erotik och porr. Varje film har försetts med basinfo som originaltitel, regissör, skådespelare, svensk distributör samt eventuella censuringrepp. Även om glad- och hårdporr får ta upp väl stort utrymme – mer än en fjärdedel av affischerna – så är det ändå en oerhört givande upplevelse att bläddra bland de färgglada affischerna. Ibland är det konstnärligt ambitiöst och vackert, ibland bara fult. Likheter och skillnader mellan affischerna, estetiska val  och andra konventioner, samt alla möjliga och omöjliga slogans – allt bidrar till att göra bokens omfattande affischsamling intressant för de som är intresserade av såväl film som reklam och grafisk formgivning.  Underhållning, konst och bildning i skön kombination.

Filmer som går! Filmer som slår!  är inte bara en affischbok för nördar och nostalgiker, och inte heller bara en historisk exposé över en förbisedd del av den svenska filmhistorien. Rickard Gramfors bok är ett försök att skriva om den svenska filmhistoriografin, och det på ganska goda grunder.

— — —

Robert Wettersten

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *