Äkta skräck
Genre: Found footage-skräck
Land: Sverige
Regissör: Daniel di Grado
Medverkande: Ava Nikodell, Rebecka Enholm, Rasmus Sintorn Nystedt m.fl.
Längd: 92 min
Betyg: 3 av 10
Biopremiär 6/9 2024
Daniel di Grado är mest känd som regissör av tv-serier som Farang (2017), Ondskan (2023) och Jordskott (2015-17),
men gjorde 2016 även skräckfilmen Alena. Efter att ha regisserat skräck i USA med Oracle(2023), är han tillbaka i Sverige med found footage-skräckisen Äkta skräck.
”Scream queen” Nour (Ava Nikodell) och ”Final girl” Linn (Rebecka Enholm) skapar online-content med sin show Äkta skräck. Efter ett tips åker de till Ångermanland för att undersöka de påstått hemsökta trakter där Sveriges största häxbränning ägde rum. Med på resan följer Linns idiot till pojkvän som gått på filmskola och tänker att han ska lära de fullt kompetenta tjejerna hur man skapar videoinnehåll. Hans härskartekniker får förstås fungera som den nutida parallellen till 1600-talets häxförföljelser. Knappast subtilt, men rollen är tack och lov trovärdigt skriven, och helt okej spelad av Rasmus Sintorn Nystedt som lyckas hålla balansen mellan pojksvin och att vara tillräckligt vettig för att man ska tro på att Linn vill vara ihop med honom.
Som helhet håller filmen dock inte alls. Manuset av Ida Kjellin (Min pappa Marianne, Bamse och häxans dotter) funkar någorlunda när det kommer till dialogen (förmodligen huvudrollsinnehaverskornas förtjänst), men ploten är så förutsägbar att man väntar sig en rejäl twist mot slutet. Någon sådan kommer inte, utan allt är precis så som man tror att det ska vara. Det hade förstås inte gjort något om filmen istället levererade på andra sätt. Men varenda skrämselscen har man sett göras bättre i andra filmer. Själva found footage-formen utnyttjas ganska dåligt, även om jag gillar hur filmen till delar utspelar sig som en spellista på Youtube. Ibland bryter man med formen, och det helt utan någon annan förklaring än uppenbar lättja.
Det mest skrämmande med filmen – i alla fall för en fyrtioplussare – är narcissismen som verkar prägla dagens onlinekultur, med ständigt dokumenterande av alla delar av livet, och en obegriplig drift att offentligt dela med sig av de mest privata ögonblick. Några scener avslöjar att detta är ett medvetet tema, och att det inte står i fokus – som i exempelvis Influencer (2022) – gör det faktiskt mer obehagligt.
Liksom för att visa att man är medveten om var filmen har sina rötter, inleds Äkta skräck med en text som säger att filmen består av äkta videor inspelade av Linn och Nour (à la Blair Witch Project [1999]), och eftertexterna rullar till tonerna av Riz Ortolanis vackra ledmotiv till Cannibal Holocaust (1980).
För bättre nutida found footage, se roliga Deadstream (2022). För bättre ny svensk skräck, se stämningsfulla Ur mörkret (2024) (recension här).
— — —
Robert Wettersten