Knight Chills
Regi: Katherine Hicks
Skådespelare: Tim Jeffrey, Laura Alexander, DJ Perry, Laura Tidwell m.fl.
Har du någon gång stött på den där filmen som när du läser om verkar skräddarsydd för dig? Den sortens film är Katherine Hicks Knight Chills. Vi kan ta det i listform för tydlighetens skull:
1. Det är en shot on video-film, ett faktum som i sig ofta räcker för att jag ska bli nyfiken.
2. Den är från 2001, en tidsperiod jag kommit att hysa djup kärlek för.
3. Det är (typ) en slasher, vilket liksom punkt 1 ofta räcker för att övertyga mig.
4. Den handlar om rollspel, en hobby jag önskar att jag haft mer tid i livet att ägna mig åt och som jag av någon outgrundlig anledning gärna ser skildras på film.
Det finns alltså i teorin mycket med filmen att älska. Lyckligtvis gör det även det i praktiken. Innan vi går dit kan en genomgång av handlingen vara på sin plats. Jack är en rätt menlös nörd som lyckats hitta en gemenskap i ett gäng som träffas för att spela ett Dungeons and Dragons-liknande rollspel. Förutom spelledaren, som är en lärare flera av deltagarna har eller har haft, och dennes fru verkar dock ingen gilla Jack. Han får utstå fler gliringar än de andra och de tvekar inte att försöka trycka dit honom när tillfälle ges. Bägaren rinner dock över när han får toknobben av Laura, tjejen i gänget han är förtjust i. I vansinnesfart och med en polisbil i hasorna kör Jack in i ett träd och dör. Inte långt därefter börjar de som plågat honom i livet att hemsökas av en riddare, som med sitt svärd gör processen kort och som påminner mycket om den karaktär Jack valt i rollspelet…
Nog kan inte detta bli annat än fånigt, i bästa fall underhållande, sitter ni säkert och tänker nu. Det gjorde nog jag med, men filmens premiss lockade nog för att jag skulle betala för att äga den på blu-ray. Överraskande nog är det en förvånansvärt ”straight” film, både i hur den är spelad och i sin ton. Den går aldrig bort sig i varken pajighet eller trams, och för att vara en shot on video-rulle är den välspelad och tajt.
För regin står Katherine Hicks, som inte verkar ha gjort något vare sig innan eller efter denna. Det hör inte till vanligheterna att det är en kvinna som regisserat en shot on video-film (även om undantag givetvis finnes) och möjligen har detta satt sina spår i filmen. Den träffsäkerhet som Knight Chills ändå uppvisar i Jacks tafatthet och desperation efter att bli älskad hade kanske inte blivit densamma med en man bakom spakarna. Det finns en finkänslighet och fingertoppskänsla för att inte skoja bort saker bara för att de berör dystrare ämnen.
Därför är det också en skam att Hicks inte gjorde fler filmer, shot on video eller ej, för här finns något som hade varit spännande att följa vidare. Hon kom från att ha jobbat med specialeffekter och en del producent/regissörsjobb inom TV. Mycket mer info än så har jag inte lyckats hitta, så varför det inte blev fler filmer för Hicks förblir höljt i dunkel.
Nu är inte Knight Chills på något sätt en perfekt film. För att vara en slasher är den exempelvis för blodfattig och morden sker i alltför stor utsträckning offscreen. Vad den istället är blir dock mer intressant än om den ”bara” vore en slasher – eller shot on video-film med allt vad det kan innebära – i mängden. Förhoppningsvis kan dess existens på fysiskt format ge den en större publik, något den i sanning förtjänar.
— — —
David Larsson