Humanoids from the Deep (svensk titel: Monster)
Regi: Barbara Peeters
Skådespelare: Ann Turkel, Doug McClure, Vic Morrow m.fl.
För regissören Barbara Peeters blev Humanoids from the Deep (1980) inte bara slutet på hennes samarbete med Roger Corman och hans New World Pictures, det blev också hennes sista långfilm. Och det blev inget kärleksfullt avsked mellan de båda.
Detaljerna kring vad som hände är svåra att reda ut, inte minst eftersom Peeters än idag vägrar prata om filmen. Men efter att ha regisserat två New World-produktioner, samt gjort lite av varje på en rad av bolagets produktioner, erbjöds Peeters att regissera en film om muterade fiskmonster som angriper ett Amity-liknande kustsamhälle, dödar männen och våldtar kvinnorna. När filmen var klar, var Corman och producenten Martin B Cohen långt ifrån nöjda. Mordscenerna var rejält blodiga, men våldtäkterna var inte explicita nog! Andrateamsregissören James Sbardellati (som tre år senare regisserade den skogstokiga sword & sorcery-filmen Deathstalker) fick filma ”bättre” våldtäkter. Peeters hatade den färdiga filmen, och ville helst plocka bort sitt namn från den. Corman gick med på det, om hon själv betalade för att göra om för- och eftertexterna. Peeters, som blivit bötfälld av Directors Guild of America för att ha arbetat på en produktion utan fackligt avtal – och fick böta mer än hon fått betalt för att göra filmen – fick snällt ha sitt namn kvar.
Även huvudrollsinnehaverskan Ann Turkel var rejält förbannad. Hon hade dessutom inte ens gått med på att vara med i en film med titeln Humanoids from the Deep, utan hade tackat ja till ett manus med den något mer classy titeln Beneath the Darkness!
Själva filmen då? Det är en betydligt bättre och mer välgjord film än vad man kan tro, och faktiskt inte så elak i tonen som både handling och ovanstående historia kan ge sken av. Visst innehåller den rejält med sleaze, men den har den där varmhjärtade småstadsstämningen, lånad från 1950-talets scifi-skräck, som skulle komma att bli en viktig beståndsdel i många amerikanska filmer under resten av 80-talet.
Man kan förstås beskylla Humanoids from the Deep för att vara en rätt dum film, men det är slå in öppna dörrar. Och ingen kan beskylla den för att vara tråkig. Tvärtom innehåller den inte en död sekund. Lägg till härliga gummidräktsmonster av Rob Bottin (The Thing, Total Recall, Seven) och saftigt gore av Roger George (Chopping Mall, Night of the Creeps, Bloody Birthday), och du har en riktig rökare till film, en klassiker om man frågar undertecknad.
Det gick inte så dåligt för Barbara Peeters sedan heller. Efter många år som regissör av tv-serier, spenderade hon de sista åren innan pensionen med att göra reklam- och dokumentärfilm. Vill man gå hennes vilja till mötes, om att inte bara bli ihågkommen för filmen hon själv hatar, så kan man med fördel också se Bury Me an Angel från 1971. I sin enda huvudroll spelar Dixie Peabody (Angels Die Hard, Night Call Nurses) en kvinna som ger sig ut på en stulen motorcykel med hagelbrakaren i högsta hugg, i jakt på sin brors mördare. En riktigt trevlig hämnd-bikesploitation!
— — —
Robert Wettersten
Såg monster på bio när det begav sig o gillade den. Mins inte om den va klippt faktiskt. Så fall den i glömska till Peter drog fram den på kultfilmsfestivalen och nu finns den i samlingen. En härlig 80talare.