Vampyres
Skräck, Spanien, 2015
Regi: Victor Matellano
Skådespelare: Marta Flich, Almudena León, Alina Nastase m.fl
Distributör: Njutafilms
Längd: 76 min
på Svensk DVD från: 2016-11-21
Som skräckfilmskonnässör kastas man ju mellan hopp och förtvivlan med varenda ny film som kommer. Ena
dagen ser man en nyare film som är uppe där och nosar på de riktiga höga betygen, och nästa dag så får man ansiktet nertryckt i en riktig dynghög till film. Kanske är det en del av charmen, men tröttsamt kan det ju vara när pärlorna i dynghögen blir allt färre. Sedan har vi ju det här med remakes, vilket jag vanligtvis inte är ett fan av direkt. Finns några undantag såklart där en ny version funkar riktigt bra. Men känns oftast ganska slappt att inte kunna skriva ihop något nytt, och ganska enkel väg att gå för filmbolagen. Vampyres är en remake på filmen med samma namn av Joseph Larraz från 1974. Länge sedan jag såg den, men i minnet glimtar det till små snuttar av en ganska, ursäkta ordvalet, erotisk skräckfilm med mycket hud. Kan minnas fel, men med tanke på denna nya versions villighet att visa hud så tror jag inte mitt minne spelar mig ett spratt.
Två äldre kvinnor äger en herrgård på en avlägsen plats dit många inte hittar, men trots det läget så lyckas de locka till sig en del gäster. Väl på plats dyker det alltid upp två sensuella damer som inbjuder till köttslig njutning, så att säga. Betalningen sker i blod. En dag dyker tre campare upp på ägorna, och herrgårdens hemligheter börjar uppdagas…
Jag kan börja med de bra sakerna med filmen, och det är att jag tycker att färgsättningen är ganska bra. Inte sådär starka färger och ljust som det kan vara, utan ganska dovt stundtals, vilket är passande. Höstigt är ett ord jag skulle använda för att förklara det. Det andra är att i vissa roller har de lyckats få in gamla godbitar från förr om åren i skräckvärlden. Bland annat Caroline Munro från mästerverket Maniac (W. Lustig 1980) och Starcrash (L. Cozzi 1978), men också May Heatherly från Pieces (J.P Simón 1982) och den lite bortglömda Cannibal Apocalypse (A. Margheriti 1980). Detta blev för övigt Heatherlys sista roll, då hon avled 2015.
I övrigt finns extremt mycket att önska av den här filmen. Vissa delar av filmen känns lite som de släppt loss en hormonstinn yngling och det blir ärligt talat ganska tröttsamt med de slappa sex- och nakenscenerna tonsatta med riktigt ostig musik. Är inte en sådan som säger stopp och belägg när det kommer till naket, men här blev det mest trött och att jag ville gömma ansiktet djupt in i skämskudden. Det var en scen som jag tyckte var lite tuff i hela filmen, men den har å andra sidan gjorts bättre i andra filmer så det blev ju inget att glädjehjula av heller. Det som också gör att dessa scener, och faktiskt hela filmen, lider är det riktigt dåliga skådespeleriet. Det haltar och yxas fram, läses innantill och med inlevelsen som den av en alldaglig tegelsten. Jag kan inte för allt i världen förstå hur en regissör kan se scenerna spelas upp såhär och säga ”tack, den tar vi”. Det är helt oförståeligt. Plussa på med ett manus som inte känns klart också.
Nej, remaken av Vampyres imponerar inte på något sätt på mig. En dåligt utförd film med ett halvtaskigt manus och en uppvisning i ett gäng skådespelare som läser innantill. Kvällen innan jag såg denna så kollade jag på The Void (J. Gillespie & S. Kostanski 2016) så svandyket från den höjden rakt ner i dynghögen blev ju som att hoppa från Empire State Building med ansiktet före. Hopp och förtvivlan mina vänner, hopp och förtvivlan.
Betyg: 2 av 10
Mikael Hammarberg