Universal Monsters är ett begrepp som brukar användas för att beskriva den klassiska serie skräckfilmer som Universal Studios producerade mellan 1920- och 1950-talet. Sviten inleddes med stumfilmerna The Hunchback of Notre Dame (1923) och The Phantom of the Opera (1925), båda med Universals legendariska stjärna Lon Chaney Sr. i huvudrollen, och fortsatte sedan med de klassiska monsterfilmerna Dracula, Frankenstein, The Mummy, The Wolf Man och The Creature from the Black Lagoon. Denna artikelserie kommer att kretsa kring fem filmmonster och deras respektive filmer, totalt nitton klassiska verk som kom att sätta standard för hela skräckfilmsgenren.
Dracula (1931)
Den unge mäklaren Mr. Renfield (Dwight Frye) reser till Transylvanien för att besöka en greve Dracula (Bela Lugosi), som ska skriva på ett köpekontrakt till en fastighet utanför London. Väl framme i Transylvanien varnas Renfield av de lokala byborna. Enligt legenden befolkas Draculas slott av vampyrer, och de försöker avråda Renfield att bege sig dit. Renfield avfärdar bybornas berättelser som ren vidskepelse, och ber sin kusk att köra honom till Borgo Pass, där vidare transport väntar.
Renfield anländer till Draculas slott och möts där av den excentriske greven, som bjuder in honom till sin spöklika boning. De diskuterar fastighetsaffären, och Dracula berättar att han har bokat en resa till London åt dem redan dagen därpå. Det ska dock visa sig att Dracula i själva verket är en flera hundra år gammal vampyr, som med övernaturliga krafter försätter Renfield i en slags psykisk trans, som får honom att lyda under grevens vilja.
Tillsammans reser de till London, där Dracula beger sig på jakt efter nya blodsoffer. Han träffar den unga kvinnan Mina Harker (Helen Chandler), som han utvecklar en ovanligt stark dragningskraft till. Renfield spärras in på mentalsjukhus, där han undersöks av läkaren Abraham Van Helsing (Edward Van Sloan). Van Helsing fascineras av Renfield, och börjar snart göra kopplingar mellan Renfields beteende och gamla legender om blodtörstande varelser. Han misstänker att en vampyr lurar i skuggorna, och bestämmer sig för att ta upp jakten på detta monster.
Tod Brownings Dracula från 1931 baserades på en teateruppsättning med samma namn från 1924, som i sin tur var löst baserad på Bram Stokers klassiska roman från 1897. Den ungerska skådespelaren Bela Lugosi blev legendarisk för sin roll som den obehagliga men karismatiska greve Dracula. Lugosi var dock långt ifrån Universals förstahandsval, och han fick kämpa hårt för att få rollen.
Produktionen sägs ha varit en rörig historia, där bland annat fotografen Karl Freund fick hjälpa Tod Browning med regin. Själva filmmediet befann sig fortfarande i övergången mellan stumfilm och ljudfilm, vilket här märks i de långa, teatraliska tagningarna och genom avsaknaden av filmmusik – förutom under filmens förtexter där man lånat segment ur Tchaikovskys Svansjön.
I samband med inspelningen så spelades också en spansk version in parallellt, med andra skådespelare framför samma kulisser. Vissa hävdar att denna version är överlägsen den engelskspråkiga versionen, då det spansktalande teamet spelade in på natten och kunde studera det som Brownings filmteam hade spelat in på dagen. Den spanska versionen har bland annat ett mer avancerat kameraarbete.
Brownings Dracula blev en enorm succé, som med intäkter på 700 000 dollar blev Universals största framgång under 1931. Trots framgångarna skulle det dröja ett par år innan filmen fick en uppföljare, med Dracula’s Daughter från 1936. Lugosi skulle dock inte återvända till rollen förrän 1948, i komedin Abbott and Costello Meet Frankenstein.
Idag räknas Universals Dracula som en av de mest klassiska och stilbildande filmerna inom sin genre, och Bela Lugosis gestaltning ses av många som den definitiva Dracula-tolkningen. Universal producerade en nyinspelning av Dracula, med Frank Langella i huvudrollen, 1977.
Dracula’s Daughter (1936)
Professor Abraham Van Helsing (Edward Van Sloan) åtalas för mord, efter att ha lyckats förgöra greve Dracula genom att slå en träpåle genom hans hjärta. Van Helsing försöker övertyga polisen om att Dracula var en vampyr, men givetvis är det ingen som tror honom. Istället för att anlita en advokat ber han om hjälp av en psykiatriker, Dr. Jeffrey Garth (Otto Kruger), en vän och tidigare elev till Van Helsing.
I samband med detta blir greve Draculas lik stulet från polisens bårhus, av grevinnan Marya Zaleska (Gloria Holden) och hennes medhjälpare Sandor (Irving Pichel). De bränner liket under ritualmässiga former, i hopp om att bryta den vampyrförbannelse som vilar över släkten Dracula – Zaleska är nämligen Draculas dotter.
Zaleska träffar Dr. Garth på en bjudning, och ber honom om hjälp att befria henne från den förbannelse som driver hennes blodtörst. Dr. Garth råder henne att konfrontera sitt begär, för att på så vis kunna eliminera det. Zaleska beger sig ut på jakt efter nya offer för att se om Dr. Garths metod fungerar, men det ska visa sig att vampyrförbannelsens kraft är svår att värja sig från.
Manuset till Dracula’s Daughter är löst baserat på Bram Stokers novell Dracula’s Guest. Filmen möttes av positiv kritik vid premiären 1936 men blev aldrig samma publiksuccé som Tod Brownings föregångare. Filmkritiker har på senare år noterat filmens homosexulla undertoner, kanske mest tydlig i en scen där Zaleska manipulerar en ung kvinna. Denna tolkning lär ha varit något som Universal bekräftade redan vid inspelningen och även använde sig av under filmens tidiga marknadsföring.
Univerals studiochef Carl Laemmle Jr. ville att James Whale, som precis hade gjort succé med Bride of Frankenstein, skulle regissera filmen. Whale avböjde, och uppgiften gavs senare till Lambert Hillyer. Rollen som grevinnan Zaleska var Gloria Holdens första huvudroll, och det sägs att hon inte var särskilt förtjust över att medverka då hon inte gillade rysare och var rädd för att bli typecastad.
Från början var det tänkt att Bela Lugosi skulle reprisera sin succéroll som greve Dracula, men detta blev av olika anledningar aldrig av. Det förberedande arbetet var en strulig process där manusförfattare, regissörer och skådespelare byttes ut vid flertalet tillfällen, vilket också medförde att Dracula’s Daughter blev en av de dyraste produktionerna i Univerals monsterfilmssvit.
Det enda som syns av Lugosi i slutprodukten är en vaxdocka stöpt efter honom i filmens inledningsscener, samt att han anlitades för att medverka på foton i samband med filmens marknadsföring. Dracula’s Daughter var den sista filmen i Universals första skräckfilmscykel.
Son of Dracula (1943)
Den ungerska greven Alucard (Lon Chaney Jr.) anländer till den amerikanska söderns
träskmarker i New Orleans, där han träffar den unge Katherine Caldwell (Louise Allbritton), dotter och arvtagerska till plantageägaren Colonel Caldwell (George Irving).
Kort efter Alucards ankomst avlider Colonel plötsligt i vad som verkar vara en hjärtinfarkt.
Colones två döttrar ärver hans tillgångar, vilket delas upp genom att systern Claire ärver Colones pengar medan Katherine ärver hans egendom, Dark Oakes. Katherine har dessutom börjat dejta greven Alucard i hemlighet, och sedermera även gift sig med honom, detta bakom sin pojkvän Franks (Robert Paige) rygg. Frank konfronterar det nygifta paret, och i en svartsjuk vrede försöker han skjuta Alucard. Men Frank missar sitt mål, och träffar istället Katherine, som verkar avlida omedelbart.
Frank rusar till Dr. Brewster (Frank Craven), i hopp om att han ska kunna rädda Katherines liv. Dr. Brewster beger sig till Dark Oakes, och möts där av Alucard och en till synes välmående Katherine. Frank anger sig själv till polisen och bekänner mordet för sheriffen, och trots att Dr. Brewster hävdar att han precis träffat Katherine vid liv så insisterar sheriffen på att de ska söka igenom Dark Oakes.
Vid genomsökningen hittar man Katherines lik, som transporteras till bårhuset. En ungersk professor, Lazlo (J. Edward Broomberg), anländer till Dr. Brewsters hus. Medan Brewster har närstuderat den mystiska Alucards namn, dyker en ung pojke upp och visar upp besynnerliga bitmärken på sin hals. Professor Lazlo börjar misstänka att de har med en vampyr att göra – kan det vara så att Alucard i själva verket är den mytomspunne greve Dracula?
I den tredje delen av Universals Dracula-trilogi axlar Lon Chaney Jr. manteln som den blodtörstiga greven från Transylvanien. Trots filmens titel är det oklart om Alucard är en ättling till Lugosis rollfigur från 1931, eller om de båda ska föreställa en och samma person. Vissa kritiker menade att Chaney Jr. inte riktigt passade i rollen som Dracula, medan andra hyllade hans insats då de ansåg att han bjöd på en nyanserad tolkning av
den klassiska karaktären.
Son of Dracula bjuder på en del specialeffekter som var väldigt banbrytande för sin tid. Detta är till exempel den första filmen att visa själva förloppet när en vampyr förvandlas till fladdermus, tack vare specialeffekter av Universals John P. Fulton. Son of Dracula var också den första filmen att förflytta handlingen och greve Dracula från Europa till USA.
Louise Allbritton bjuder på en av de mest färgstarka kvinnoporträtten i Univerals klassiska monstersvit, med den kyligt kalkylerande Katherine som verkar vara redo att offra allt i jakten på evigt liv. Detta är något som gör Dracula-trilogin unik i sammanhanget, eftersom föregångaren Dracula’s Daughter också utmärkte sig med en stark, nyanserad kvinnlig karaktär i och med Gloria Holdens huvudroll.
Fotnot: Karaktären greve Dracula medverkar i ytterligare två filmer i Universals monstersvit, i de så kallade ensemblefilmerna House of Frankenstein (1944) och House of Dracula (1945). Dessa kommer att avhandlas i en senare del av artikelserien.
Robin Larsson