Tjärven
Skönlitteratur, Sverige, 2011, Rigmondo
Författare: John Ajvide Lindqvist
Språk: Svenska
Längd: ca 320 minuter
Finns att köpa som e-bok och mp3-bok genom svenska återförsäljare sedan 2011-05-11
— — —
Man kan inte direkt påstå att vi svenskar är bortskämda med litteratur om zombies i det här landet, åtminstone inte någon som är skriven av en landsman. Tur då är att vi har John Ajvide Lindqvist, som för ett par år sedan gav oss Hanteringen av Odöda (2005), som förvisso inte gav oss någon regelrätt zombieberättelse om hungriga odöda, men ändå. Om man, som jag, gillar sina zombies slöa och sugna på människokött, så är utbudet med andra ord skralt på den svenska marknaden, och man får därför se det som en skänk från ovan att Ajvide Lindqvist återigen är mannen som för in zombien i den svenska litteraturen, denna gång av en mer traditionell art.
Tjärven (2011) handlar om en grupp människor som ska fira midsommar och ha en klassåterträff, 25 år efter att de tagit studenten. Solen skiner och står högt på himlen, och allt verkar kunna bli en fantastisk dag ute på den avlägsna skärgårdsö som givit berättelsen sitt namn. När de kommit fram och börjat grilla, börjar dock saker gå riktigt snett för de forna klasskamraterna, då de förlorar sin båt och sina mobiler, vilket gör dom mer eller mindre strandsatta på ön. Saker blir inte bättre av att de drunknade återvänder upp från havet på den dagen då solen står högst, och de är inte bara ute efter solljus, de är hungriga på hjärna. Det blir med andra ord en minst sagt prekär situation för våra huvudkaraktärer, och under solens gassande får de kämpa för sina liv mot den ständigt växande gruppen varelser som återvänder från havet.
Ajvide Lindqvist har med Tjärven haft som mål att skriva en mer traditionell zombieberättelse, att han dessutom gjort det på 35 dagar får man se som något tämligen ambitiöst, då det inte är en allt för stor tidsrymd det rör sig om. Han har tidigare gett sig på typiskt svenska företeelser, det tydligaste exemplet har vi i Lilla Stjärna (2010) med dess morbida tagning på Allsång på Skansen. Här är det midsommar och skärgård som får bli måltavlor för författarens fantasier, och med tanke på hur berättelsen utvecklar sig känns det som ett alldeles utmärkt val, där författaren återigen tar sig an något vi vanligtvis förknippar med något fint, och gör det till något obehagligt. När de döda börjar stiga upp ur havet präglas Tjärven snabbt av en stark känsla av panik, då man förstår att huvudkaraktärerna befinner sig i en situation man vet kommer bli extremt svår, om inte omöjlig, för dom att ta sig ur. De blir snabbt isolerade och utan någon möjlighet att ta sig därifrån så har dom inte något annat val än att försöka överleva så gott det går, vilket inte är det lättaste på ett begränsat utrymme där levande döda vill åt ens hjärna.
Eftersom det är en relativt enkel berättelse utan några allt för stora djupdykningar i psykologiska förklaringar blir zombierna aldrig mer än hungriga monster, och det räcker gott så. Här behövs inga ord som säger oss varför de vill äta människohjärna, det man istället bryr sig om är hur i hela friden karaktärerna ska lyckas undkomma de dödas käftar. Med tanke på zombiernas mål framstår det kanske inte som värst förvånande att Tjärven är en våldsam och bloddrypande berättelse där författaren inte tvekar att låta oss ta del av det som sker på ön, vilket jag tycker är ett strålande drag, då det ju faktiskt rör sig om en överlevnadshistoria där människa ställs mot monster, och i en sådan bör man kunna förvänta sig en del blodspillan. Dock drar det sig aldrig så långt att det våldsamma får ersätta det spännande, utan man sitter som fastnaglad så fort zombierna börjar ta sig upp på land, och Ajvide Lindqvist låter aldrig berättelsen tappa tempo för en enda sekund, vilket gör att det blir en intensiv berättelse som inte låter oss andas förrän den tagit slut, och knappast ens då.
Trots att den är skriven inom en snäv tidsperiod så känns aldrig Tjärven som ett hafsverk. Det är istället en ytterst välskriven berättelse som defintivt står sig mot författarens tidiga verk, och det är minst sagt imponerande att han lyckats få ihop något så pass bra på så kort tid. Visst finns det ett par skönhetsfel här och där, men de är få och heller inte värst stora, vilket gör att det aldrig blir något man direkt stör sig på och det drar inte ner helheten. Något som är förvånande välskrivet är bokens karaktärer, som framstår som realistiska och, med undantag från en riktigt vidrig karaktär, sympatiska och några man faktiskt vill ska överleva. Tittar man på bokens odöda karaktärer så är de precis som man kan önska sig; långsamma och hungriga. Idén med att det är just de drunknade som återvänder på midsommarafton ger berättelsen ett slags mytiskt drag, där man kan ana att det inte är första gången som zombierna kommer upp på land, och eftersom deras uppstigning aldrig förklaras med något mer än att de återvänder just på den dagen då solen är framme som längst, så blir de ännu mer primala varelser som helt enkelt lockas av den värme de aldrig får uppleva på havsbottnen.
Det är lockande att fundera på hur Tjärven hade blivit om Ajvide Lindqvist behandlat den som en vanlig roman och gett den lika mycket tid som hans övriga verk, men faktum är att det är en fantastisk bok som bör tilltala alla som gillar det författaren tidigare åstadkommit. Det är en på många sätt enklare berättelse där det aldrig dröjs kvar vid att ge läsaren några direkta förklaringar till vad det är som pågår och varför det händer, här får vi istället acceptera situationen som den är och hoppas att den slutar på bästa möjliga sätt. Samtidigt är det författarens hittills våldsammaste verk, där zombiernas hunger får utlopp i ett par riktigt groteska ögonblick som får en att bli glad över att man själv befinner sig på tryggt avstånd från den där ön i utkanten av Stockholms skärgård. Förhoppningsvis avskräcker inte utgivningsformen allt för många läsare, då det här definitivt är något man bör ta del av om man gillar zombies, eller om man överhuvudtaget gillar skräcklitteratur, och troligen något som kommer förändra synen på skärgården för många. För egen del kommer jag definitivt hålla mig borta från vattnet kring Tjärven, och hoppas på att de drunknade inte väljer att återvända ur något annat vatten för den delen heller.
Betyg: 7,5 av 10
– – –
David Larsson: FromBeyond-redaktör