The Stuff (1985)
Genre: Skräck/Kult
Land: USA
Distributör: Studio S
Regi: Larry Cohen
Medverkande: Michael Moriarty, Scott Bloom, Andrea Marcovicci m.fl
Längd: 87 min
Betyg: 7.5 av 10
Jag gick en promenad med min hund Cosmo i den lokala skogen för ett tag sedan. I närheten av där vi brukar lämna skogsområdet var det en vit, bubblig fläck på marken och jag var självklart tvungen att stanna och fotografera den. Det såg exakt ut som det som kommer upp ur marken och som smakar så gott, så gott i The Stuff. Jag tog ingen smak av det, för jag vet… jag vet.
Mannen i början av The Stuff visste dock inte bättre utan tar sig en rejäl munfull av det som bubblar upp ur marken. Visar sig vara riktigt smaskens, och succén efter detta är ett faktum då markgottet snart hamnar i kartong redo för marknaden. Desserten The Stuff finns snart överallt och gammal som ung gottar sig mer än gärna. Den unge Jason (Scott Bloom) vaknar en natt och känner sig törstig och väl vid kylen ser han hur The Stuff beter sig underligt, och likaså hans familj. Ungefär samtidigt så får den förre FBI-agenten ”Mo” (Michael Moriarty) i uppdrag av konkurrenter till företaget bakom The Stuff att försöka hitta hemligheten bakom den nya dessertens plötsliga framgångar. Deras vägar korsas så småningom, och med hjälp av reklamaren Nicole (Andrea Marcovicci) och den numera arbetslöse kakmogulen Chocolate Chip Charlie (Garrett Morris) ger sig de fyra ut för att komma till botten med The Stuff. Vad är det egentligen som finns i de där färgglada kartongerna som fyller folks kylskåp och vad är det som håller på att hända med människorna runt om i USA?
Jag kan lika bra dra av plåstret direkt och säga att jag gillar The Stuff, och förr stog det en gammal VHS i hyllan och nu bredvid Studio S utgåva på blu ray så står det såklart redan en DVD sedan många år. Känns kul att Studio S nu släppt den på blu ray. De har krispat till både ljud och bild från de utgåvorna jag sett innan, men tyvärr är det inte mycket mer i utgåvan. Hade ju gärna sett lite extramaterial, intervjuer och sådant. Vet inte vad jag baserar det på, men känns som om Michael Moriarty skulle kunna lägga iväg ett par sköna citat. Men tyvärr inget sådant.
Men, även utan extra lull-lull är det värt att skaffa den här utgåvan av The Stuff. Man får ju en skön 80-talare ala popcorn med typ alla beståndsdelar jag vill ha i en liknande film, och det räcker långt. The Stuff lyckas med att hålla sig precis så seriös den behöver vara för att inte bli tramsig, och precis så skoj för att inte bli helt seriös. Det är ju en effektfilm med, och det är charmiga effekter som är helt i linje med filmens känsla. Visst har vissa åldrats och kan se lite b ut, men det är lugnt för charmen finns och man har fullt upp med att kasta popcorn i luften. Larry Cohen var en sådan som det kändes som att han hade respekt för filmerna han gjorde oavsett story, där nog många andra skulle tramsa bort det. The Stuff är fartfylld och rolig med exakt avvägd mängd Invasion Of The Body Snatchers, The Blob och liknande filmer i bakgrunden. Känner också av en skön vind från förr, närmare bestämt 50/60-talets drive in-filmer och serietidningar blåsa in över filmen.. och vilken skön bris det är.
Filmen har också en underton av att vilja säga något, men det är upp till tittaren själv att bestämma om man vill ta till sig det eller bara åka med på åkturen och slänga popcorn i taket. Det politiska man kan läsa in i manuset stör inte på något sätt, och ”i dessa tider” känns det fortfarande aktuellt om man vill diskutera den politiska delen. Cohen själv sa att inspirationen till filmen kom från konsumtionssamhället och diverse företag som släppte varor som visade sig vara farliga för folk. Det görs snyggt, för det blir liksom inte något som kommer i vägen för underhållningen.
Studio S har gjort alla oss filmfanatiker en tjänst genom att släppa The Stuff på blu ray. Jag hade dock önskat mer extramaterial eller en booklet med matnyttig info och behind the scenes-snack för det känns lite snopet att det helt fattas. Men själva filmen The Stuff är väl värd att köpa och jag märker att jag tycker mer om den ju fler gånger jag ser den, och sådant är alltid roligt. En godbit från 80-talet helt enkelt. Som avslutning får man lyfta på hatten och höja en skål för Larry Cohen och hans filmkarriär. Rest easy good sir.
Larry Cohen 1936 – 2019.
Mikael Hammarberg