The Strange Colour of Your Body’s Tears
Skräck, Frankrike/Belgien/Luxemburg, 2013
Distributör: Njutafilms
Regi: Bruno Forzani och Héléne Cattet
Medverkande: Klaus Tange, Ursula Bedena, Joe Koener m.fl.
Längd: 102 minuter
Försäljaren Dan (Klaus Tange) återvänder hem från en arbetsresa bara för att upptäcka att hans fru är spårlöst försvunnen. Han inser snart att det som skett på något sätt hänger samman med grannänkan vars man även han gick upp i rök för många år sedan. Änkan är dock inte den enda av grannarna som verkar veta vad lägenhetskomplexet har för hemligheter och Dan finner sig snart intrasslad i en helvetisk intrig …
Belgiska regissörsduon Forzani och Cattet sparkade igång sin karriär med ett antal läckra kortfilmer som alla inspirerats av den klassiska italienska giallo-genren. Drömska långfilmsdebuten Amer utkom 2009 och slängde sig även den med samma nostalgiska tema: en kärleksfull hyllning till den filmperiod som satte lömska mord, läckra scenarion och eleganta donnor på kartan.
Som ni kanske kan ana faller The Strange Colour of Your Body’s Tears inom samma genre och bröstar upp sig som en explosiv stilstudie spetsad med en hel näve syra som får färgerna att fräsa. Det hela är en ultimat övning i estetik; allt är genomtänkt in i minsta lilla detalj och det sömlösa samspelet mellan nyskapande bildkomposition och återanvänd giallo-musik får hjärtat att klappa extra hårt bakom bröstbenet.
Forzani och Cattet målar upp en hypnotisk och färgsprakande helvetesresa kantad av hela famnar med drömlika metaforer. För åskådaren är det stundtals lika förvirrande som för filmens splittrade huvudperson, men det känns som om det är precis det de båda regissörerna varit ute efter. Den ena rökridån efter den andra passerar. De diffusa ledtrådarna retar smaklökarna och får tankarna att gå i spinn. Visst finns där en röd tråd, men det är något av en utmaning att hålla fast vid den.
Den typ av film duon skapar är en smal sådan. För att fastna krävs det nog att den som tittar redan har ett gott öga till klassiska giallos och abstrakt art house. På sätt och vis kan man säga att Forzani och Cattet gör film för de redan frälsta. Deras alster har en mycket specifik stil som kräver tålamod och öppenhet av åskådaren. Det här är liksom inget man slår på bara för att slå ihjäl några timmar, det krävs engagemang och utrymme för eget tänkande.
Regissörsduon sitter inne med en stor experimentlusta och tillåter sig att leka mycket, både med narrativ och bildkomposition så väl som scenografi och ljussättning. Tonen är surrealistisk och flyktig. Tempot långsamt slingrande. Ibland stannar man upp för att krydda kompotten med svartvita stop motion-segment som verkar ha hämtat drag av valfri Salvador Dalí-konst.
The Strange Colour of Your Body’s Tears bjuder definitivt på mer yta än innehåll, något som vanligtvis brukar få mig att muttra lite surt. Här är det dock svårt att vara purken när ytan är så förbannat snygg att man dånar. Det är omöjligt att värja sig. Även om berättelsen flyter ut i tunna silkestrådar så blir det aldrig oengagerande, just på grund av att filmen är så inåt helvete rar att lägga ögonen på. Istället sitter man där och suckar nöjt över den yrkesskicklighet som ligger bakom sådan visuell kraft.
Forzanis och Cattets andra långfilm är både egensinnig, smart och hejdlöst tjusig. Det är en utmärkt studie i hur man skapar elegant film och skänker stor inspiration; efteråt kan man riktigt känna hur det kliar i kroppen av skaparlust. Ge The Strange Colour of Your Body’s Tears en chans om du känner dig lite äventyrlig, kanske blir det en positiv upplevelse i slutändan. Sysslar du dessutom själv med filmskapande, på ett sätt eller annat, så rekommenderar jag filmen i utbildningssyfte – kanske blir du sporrad att testa nya grepp i din kreativitet.
Ps. Njutafilms har på denna utgåva varit schyssta att slänga med duons långfilmsdebut Amer = två flugor i en smäll!
Betyg: 7 av 10
— — —
Sandra Wallin