Titel: The Grudge
År: 2020
Land: USA
Genre: Skräck
Distributör: Universal/Sony
Regi: Nicolas Pesce
Medverkande: Andrea Riseborough, Demián Bichir m.fl
Längd: 1 timme och 34 minuter
Releasedatum: På svensk DVD och Blu-ray från 20-06-22
Betyg: 3 av 10
Handlingen är enkel, ett hus hemsöks av en ande som hotar alla besökare att drabbas av en våldsam död. Sam Raimi producerar och enligt baksidan på omslaget ska det vara den mörkaste, läskigaste och mest chockerande filmen i serien.. Det här är en film som har alla möjligheter att vara riktigt bra med andra ord.
Jag blir glatt överraskad när jag börjar titta på filmen och ser att fantastiska Andrea Risebourough ifrån serien Zerozerozero är med i filmen. Hon är absolut en skådespelerska att hålla extra koll på och jag tror hon kommer att kunna göra stora roller i framtiden. Jag tyckte exempelvis hon imponerade stort i Zerozerozero som jag också verkligen rekommenderar till alla. Tyvärr är hon möjligtvis en av mycket få höjder i denna tappning avThe Grudge. Det största problemet med filmen anser jag är en otroligt oengagerad och rörig story. Den hoppar hela tiden mellan olika år och det känns till slut som man inte riktigt vet vad som händer egentligen. Det som saknas helt ifrån originalfilmerna är det kusliga och spännande uppbyggandet. Allt fokus känns som Pesce har lagt på skrämsel-effekterna och inte ens där är det lyckat, utan bara väldigt förutsägbart och tråkigt. Det här är ett tydligt bevis på att det inte alltid är en bra idé spinna vidare på lyckade filmer.
Det är märkligt ändå hur Pesce har gott ifrån 2016 grymma The eyes of my mother till det här. För det är mer en sömnig TV-deckare än skräck. Det är en film som är snyggt gjord med bra effekter men som saknar helt innehåll. Det är nästan som ett Morden i midsomer med taffliga skräckeffekter där fokuset mer ligger på själva lösandet av pusslet än att skrämma publiken. Men Pesce är ung och har mycket att lära sig. Talang har han visat upp tidigare att han besitter. Nu gäller det bara att utveckla sitt hantverk och framförallt biten med att skriva filmer. För det är definitivt filmens svaghet.
Det är helt klart en film som hade potential men tappade bort sig med tafflig regi och svagt manus. Det känns bara rörigt och som en film som helt tappade bort sig under produktionen. Är du sugen på att se mer om Ju-on the grudge så rekommenderar jag hellre Netflix Ju-on: Orgins som däremot är riktigt stabilt och sevärt. Tyvärr får jag såga filmen helt och hållet och bestämma mig för att detta är de sämsta Sam Raimi var inblandad i. Bättre kan du Sam!
Christoffer Strid