The Devil Rides Out
England, Skräck, 1968
Regi: Terence Fisher
Skådespelare: Christopher Lee, Leon Greene, Patrick Mower, Charles Gray, Nike Arrighi m.fl.
Distributör: StudioCanal
Längd: 96 min
På Blu-ray och DVD från 2013
— — —
The Devil Rides Out är producerad 1968 av den legendariska Hammer Studion. För regi står Terence Fisher som gjorde en hel del ”traditionella” Hammerfilmer om både Dracula och Frankenstein. Den här filmen skiljer sig nämligen en del från det man kanske starkast förknippar med detta engelska produktionsbolag. Någon mys-gotisk stämning med dimma och gamla slott blir det nämligen inte, istället utspelar sig filmen på den välbärgade engelska landsbygden under 1930-talet. Där är det dessutom riktigt otäcka grejer på gång. En satanistisk sekt, ledd av den ondskefulle svarkonstmagikern Mocata (Charles Gray), planerar närmare bestämt att släppa helvetes krafter lösa på jorden.
Mocatas ondskefulla planer uppdagas när de två vännerna Duc de Richleau (Christopher Lee) och Rex Van Ryn (Leon Greene) beslutar sig för att leta på Richleaus unga skyddsling Simon Aron (Patrick Mower). När de följaktligen trampar in på den herrgård Simon nyss köpt finner de fastigheten fylld av underliga människor, konstiga symboler och inte minst – en korg med levande hönor i en skrubb. Duc de Richleau, som lyckligtvis är lite av en expert på ämnet, förstår direkt att det rör sig svartkonst. Tillsammans med sin vän Rex bestämmer de sig för att försöka rädda den arma Simon från sin undergång. Rex har dessutom fått upp ögonen för en ung flicka, Tanith (Nike Arrighi) i den satanistiska församlingen. Men Mocata och hans sekt är absolut en kraft att räkna med. Med allt från hypnotisk kraft till frammanandet av mörka demoner gör han sitt bästa för att verkställa sina onda planer och offra både Simon och Tanith till Satan själv.
Christopher Lee förknippas med all rätt starkt med Hammer-studion. Sällan får man dock se honom som i The Devil Rides Out där han faktiskt mantlar hjälterollen. Han verkar förövrigt uppskatta att för en gångs skull slippa Dracula-mantel och huggtänder och istället spela en lite mer intellektuell och verbal roll. Lees karaktär är härligt engelskt torr och påläst men hans kompis, den trånande romantikern Rex, är raka motsatsen då han utan någon större betänklighet kastar sig in i både hetluft och biljakter. Ja för The Devil Rides Out innehåller faktiskt en biljakt, något som man kanske inte heller direkt förknippar med Hammer-studion. Samspelet mellan de båda karaktärerna är hur som helst riktigt bra och även unge Rex fyller en bra funktion i manuset. Med endast Christopher Lee som hjälte hade det nog kunna blivit lite väl gubbtorrt. Nu svärmar den kärlekskranka Rex runt efter Tanith och Duc de Richleau har dessutom någon att förklara för vad alla seanser och mystiska symboler egentligen betyder. På så sätt kläms det in både action, romantik och Lee kan ohämmat haspla ur sig spektakulär fakta om svartkonst och allt vad det innebär.
Manuset till The Devil Rides Outs skrevs av Richard Matheson, men utgångspunkten är en roman med samma namn från 1934 författad av Dennis Wheatley. Denna engelska gentleman är förmodligen inget okänt namn för den som är intresserad av skräcklitteratur. The Devil Rides Out brukar dessutom omtalas som ett av hans mest framstående verk. 
Som film fungerar också Matheson adaption av Wheatleys bok riktigt bra och Fisher gör ett bra jobb med att balansera spektakulära effekter mot den strikta och lite stela engelska societetsmiljön. Visst kan man idag skratta åt vissa av filmens effekter och kanske även åt hela grejen med te-drickande satanister i tweedkostymer och lila kåpor. Men man ska heller inte glömma att filmen spelades in 1968, en tid då New Age-spiritualism och sekter utan tvekan var på tapeten. Jag har exempelvis svårt att tro att Hammer skulle tagit sig an denna typ av historia 10 år tidigare.
The Devil Rides Out är som sagt ett barn av sin egen tidsepok, men trots sitt uppenbara 1960-talsnytänkande står den konstigt nog ändå stadigt med båda fötterna på jorden. Detta till trots att den faktiskt innehåller både tidsresor, gigantiska spindeldemoner och har en cameo av Hin Håle själv i egen hög person. Fischer gör sig dock inte det minsta lustig över konceptet och berättar historien seriöst och utan att ursäkta sig eller ösa på med för mycket kristen propaganda. Chistopher Lee fungerar också som ett mycket stabilt ankare i filmen och han med sin oklanderliga pondus leverar dialog som – The Angel of Death was summoned. He cannot return empty handed – är det svårt att inte rysa lite smått av välbehag.
Man bör naturligtvis även nämna Charles Gray i rollen som den ondskefulla Mocata. Gray är med sina gråa kalla ögon perfekt i rollen som häxmästare och det enda som är tråkigt är att han inte får mer kameratid med Christopher Lee. Förövrigt är det svårt att hitta något att klaga på med The Devil Rides Out. Det är en stilig och välspelad övernaturlig thriller med högt och medryckande tempo som dessutom vittnar om hur kompetent Hammer-studion var under slutet av 1960-talet. Tyvärr hittade den inte hem till publiken och Hammer kom inte att filmatisera några fler av Duc de Richleaus äventyr.
Wheatley själv lär dock ha gillat filmen skarpt och nära på 10 år senare kom Hammer åter att filmatisera ett av hans verk. 1976 kom Peter Sykes To the Devil a Daughter även den med Christopher Lee i rollistan. Denna ganska erotiskt laddade film blev en kommersiell succé, men denna gång var inte Wheatley lika nöjd med resultatet. Förmodligen blev det lite väl mycket bröst och rumpor för en nästan 80 år gammal engelsk gentleman. 1977 dog Dennis Wheatley och av någon anledning rann också Hammers planer på att filmatisera hans The Satanist ut i sanden.
Fotnot: StudioCanals utgåva av The Devil Rides Out är en ren visuell fröjd att titta på, men den är också en smula kontroversiell. Bolaget har nämligen gett sig på att digitalt bearbeta filmens effekter med annan klippning och ändrad ljussättning. Om filmen blivit bättre eller sämre av denna bearbetning är naturligtvis en smaksak, men i mina ögon hade de gärna fått klämma in originalet på en skiva också. Utgåvan är dock mycket köpvärd och bild- och ljudkvalitén är förstummande bra för en film som har nästan 50 år på nacken.
Betyg: 8,5 av 10
— — —
Kristoffer ”Mocata” Pettersson: FromBeyond-redaktör