The Damned – Don’t You Wish That We Were Dead
Dokumentär, USA, 2015
Distributör: Njutafilms
Regi: Wes Orshoski
Medverkande: Dave Vanian, Rat Scabies, Captain Sensible m.fl
Längd: 110 minuter
Alla kan historien om Sex Pistols, för den har man ju sett malas gång på gång i vartenda blad eller dokumentär. Inget ont om Sex Pistols, jag har över 30 plattor med dem i samlingen, men man har ju hört historien om dem och arvet de lämnade efter sig både en och två gånger för ofta. Det är lite samma sak med The Clash, även där har ju historien berättats massa gånger. Finns också ett par andra exempel på band och genres där bara vissa band fått utrymme och man vet vilket godis som tyvärr inte får samma uppmärksamhet, eller så får man en chock när det på något sätt uppdagas allt man missat.
Detta har heller inte undgått The Damned, och i denna dokumentär så märks det vid ett par tillfällen att även bandet tycker att de blivit förbisedda. För att ha gjort en av de tidigaste, om inte första punksingeln i England så har ju historien onekligen inte gett bandet den uppmärksamhet de förtjänar. Plus att man märker under dokumentärens gång att de inte stagnerade och deras mer nutida livegig är inte, likt många andra återförenade bands nutida konserter, total katastrof. New Rose av The Damned är en av världens bästa låtar, så enkelt är det, och hela dokumentären igenom känner jag att även jag varit en jädra lök och inte riktigt gett The Damned den uppmärksamhet de förtjänar.
Dokumentären spelades in när The Damned spelar för att fira 35 år och de efterföljande åren. Det varvas klipp från förr och nu med intervjuer, liveklipp och även mycket intervjuer med andra artister som inspirerats av The Damned, fans och människor som höll till runt bandet både förr och nu. Vi får som tittare också en inblick i det slit som det kan vara att spela i band, turnera eller bara vara tillsammans med människor en längre tid. The Damned har ju genomgått otaliga ändringar i sin sättning, och det finns anledningar till att det stundtals är två olika The Damned som turnerar omkring samtidigt. Dokumentären lättar på locket en del, men mynnar mest ut i att olika medlemmar sitter och snackar ner en eller flera av dem som de förr har spelat tillsammans med. Det är ett tveeggat svärd det där när det kommer till dokumentärer, för det är ju kul att höra om kontroverserna och skitsnacket medlemmar emellan men samtidigt känns det ju lite lökigt när det bara hamnar i att de sitter på var sin sida av landet och snackar, utan att någonsin behöva mötas. Men å andra sidan tar jag hellre skitsnacket än att band man vet har haft massa bekymmer och bråk sitta och undvika allt och bara prata runt det. Men.. en liten ännu djupare neddykning i The Damneds problem hade jag gärna sett.
The Damned-dokumentären är en bra musikdokumentär, inte fantastisk, men har man intresse av punkmusik, eller bara gillar musikdokumentärer, och vill slippa höra samma gamla bandfakta och punkfakta rapas igen är den absolut värd att se. The Damned är ju lite av karaktärer också, på gott och ont, för vissa av medlemmarna blir ganska tradiga när de ska försöka spela rollen av den de var på 70-talet. Sen ska jag säga att Dave Vanian måste vara en av de mest välklädda och snajdiga frontpersonerna någonsin med stilen han kör nu för tiden. Klass!
Dokumentären blandar nytt och gammalt, ger en bra överblick över bandet med vissa viktiga nedslag och undviker inte helt kontroverserna. Känner som redan sagt att jag inte riktigt gett The Damned den chans de förtjänar, för det är bra musik och ett historiskt viktigt band om man bryr sig det minsta lilla om punk. Men, även om du inte bryr dig om punkmusik så kan du se denna dokumentär som en bra musikdokumentär bara. Skulle gärna se lite extramaterial där dokumentärmakarna för samman medlemmarna som inte tål varandra, då skulle det kunna slå gnistor tror jag. Men till dess duger denna dokumentär gott och New Rose är prick lika bra som första gången jag hörde den som osnuten slyngel.
Betyg: 7 av 10
Mikael Hammarberg