Ta Mej i Dalen
Erotik, Sverige, 1975
Manus och regi: Torgny Wickman
Medverkande: Darby Lloyd Rains, Charles Canyon, Anne Magle, Kim Pope mfl.
Längd: 78 minuter
Distributör: Klubb Super 8
— — —
Det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen direkt. Ta Mej i Dalen (1975) är inte filmen för dig som söker en charmig svensk sexkomedi med lite naket; det här är porr, utan att lägga några nödvändigtvis negativa värderingar i ordet. Titeln talar väl förvisso för sig själv och associationer lär inte dras till mycket annat än sex.
Filmens (tunna) handling kretsar kring en bondgård dit den oerfarne Georg kommer. Där träffar han på kvinnokarlen Richard, som idkat intimt umgänge med i princip alla kvinnor på gården. Tanken är att Richard ska lära Georg konsten att förföra kvinnor, men det går inte riktigt som de tänkt sig. Pornografi är inte genren man brukar förknippa med utmanande intrig och välskrivna manus, och Ta Mej i Dalen är inget undantag. Det är egentligen en ursäkt för sexscenerna, som dominerar filmen speltidsmässigt.
Vad kan man då säga om filmen? Jag kan inte direkt påstå att det är särskilt bra, eller upphetsande för den delen, men visst har väl filmen sina bättre sidor, och det känns som att det är bättre att rikta in sig på dessa än att såga filmen längs fotknölarna, baserat på att det är porr det handlar om. Först och främst är det ett fantastiskt soundtrack man bjuds på, svängig proggrock som doftar 70-tal lång väg och som tveklöst hade gjort sig alldeles fenomenalt att bara sitta och lyssna på. Ska man jämföra den här filmen med dagens pornografi, så är det en mer uppsluppen och naturlig stämning, det känns aldrig lika ansträngt eller så uppenbart iscensatt som det annars lätt gör. Nu är jag å andra sidan ingen expert på området, och bygger detta omdöme på egna “erfarenheter”. Ett plus ska även dialogen ha, som inte lär kamma hem några prestigefyllda guldstatyetter, men som enkelt får en att dra på smilbanden i sin fånighet.
Det tåls att sägas att Ta Mej i Dalen är en film som verkligen inte är för alla. De som ger sig in på det här vet troligen i förväg vad som väntar, och huruvida den funkar på den nivån låter jag vara osagt. Klubb Super 8 gör det bästa de kan med utgåvan, som pryds av ett omslag som står sig bra i hyllan och man har även lyckats få med en hel film som bonusmaterial, vilket i sig är imponerande. Att det rör sig om en förlorad och ofullständig film gör det hela bara ännu mer beundransvärt.
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör