Sympathy For The Devil?: The True Story Of The Process Church Of The Final Judgment (2015)

Sympathy For The Devil?: The True Story Of The Process Church Of The Final Judgment
Dokumentär, England, 2015
Distributör: TwoFour
Regi: Niel Edwards
Medverkande: Genesis P-Orridge, John Waters, George Clinton m.fl.
Längd: 100 minuter

1996 kom en skiva med ett av mina absoluta favoritband, Integrity. Skivan heter Humanity Is The Devil och det är en sådan skiva jag kan lyssna på när som helst och den känns lika extremt kompromisslös nu som när den kom. Med skivan kom ett litet häfte med en historia signerad Holy Terror Church Of Final Judgement. Historien var influerad, läste man sig till, av Robert De Grimston och The Process Church Of Final Judgement. Vad är då The Process? Det är första frågan vi får i denna dokumentär som legat klar sedan 2015 men först nyligen släppts på dvd. De forna medlemmarna skrattar finurligt och ingen ger ett direkt svar på vad The Process är i inledningen. Väldigt passande respons på frågan då The Process Church är en grupp som omgärdats av otaliga rykten och mysterier, och för en sådan som mig som tycker sådant är intressant och gärna dras åt det mörka så är det ju som ett rop från sirenerna. Att de dessutom lyckats fånga intresset hos bandet jag dyrkade gjorde det ju inte mindre intressant. 

Dokumentären går från ax till limpa över gruppens förehavanden med avstamp i deras första steg i 60-talets England. Medlemmar ur gruppen intervjuas, men också artister som George Clinton i Funkadelics, som använde Process-texter på en av sina skivor, den kontroversiella filmskaparen John Waters, och författaren Gaia Servadio som infiltrerade gruppen 1966. Dessutom medverkar den alltid lika intressante Genesis P-Orridge, som också medverkat i låtar av banden Sabbath Assembly som på sina tidiga skivor lånat texter och filosofi ifrån just The Process. Vi får följa med på gruppens start i England till de resor som de gav sig ut på innan de till sist hamnade i USA där gruppens ökändhet och mystik verkligen steg till oanade höjder. Vissa av anklagelserna mot dem, som att de varit drivande i Manson-familjens förehavanden, kopplingar till Son of Sam-morden och även varit inblandade i mordet på Robert Kennedy 1968, tas upp och bemöts i dokumentären.

Mystiken som varit runt The Process är vad som drev mig till att läsa på så gott det gick om dem, och självklart att de influerat mitt favoritband. Deras märke, med de fyra sammansatta P:na är iögonfallande och dokumentären visar att inte bara logotypen gav uppmärksamhet. Gruppens filosofi och framtoning var stark och det känns när man tittar som att det ändå är självklart att denna till antalet ändå ganska lilla grupp lyckats leva kvar i folks minne såhär många år senare. Estetiken på gruppens pamfletter och tidningar är otroligt snygga, och jag rekommenderar att ni slantar upp för samlingsboken Process: Propaganda and holy writ of the Process Church Of The Final Judgment som släpptes på Feral House 2011. En matig bok som blir extra intressant att bläddra i när man sett dokumentären. Dokumentärens utseende är också riktigt snyggt. Bra klippt, och mycket gamla bilder, teckningar, utklipp ur deras propaganda och annat inlagt för en riktigt snygg look som ger extra vikt åt historierna. Det är ett plus då ämnet är ganska smalt trots allt, och kan locka tittare som inte har ett intresse av gruppen sedan innan. För dokumentären är bra och intressant, även för den oinvigde skulle jag säga. Man får en bra insyn, och de som intervjuas svarar utförligt till största delen.

Har man det minsta intresse för vansinnet som kom att kallas ”the satanic panic” under sjuttio/åttiotalet och alla som drogs med i det, eller för grupper som inte riktigt passar in i samhället så tycker jag att ni ska se Sympathy For The Devil, för det är en intressant, välgjord och bra researchad dokumentär. Jag tycker den ser väldigt bra ut också, för risken finns ju alltid att dokumentärer kan bli lite stela när det är mycket intervjubaserat. Men Sympathy For The Devil lyckas bra att blanda upp intervjuerna med bildspel, fotografier och annat som gör att det hela tiden flyter och är snyggt att titta på, utöver att vara intressant. Rekommenderas.

Utöver att se dokumentären rekommenderar jag också att läsa boken jag nämner i texten ovan, lyssna på Sabbath Assembly, Integrity och självfallet att hänge ge er åt mörker och mystik.
As it is – so be it.
We come from the One!

Betyg 8 av 10