Sound of Violence (Conductor)
Genre: Skräck (2021)
Land: USA, Finland
Distributör: Njutafilms
Regi: Alex Noyer
Medverkande: Jasmin Savoy Brown, Lili Simmons, James Jagger m.fl.
Längd: 90 min
Betyg: 6 av 10
Synestesi innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade. Många tänker säkert på berättelser om upplevelser av att se ljud under påverkan av hallucinogena droger, men synestesi är också en neurologisk funktionsvariation, vars
vanlighet är långt ifrån klarlagd. Viss synestesi förekommer även hos alla människor. Tänk exempelvis på hur en smakupplevelse av en maträtt påverkas av hur den ser ut, doftar och av dess konsistens.
I inledningen av Sound Of Violence möts vi av tystnad. Vi upplever världen genom den döva fickan Alexis. Hon och hennes mamma är på väg hem för att äta middag med pappan som nyss kommit hem från något av USA:s krig (det finns ju en del att välja mellan). Han är emellertid så psykiskt labil att man undrar varför han inte är inlagd. Det borde han varit, för redan första natten slår han ihjäl mamman. Lilla Alexa bevittnar det hela, och tycks för sin ålder vara ovanligt handlingskraftig. Alexis dödar sin pappa och upplever samtidigt ljud för första gången. Hon inte bara hör ljudet av biffklubban som krossar pappans skalle, utan ser ljudet som starka färger, och känner ljudet med hela kroppen.
Vi tas till nutid där den nu hörande Alexis är en ung och ambitiös musikstuderande och ljudkonstnär. Med hjälp av sin rumskompis Marie spelar hon in ljud att använda till sitt konstprojekt. De betalar exempelvis ett BDSM-utövande par för att få ta upp ljudet av deras aktiviteter. Piskrappen blir till ljudvågor som blir en del av Alexis konst, samtidigt som de ger henne en njutning som tycks rasande i sin omättlighet.
Sökandet efter fler och extremare sensationer får ännu en dimension av desperation när Alexis återigen förlorar hörseln. Bara under korta stunder, men skräcken för att åter gå in i tystnaden tar Alexis på en resa djupt in i henne själv, och långt bortom gränserna för vad man bör utsätta mänskliga kroppar för. Man kan ganska enkelt läsa in en allegori för missbruk i historien. Längtan bort från en verklighet som tycks ohanterbar, men till något som istället skadar en själv, människorna runt omkring en, och därmed även de saker som faktiskt ger livet innehåll. Kärleken – och även den sexuella attraktionen – mellan Alexis och Marie är uppenbar, och visualiseras trovärdigt av skådespelarna Jasmin Savoy Brown och Lili Simmons, som inte kunde vara mer perfekta för sina roller.
Tyvärr gapar Sound Of Violence efter mer än vad den klarar att smälta. Det psykologiska dramat om en seriemördares tillblivelse innehåller också bisarrt elaborerad mordmekanik som för tankarna till både Saw och Dr Phibes. Poliserna som utreder raden av blodiga dödsfall fungerar dessutom som en realistisk påminnelse om hur dumt hela upplägget är. Resultatet är alltför splittrat.
Sound Of Violence visar upp en lovande långfilmsdebutant i regissören Alex Noyer, som även skrivit manus. Sättet som huvudpersonen tillåts vara både protagonist och antagonist ger filmen ett både intellektuellt och emotionellt djup som tillsammans med dess våldsamma attack på den fysiska kroppen kan sägas påminna om en varmare David Cronenberg. Man kan bara hoppas att Noyer i sin nästa film lyckas bättre med att sammanfoga det varma och mänskliga med det groteska och galet våldsamma. För det är just den här typen av ”vuxna” skräckfilm som många vill ha – intelligent, mänsklig och samtidigt väldigt blodig och våldsam.
Lili Simmons kan även ses i skräckwestern Bone Tomahawk och första säsongen av True Detective, medan Jasmin Savoy Brown är aktuell med en mindre roll i tv-serien Yellowjackets, tillsammans med Christina Ricci och Juliette Lewis. Hon är också med i den kommande femte Scream-filmen.
Robert Wettersten