Skriften i vattnet
Thriller, Sverige
Förlag: Ordfront
Författare: John Ajvide Lindqvist
Antal sidor: 473
Betyg: 6 av 10
Hur trött blir man av att ständigt kallas Sveriges skräckmästare? 
Jag tror inte att jag har läst John Ajvide Lindqvist svara på den frågan, så hur hans ställning i frågan ser ut vet jag inte. Tittar man på hans författarskap de senaste åren så kan man ana att han åtminstone småtröttnat på detta epitet. Hans senaste verk var, om jag förstått hela karusellen rätt, tänkt att vara den första delen i en ny svit böcker i Millennium-bokserien, men förlaget bakom de böckerna valde istället en annan väg. Det vi istället fått är ”hans första renodlade kriminalhistoria” som baksidetexten antyder, även om han varit och nosat på genren i X (2017).
Det vi serveras är en historia om journalisten och före detta polisen Julia Malmros som, liksom Ajvide Lindqvist (?), ska skriva fortsättningen på ovan nämnda bokserie, men där förlaget får kalla handen. Hon dras istället in i en stor internationell härva som inleds med att hennes barndomsvän tillsammans med ett gäng andra mejas ner av maskerade våldsverkare. Till sin hjälp har hon den märklige hackern Kim Ribbing (ja, Lisbeth Salander-vibbarna är avsiktliga) som med sitt förflutna har egna orsaker till att hjälpa henne rota i brottet.
Jag vill inleda med en brasklapp; svensk krimlitteratur är inte mitt område. Detta inte sagt med något snofsigt och pretentiöst sinne, det är bara inte vad jag helst läser. Däremot är ju Ajvide Lindqvist min grej, även om jag helst skulle se att han alltid skrev skräck i stil med hans tidiga romaner. Således är det min plikt att ta mig an Skriften i vattnet, som är del ett i en planerad trilogi med titeln Blodstormen, och man kan väl anta här att författaren fick någon slags revanschlusta och minsann visa att han även hantera deckargenren lika väl som den genre som givit honom skräckmästartiteln.
Boken rör sig framåt i ett rejält tempo och det blir därför aldrig tråkigt. Ajvide Lindqvist är duktig på att hålla spänningen vid liv och boken blir därför enkel att läsa vidare så där ”bara ett kapitel till”. Fördel då också att kapitlen ofta är korta och därför inte tar särskilt många minuter att ta sig igenom. Det märks också att författaren vill slå på stora trumman, då vi inte bara rör oss i den svenska skärgård där den inledande massakern sker, utan även tar en tur till Shanghai för ett actionfyllt parti och till Kuba, platsen som blivit Ajvide Lindqvists tillflyktsort för att komma ifrån omvärlden och bara skriva.
Samtidigt har jag svårt att köpa intrigen fullt ut. Boken ska ju ändå vara rotad i någon slags verklighet, vilket gör att jag har mer problem här än med vampyrer i Blackeberg eller att de döda återvänder till liv. Det är ibland lite för mycket slump som gör att handlingen drivs framåt och ”mysteriet” blir löst, något jag känner igen från tidigare bekantskaper med svensk krimlitteratur. Det är som att författaren hamnar i de fällor som gör att jag aldrig känt särskilt starkt för genren.
Med allt detta sagt är det inte något skamverk Ajvide Lindqvist givit ifrån sig och jag kommer läsa uppföljarna till denna, för så spännande är det ändå. Det är en litterär värld som är enkel att komma in i och en berättelse som är lättuggad, vilket väl ändå måste ses som en styrka. Så länge han inte överger skräcken helt är det helt ok för mig att Ajvide Lindqvist även pysslar lite med sånt här, men det får gärna vara ett sidospår än att bli hans huvudsyssla.
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör