See for me (2021)
Genre: Thriller
Land: Kanada
Distributör: Njutafilms
Regi: Randall Okita
Skådespelare: Skyler Davenport, Jessica Parker Kennedy, Laura Vandervoort, Pascal Langdale mfl.
Längd: 93 minuter
Betyg: 4 av 10
Det finns förstås många blinda rollfigurer i filmhistorien. Om någon ber mig att nämna ett par stycken skulle jag utan att tänka svara Audrey Hepburn i Wait Until Dark (1967), Emily Watson i Röd Drake (2002), och den obehaglige antagonisten i Don’t Breathe (2016) – och eftersom jag skriver det här för FromBeyonds räkning så skulle det väl vara tjänstefel om jag utelämnade stackaren som blir mördad av sin egen blindhund i Suspiria (1977).
Nu kanske jag kommer lägga till Skyler Davenport nästa gång någon frågar. Vem vet. I See for Me spelar hon Sophie – en ung tös som varit en lovande skidåkare men som fått lägga karriären på hyllan efter att ha blivit blind. Numera bor hon hemma hos sin mamma (Natalie Brown) och försörjer sig på att sitta husvakt hos förmögna människor och passa deras katter. När filmen börjar har hon packat väskan och ska, trots sin mammas avrådan (eftersom hon misstänker att dottern egentligen får betalt av sugar daddies), ta en taxi till nästa jobb: ett stort, lyxigt hus som ligger avskilt i en snötäckt kanadensisk skog, och ägs av den nyskilda Debra (Laura Vandervoort, aka Supergirl i Smallville), vars katt Archie (som enligt eftertexterna spelas av en katt som heter Bentley) Sophie ska passa medan Debra är bortrest på en nöjesresa (vad det innebär lämnas åt åskådarens fantasi). Givetvis så kommer det inte att bli så lätt som det låter.
Låt er inte luras – det här är inte en film om arga köttätande växter.
Och det blir inte heller lätt för oss tittare hur vi ska tänka när det gäller vår huvudkaraktär… Sophie är absolut inte i närheten av den blinde mannen i Don’t Breathe – men hon är också långt ifrån Emily Watsons übersnälla och rara person i Röd Drake. Sophie är nämligen inte särskilt sympatisk – och inte hederlig heller. Hon har som vana att lite då och då stjäla något från husen hon passar och sedan sälja det – och detta gör hon med hjälp av en snubbe med det passande namnet Cam (Keaton Kaplan) eftersom han fungerar som Sophies ögon och beskriver inredningen i husen medan Sophie filmar med mobilkameran. När de gemensamt hittar Debras vinkällare och Sophie vill stjäla ett exklusivt märke får Cam kalla fötter och vill inte längre vara med på denna typ av aktiviteter. Sophie blir sur, bryter kontakten, och råkar låsa sig ute. För att få nya ögon på situationen laddar hon ner appen (tillika filmens titel) See for Me som fungerar på samma sätt som Cam gjort – man ringer upp en supportperson som guidar den blinde via personens mobilkamera. Lyckligtvis för Sophie hamnar hon hos supporten Kelly (Jessica Parker Kennedy), en kvinna med nån form av militärbakgrund och inte helt genomrent mjöl i påsen. Med andra ord, en förträfflig kontakt som kan hjälpa en med att smidigt bryta sig in i larmade hus och hur man ska agera när det – inte helt oväntat – dyker upp tre inbrottstjuvar i huset.
Till en början hade jag problem med att rota för Sophie. Jag tyckte hon var alldeles för osympatisk för att vara filmens protagonist. Speciellt när det senare kommer till det första mötet med inbrottstjuvarna. Men ju mer filmen pågick, desto mer började jag uppskatta filmmakarnas tankesätt – att gå emot Hollywood (See for Me är kanadensisk) genom att inte göra Sophie till en oskyldig dofsing som bara råkar vara blind och befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Dessutom uppskattade jag blinkningen till den mer ökända rape and revenge-genren – och nej, det förekommer inga våldtäkter i See for Me – där man sätter den kvinnliga huvudrollen i ett verkligt stort underläge på en isolerad plats mot tre stygga män och ser hur hon mer och mer vänder på steken till sin fördel.
En man ute i snön, utanför en upplyst byggnad med en yxa i handen… jag vet vad och vem ni tänker på.
See for Me är lite spännande emellanåt, men oftast väldigt förutsägbar. Skådespeleriet går inte att klaga på – jag fick dessutom precis veta att Skyler Davenport i verkligheten är lika blind som sin Sophie – och det är faktiskt ett plus i kanten att filmmakarna lyckats göra de tre inbrottstjuvarna väldigt olika som personer men ändå fått dem att passa ihop, trots att man fattar att dessa tre aldrig ens skulle tänka sig att umgås med varandra efter att jobbet är gjort – och det inkluderar även deras hemlige arbetsgivare som är med dem via mobiltelefonens högtalare (vars röst låter som en blandning mellan James Gandolfini och Jon Favreau). Och förstås, ej att förglömma, en eloge för att man skippat den oerhört tröttsamma klyschan att försätta sina karaktärer i områden där det inte finns täckning för mobiltelefoner. Den hade vi säkerligen fått dras med ifall filmen gjorts i Hollywood.
See for Me är ingen film du måste se (no pun intended), och det är nog ingen som jag lär titta på en gång till. Men om jag i framtiden blir bedd att nämna några blinda karaktärer i filmens värld… är det inte omöjligt att Skyler Davenports Sophie ändå kommer dyka upp på näthinnan vare sig jag vill eller ej.
Roger Möller