Rings (2017)

Rings
Skräck, USA, 2017
Distributör: Paramount
Regi: F. Javier Gutiérrez
Skådespelare: Matilda Anna Ingrid Lutz, Alex Roe, Johnny Galecki mfl.
Längd: 98 minuter.

Jag är säker på att ni alla minns den, den asiatiska filmboomen som svepte över oss under tidigt 2000-tal. Det kom ut en lång radda filmer på marknaden från Asien, och kanske framför allt ifrån Japan. Jag har ett gott öga till Asien, och framför allt japanska filmer så jag tyckte det var suveränt. Snöade in på det ordentligt där ett tag, och allt startade nog med Ringu (H. Nakata 1998). Nu, nästan tjugo år efter att originalet kom ut, och femton år sedan den amerikanska remaken The Ring (G. Verbinski 2002) är det dags för ännu en film i historien om det illasinnade videoklippet och dess tittare.

På en marknad så köper läraren Gabriel (Johnny Galecki) några saker som har tillhört en ung man som dött några år tidigare, bland annat en videospelare. Väl hemma och efter en del tekniskt strul så får han igång spelaren, och i den ligger ett visst band med ett visst klipp på. I en annan del av landet så vinkar Julia (Ingrid Lutz) hej då till sin pojkvän Holt (Alex Roe) som ska iväg till college. Julia märker snart att kontakten med pojkvännen blir lite mer sporadisk, och en kväll så är det inte Holt på videochatten utan en något hysterisk kvinna. Julia åker till Holts skola för att försöka hitta honom, och där träffar hon Gabriel som verkar veta mer än vad han berättar. Julia följer efter honom och träffar den hysteriska kvinnan från videochatten. Det visar sig snart att både kvinnan som heter Skye (Aimee Teegarden), Holt och Gabriel har hemligheter och snart är Julias sju dagar igång…

Lika entusiastisk som jag var över den asiatiska vågen, lika snabbt blev den tyvärr ganska förutsägbar och det blev mest en rad upprepningar och variationer på samma tema. Så jag ska villigt erkänna att ännu en film i Ring-serien, och dessutom ännu en amerikansk variant, läskade mig inte något nämnvärt, speciellt inte såhär många år efter att boomen svalnat rejält. Rings bjuder inte på några större överraskningar, men den var inte så trött som jag först misstänkte. De surrealistiska scenerna på videobandet är bra, och jag önskar de hade gjort ännu mer av den varan. För utrymme för surrealism och mardrömsbilder finns, men används inte tillräckligt. Tyckte också om den murriga tonen i vissa av scenerna. Fick mig stundtals att tänka på hur The VVitch (R. Eggers 2015) ser ut, och jag hoppas det är en väg som skräckfilmsskapare kommer att fortsätta slå sig in på, naturligt ljus. För det bidrar till känslan och allt för att slippa ett plastigt och tillrättalagt utseende på filmerna

Manusmässigt känns det som vi har sett det förut, och nu var det länge sedan jag såg både originalet och den amerikanska remaken, men kändes som de återanvänt mycket ifrån dem när det kommer till storyn här. Tycker också att den stundtals känns som en variant på Final Destination (J. Wong 2000). Men visst är den uppdaterad till modernare teknik än VHS och ytterligare någon dimension av hur videon sprids och tas emot finns, vilket borde ha fått mer utrymme än vad det fick. Tyvärr försvinner de delar som kunde ha blivit intressanta och spännande lite för mycket och det blir stundtals lite…. ja, blasé nästan. Men, jag är ändå smått överraskad av Rings. Den är bättre än jag först trodde den skulle vara och den har delar jag tyckte om, i alla fall för stunden. De är bara lite för få för att betyget ska segla upp.

Rings kommer inte att förändra skräckgenren eller bli en framtida klassiker, men den är en stunds underhållning och har scener som faktiskt är ganska bra. Men den lider av att de scenerna är för få och manuset känns gjort redan. Vet inte om en ny grupp av människor kommer snappa upp Rings eller om det är vi som kollade originalet och remaken som plikttroget kommer se den. Har du sett de tidigare kan du lägga en stund på Rings, men är du novis på denna filmserie och alla dess avknoppningar kan du välja att se något annat. En sak som jag blev riktigt trött på, och varning för en liten spoiler här, men öppna slut… snälla, ni måste sluta med det, speciellt i en sådan här film som jag inte riktigt kan se hur de ska kunna göra något spännande av i fortsättningen. En okej film, men jag tror jag kommer ha glömt bort den inom ganska snart. Inom sju dagar kanske?

Betyg: 3.5 av 10

Mikael Hammarberg