Remember Me
Format: Xbox 360, Playstation 3 och PC
Genre: Cyberpunk/äventyr
Utvecklare: DONTNOD Entertainment
Utgivare: Capcom
Release: 2013-06-07
— — —
”Är på väg hem ifrån jobbet”. ”Har just ätit en fantastisk middag”. ”Jag kommer aldrig att glömma den här kvällen”. Känns meddelandena igen? Varje dag uppdaterar människor runt hela världen sina profiler på sociala medier, nästan som om vi vore låsta i en evig strävan att göra världen allvetandes om vilka vi är och vad vi gör. Strävan efter denna konstanta uppkoppling människor emellan har i en skrämmande fart karvat fram en världsbild där människor inte kan vara utan sina mobiler, sina surfplattor eller datorer. Det har helt enkelt blivit ett måste för oss att veta vad andra tycker och tänker. Det är därför inte svårt att se DONTNODs svidande kritik mot dagens sociokulturella samhälle i nysläppta Remember Me, där jakten på andras upplevelser nästintill raderat ut jaget. Samtidigt leder dock kaninhålet djupare än så. Just frågan om jaget och vad som gör oss till just dem vi är, är en ständigt närvarande fråga i bakgrunden som dessutom utgör en markant del av berättelsens egentliga ramverk. För i en värld där vi kan välja bort, ja rent av sälja, våra dåliga minnen, vad återstår egentligen av de personer vi en gång var? Den flamma som drivit människan från urtidens mörka grottor till nutidens monolitiska upplysta lyxhotell har alltid drivits av motgångar och sorg, och utan denna anledning att alltid sträva högre har människans utveckling mer eller mindre stagnerat i ett nästan makabert tillstånd av platt lycka. Och utan alla de svårheter som format oss sedan barnsben, hur kan vi då någonsin känna oss själva?
I Remember Me ikläder sig spelaren rollen som minnestjuven Nillin, en ung kvinna som vaknar upp yr och svag i ett laboratorium efter att hon till synes fått större delen av sina minnen avlägsnade. Med lite hjälp av den mystiske Edge, en röst som hjälper henne att fly det hårt vaktade laboratoriet, börjar hon dock sakta men säkert få tillbaka sina minnen. Nillin är en så kallad Errorist, en skara få men ytterst militanta motståndare till företaget Memorize och deras kapitalisering av människors minnen. Tack vare en cybernetisk handske som låter henne hacka sig i andras sinnen, överstimulera deras tankar eller helt tömma deras hjärnor på information har Nillin strax återtagit sin plats som samhällets mest eftersökta brottsling. Från Neo-Paris sunkiga slum till företagets högteknologiska högkvarter måste hon nu kämpa sig igenom såväl soldater, robotar och den allt annat än gästvänliga miljön för att få reda på sanningen. Varför stal man egentligen hennes minnen? Vad försöker företaget dölja för henne? Eller var det kanske för hennes egen skull?
Det märks tydligt att skaparna bakom Remember Mes levande och futuriska värld kastat ett och annat öga på andra klassiska verk inom cyberpunken. Influenserna från William Gibsons klassiker Neuromancer och Johnny Mnemonic är kanske de som främst står ut, men det går inte heller att undgå DONTNODs små flörtar med science fictiongenrenr. Idén med överförda minnen är trots allt lite för likt Phillip K Dicks We Can Remember It for You Wholesale för att vara en slump, och spelet har även en och annan likhet med Omar Naims tankeväckande The Final Cut. Men trots att spelets berättelse är rikt på influenser, så känns ändå Neo-Paris och dess slumoråden, fabriker och husfader som en helt egen värld. Historien man vävt samman är dessutom riktigt välskriven, med trovärdiga karaktärer och dialoger. Tillsammans med den dynamiska kameran lyckas Capcom och DONTNOD leverera en av de mest cinematiska spelupplevelserna på länge, där de tankeväckande konversationerna och det dramatiska avslöjandet av spelvärldens många invecklade och engagerande hemligheter ständigt håller spelarens intresse uppe.. Tyvärr är dock den fantastiska historien inte helt utan sina offer.
Precis som hur DONTNOD lånat friskt från litteratur och film för att skapa sin semidystopiska cyberpunkvärld så har man även sneglat på sina bänkkamrater när det kommer till Remember Mes många spelmekaniker. De oundvikliga striderna hanteras med ett närstridssystem liknande det i Rocksteady Studios Arkham Asylum, medan spelets plattformande istället skulle kunna vara hämtat ur Assasins Creed eller Tomb Raider. Självfallet skulle Capcom kunna valt sämre spel att hämta sin inspiration från, men det hela lämnar Remember Me med en konstig känsla av déjà vu. Vi har redan sett det här göras gång på gång, och dessutom ofta bättre genomfört. Medan det oinspirerade spelsättet kanske skulle kunna ha förlåtits i många andra spel, så står det dessvärre ut lite extra i Remember Me, då dessa segment tyvärr dras med en ständig känsla av att vara malplacerade. Det märks så väl att skaparna har lagt både hjärta och själ i sitt fantastiska manus, för att sedan, nästan som en eftertanke, skapa spelet runt det. Men allt är inte förlorat. Tack och lov räddas faktiskt själva spelupplevelsen av Remember Mes unika gimmick – att använda sig av och remixa minnen.
Genom att hacka sig in i ett offers tankar kan man hitta särskilda sårbara minnen. Minnen av så stor vikt att de än idag vägleder personen ifråga genom sitt liv. För en minnestjuv är det dock en dans på rosor att med några enkla tryck ändra hopp till hat, vrede till skuldkänslor och glädje till sorg, allt för att främja kampen mot Sensen. Genom att rotera styrspaken kan du likt ett kassettband vira tillbaka personens minne om och om igen. Det dröjer inte länge innan man börjar lägga märke till små störningar i minnet, fladdrande små detaljer som personen kanske inte minns till hundra procent. Dessa små glitchar kanske verkar oskyldiga till en början, men även den minsta lilla ändring kan leda till stora förändringar i offrets upplevda minne. Placeringen av en pistol bredvid en drucken och vredgad man kan göra skillnad på liv och död, och innehållet i en kanyl kan leda till såväl himmel som helvete. Makten man känner är makalös, och systemet är så enkelt och självklart i sitt upplägg att man önskar att det fanns fler minnesmixningar under spelets gång. Den ynka handfull som DONTNOD bjuder spelaren på är alldeles för få och på tok för sparsamt utplacerade under Nillins äventyr i det framtida Paris.
Något som används betydligt flitigare är dock minnenas andra användningsområden. Genom att använda sig av stulna eller kvarlämnade minnen kan Nillin få förhandsinformation om vad som väntar henne. Detta sträcker sig från att få det visat vart man egentligen ska ta vägen, till den minst sagt välkomna guidningen genom minfält och datascanners. Nillin och hennes cybernetiska handske fungerar faktiskt tillsammans, och allt som oftast känns det faktiskt genuint naturligt att använda den till sin fördel. Allra mest märks detta kanske på de specialattacker man får tillgång till lite senare i spelet. Visst blir man besviken på en del av de mer intvingade funktionerna, som den allt annat än spektakulära förmågan att aktivera lampor och luckor på långt håll, men i överlag känns det ändå som ett välbalanserat verktyg som verkligen passar in i spelets värld.
Jean-Max Moris skulle kunna gå till historien som den förste riktiga spelregissören med sitt dystopiska framtidsdrama. Det är sällan man ser ett spel där varje scen är så pass genomtänkt och välagerad, där varje replik fyller en funktion och väcker känslor. Att man sedan lyckats göra en så främmande och högteknologisk värld så lätt att känna igen sig i och identifiera sig med är bara ytterligare ett bevis på det fantastiska hantverk man faktiskt lagt ned på spelet.
Visst har Remember Me sina problem, som det alltför restriktiva handhållandet genom de linjära banorna, eller de oinspirerade slagsmålen man ständigt verkar snubbla in i. Men trots dessa små avbrott är det nästan omöjligt att inte vilja förlora sig i det flöde av känslor och uttryck som ständigt pumpas ut under spelets gång. Medan det förvisso inte är troligt att Remember Me kommer få någon uppföljare, så kommer DONTNODS debutverk med största säkerhet att leva kvar långt efter att det plockats ned från hyllorna för att ge plats åt nya stortitlar. Dess bitande samhällskritik, atmosfärrika miljöer och engagerande karaktärer gör nämligen Remember Me till en minst sagt minnesvärd upplevelse.
Betyg; 7.5 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör