Possession
Genre: Skräck/Drama
Land: USA
Regissör: Andrzej Żuławski
Medverkande: Sam Neill, Isabelle Adjani m.fl.
Längd: 124 min
Betyg: 8 av 10
Finns på blu-ray från Studio S fr.o.m. 29/7 2024
Skilsmässor och uppbrott är väl aldrig särskilt vackra.
För en skicklig regissör är det ett tacksamt ämne att göra film av, titta bara på hur Bergman lyckades göra flera timmar intressant innehåll av ett par som snackar och bråkar sig igenom sitt uppbrott i Scener ur ett äktenskap (1974). Frågan är dock om det någonsin varit mindre vackert än i den polske regissören Andrzej Żuławskis kanske mest kända film, Possession (1981).
Mark, spelad av Jurassic Park-bekantingen Sam Neill, kommer efter en lång tid tillbaka till sin hustru och son. Anna, hans fru (spelad av Isabelle Adjani), säger dock att hon inte vill ha honom och en intensiv separation påbörjas. Mark är fast besluten om att antingen få henne på andra tankar eller åtminstone förstå varför hon så plötsligt vill lämna honom och sonen med honom. Han märker att hon är som förbytt och när han börjar rota mer i det upptäcker han att något mycket riktigt är väldigt fel med Anna…
Trogna lyssnare av vår podcast känner igen namnet Andrzej Żuławski från vårt Polen-avsnitt. Possession är hans första engelskspråkiga film, som han har valt låta utspela sig i det under tiden uppdelade Berlin. Det dröjer inte innan man förstår varför och hur väl det passar filmen, både visuellt och för att förstärka tonen. Fotot kan enkelt beskrivas som kyligt, med bleka färger som spelar väl ihop med den ångestdrypande atmosfären som infinner sig tämligen omgående. Med det sagt är det inte en film helt utan hopp eller värme, det finns glimtar av ljus här och där, men det är knappast en film man skulle rekommendera för en första dejt (eller?).
Något står inte rätt till med Anna (Isabelle Adjani)…
Mitt i allt detta har vi Neill och Adjani som spelar livet ur sig för att få den här berättelsen att kännas. Framförallt vissa av Adjanis scener hade lätt kunna mynna ut i överspel, men det undviker Żuławski med utmärkt regi och en briljant Adjani. Hon ska själv ha sagt att filmen påverkade henne rejält, att det är den sortens film du bara gör en gång. Det är inte svårt att tro henne när man ser det som sker framför en, där jag i framförallt en scen (ni som har sett filmen vet vilken jag menar) undrar hur man kan skådespela något sådant utan att det ser löjligt ut. Något som bidrar ytterligare till att filmen känns är hur naturligt parets alla bråk i filmen utspelas. Det är fult och ”osminkat”, vilket ger filmen en mänsklighet. Vilket jag tror behövs, särskilt med den utveckling filmen tar mot mer onaturliga inslag.
Det finns definitivt saker i filmen som flyger mig över huvudet, men faktum är att det inte påverkar min upplevelse av den alls. Den går rätt in och trotsar på så vis ”kravet” att man behöver hänga med i precis allt som pågår. Den talar till mer än bara intellektet. Vad som i mina ögon däremot är ganska uppenbart är att Possession, likt David Cronenbergs The Brood (1979), är regisserad av någon som själv befinner sig i ett smärtsamt uppbrott. När jag såg filmen första gången, som bekymmersfri 26-åring, träffade den mig inte på alls samma sätt som den gör nu, tio år senare. Ett perspektiv som blev särskilt smärtsamt denna gång var barnet, som hamnar i en väldigt utsatt position.
Possession är en film som, jag upprepar ordet igen, känns. Den är inte alltid särskilt inbjudande, är ganska lång och rör sig inte särskilt snabbt framåt. Allt detta blir dock obetydliga detaljer i kontrast till hur mycket filmen har att erbjuda. Jag kan inte säga att jag förstår allt som pågår, men jag kan säga att Żuławski gjort något mycket, mycket bra.
Studio S utgåva kommer dessutom laddad med en gedigen mängd extramaterial, bland annat:
– Kommentarspår med regissören Andrzej Zulawski
– Intervju med Andrzej Zulawski (36 min)
– The Other Side of the Wall: The Making of Possession (52 min)
– Repossessed: The Re-Editing of Possession (12 min)
– A Divided City: The Locations of Possession (7 min)
– The Sounds of Possession: Andrzej Korzynski (19 minuter)
— — —
David Larsson