Titel: Perfect
År: 2018
Land: USA
Genre: Drama / SciFi
Distributör: Nonstop Entertainment / Universal
Regi: Eddie Alcazar
Medverkande: Garrett Wareing, Courtney Eaton, Tao Okamoto m.fl
Längd: 88 min
Betyg: 6 av 10
Jag ska börja med att göra mig några ovänner där ute i stugorna, 
eller ja.. kanske göra mig några ovänner. Förhoppningsvis är ni med på mitt resonemang även om ni kanske inte håller med. Jag är av den bestämda åsikten att om en film, ett stycke musik, en bok eller ett konstverk kräver någon sorts yttre stimuli (läs knark exempelvis) för att uppskattas så är verket kass och/eller ointressant från början. Skulle känna mig så snuvad på konfekten om det krävdes något ytterligare än verket i sig för att min hjärna skulle ge sig ut på en resa. Jag minns när jag högg av filmen Mandy (P. Cosmatos 2018) och flera antydde att det var för jag inte tagit droger i vardagen eller varit stenad när jag såg filmen. Nu rörde det desto mer de usla skådisarna med ärketrät Cage i spetsen och annat än att jag inte lät mig svepas med i det flummiga medelst diverse rökdon eller tabletter. Det flummiga i filmens typ första femton minuter var det enda jag uppskattade, och då utan stimuli. Ett av mina absoluta favoritband är ivrigare påhejare av diverse droger, men det har aldrig varit tal om att det krävs för att uppskatta deras musik. Det är där min irritation kommer in, när det antyds att det krävs för att uppskatta det. Varför tar jag upp detta nu frågar ni? Jo, för att det har cirkulerat en del liknande kommentarer om Perfect från 2018. Hur mycket droger regissören MÅSTE ha tagit, hur pundigt det är och att man behöver något extra för att ”lösa gåtan” etc etc.
Perfect är en surrealistisk film som rör sig i sakta mak framåt. Vi får följa en ung man (Garrett Wareing) som en dag vaknar upp bredvid sin flickvän som blivit dödad. Hans mor (Abbie Cornish) skickar då iväg honom till en klinik där målet är att bli ett bättre jag, ett perfekt jag.
Kan väl börja med att säga att Perfect inte är en film för alla. Vill man ha lite fart och fläkt är det bara rikta blicken åt annat håll, för detta är en slow burner. Det går sakta, skådespelarna talar sakta och den filmmusik som är med är långsam och malande, utom vid ett tillfälle som känns helt malplacerat. Det kräver sin dag för att man ska komma in i tempot och jag hade turen att pricka in mitt kollande av denna på en sådan dag. Kanske att alla dagar är perfekta dagar nu i karantänstider? Min största miss var att jag inte såg den på kvällstid, så man kunde ha det riktigt mörkt i rummet. För utseendet på filmen är riktigt bra, med en del riktigt old school effekter som fick min mungipa att darra sakta uppåt av nostalgi. Även en del andra effekter som jag tycker funkar bra. Filmen ser bra ut, och det är kanske på gott och ont beroende på hur man ser det. För ska man vara ärlig är storyn måhända lite luddig och det känns stundtals inte helt klart, men då är utseendet på filmen där och hjälper till så man kanske inte tänker på det så mycket. Jag försökte att tänka att man bara skulle åka med på resan och kanske inte analysera allt för mycket. Men visst hade en än mer fångande story kombinerat med utseendet och ljudet varit ännu mer önskvärt.
Omslaget stoltserar med ett citat från Nightmare Conjurings om att Perfect är en ”visceral, moving, mind-bending experience” och jag kan till viss del hålla med. Hjärnan börjar darra lite, men de smälter inte som den gör i andra filmer som rör sig i samma stilistiska vatten. Men, det är fortfarande sevärt om man är på rätt humör och jag kommer troligen se om filmen då den såg väldigt bra ut. En av filmens effekter fick mig att känna ett obehag vilket ju alltid är uppskattat, och det kändes som det var en del practical effects vilket ju för en gammal stöt som en själv alltid är trevligt.
Behövs det stimuli för att uppskatta eller ”förstå” Perfect då? Nej, det tycker jag inte, den håller av sig själv. Den är kanske lite mer som fragment än en sammanhängande film stundtals, men den är sevärd. Finns delar i den jag önskar att de hade gjort mer av, men den ser bra ut och höll mitt intresse. Jag har ska sägas inte så stora problem med att en film inte ger alla svar, eller är luddig om det görs rätt och Perfect håller sig på rätt sida av den gränsen. Måhända ingen framtida klassiker, men vill du ge hjärnan en liten omgång så är det värt att åka med på resan. Om inte annat för hur filmen ser ut.
Mikael Hammarberg