Molly – Familjeflickan
Erotik, Sverige, 1977
Manus och regi: Mac Ahlberg
Medverkande: Marie Forså, Eva Axen, Chris Chittell mfl.
Längd: 93 minuter
Distributör: Klubb Super 8
— — —
Den svenska kultfilmsdistributören Klubb Super 8 fortsätter sitt uppdrag med att ge ut allehanda obskyra gamla svenska rullar. Molly – Familjeflickan (1977) är, utan att försköna det, en porrfilm som mer lutar sig tillbaka på sina sexscener än att berätta en handling, vilket märks när man ser den. I filmens centrum står Molly, som på den franska rivieran drömmer tillbaka till sina dagar i Sverige. Där föll hon för den charmerande och världsvane kvinnokarlen Peter, som dock mer eller mindre nonchalerar hennes närmanden. Istället gifter hon sig med hans bror Robin, som dock inte kan få till det i sänghalmen, vilket gör Molly besviken, särskilt då hon vet hur pass erfaren Peter är på den fronten.
Som film betraktat är det inte mycket att hänga i granen. Intrigmässigt är det tunt, inte särskilt mycket händer förutom Mollys upptäckande av sin egen sexualitet och uppvisningar av Peters sexuella äventyr med allehanda kvinnor. Filmen ska, enligt uppgift, ha riktat sig till par, vilket idag är svårt att säga hur väl det funkar. Personligen är det ingen film jag skulle slå på och mysa till med flickvännen, men å andra sidan har den över 35 år på nacken, och som vi alla vet så står inte tiden stilla när det kommer till hur vi mottar och upplever saker.
Syskonkärlek av det mer suspekta slaget.
Som en pornografisk film så antar jag att den ger tittaren vad den vill ha, förutsatt att man är inne på 70-talet när det kommer till tidsperioder. Det är mycket sex i varierade situationer, det märks tydligt att det är av den äldre skolan då det finns någon slags värme och större lättsamhet än vad det ofta gör om man tittar på modernare filmer i genren. Nu ska jag inte tala för mycket, då jag givetvis inte kan säga hur det egentligen låg till, men känslan är att det fanns en mer uppsluppen attityd till hur man skildrade autentiskt sex på film.
Om man vet vad man vill ha så är nog Molly inget dumt spår att ge sig in på. Det är ingen film jag själv kommer att återvända till, men man får ändå säga att den är någorlunda intressant ur ett tidsperspektiv. Det mest lustiga med filmen är att de två kvinnliga huvudkaraktärerna, som ska vara adoptivsystrar, i brist på män istället utforskar varandra sexuellt. Märkligt. För regi står Mac Ahlberg, som senare drog till Hollywood och fotade bland annat Re-Animator (1985) med Stuart Gordon, vilket får ses som ett lyckat karriärdrag.
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör